Min syn på serier!

Pretentiös rubrik, men det känns på något sätt viktigt att försöka sätta det på pränt. Serier har präglat mitt liv i stor utsträckning. Jag har läst dem och jag har gjort dem. När jag tänker på det är serierna en gemensam nämnare både i barnet jag var och den vuxna individen. Serieintresset har bestått när frimärkssamlande, mopeder, fotboll och golf kommit och gått.

När jag nu har uppnått åldern av 25 år och fortfarande aktivt konsumerar serier slår det mig att jag är enormt kräsen i mitt val av läsning. Jag har utvecklat ett specialintresse helt klart. En nisch. Jag vet vad jag gillar och inte gillar. Om man vill kan man tala om en identitet som seriekonsument. Jag upplevde helt klart ett uppvaknande när jag läste Joe Matts vardagsrealistiska serier (Peepshow) när de publicerades i svenska MegaPython (mot slutet av utgivningen, när den blev "seriös"). Som tonåring hade jag läst Spawn med stor behållning, men den självutlämnande realismen tog mig med ny storm på ett helt nytt sätt! Också Martin Kellermans Rocky och många av Galago-tecknarna drog sitt strå till stacken... Vardagsrealism var, tvärtemot mina fördomar, kul på riktigt. Jag var såld på serier igen.

Jag hade antagligen inte fortsatt intressera mig för serier om jag inte lämnat Bamse, Pellefant och Gnuttarna bakom mig för sisådär... 15 år sedan. På samma sätt är det fortfarande. Ibland gäller det att prova nya genrer. Jag läser så mycket jag kommer över, men fiktion tilltalar mig som sagt inte på samma sätt längre. Då och då blir jag överraskad, när jag hittar något bra och oläst.

När jag skrivet idag tror jag mig ha utvecklat en egen syn på seriemediet. Jag anser att serier är ett media, precis som film, radio, Tv, den tryckta skrivkonsten eller internet. Den tecknade serien är ett media som ligger någonstans mellan bildkonst, litteratur och film. Men jag vill inte se läsa serier som försöker vara något annat. Vill jag ha en häftig visuell upplevelse ser jag en film eller spelar ett dataspel. Vill jag ha en välberättad litterär berättelse väljer jag en bok. Den tecknade serien har, som jag ser det, en annan roll att fylla. Serierna måste värna om sin särart, och tillåtas vara just, bra serier.

Jag gillar serier som engagerar mig.
Serier som förmedlar känslor.
Serier som får mig att tänka efter.
Det sättet att tänka försöker jag transformera i mina egna serier, men det är inte alltid lätt. Hade jag klarat att praktisera detta fullt ut hade min serier varit världen bästa...

//Daniel Lenneér
sept. 2005