Sånt jag gillar:

Serier/tecknare:
Ok... Utan inbördes ordning. Robert Crumb (mycket av hans material...), Hergé (TinTin är fullständigt knäckande bra... Det är ingen myt.), Joe Matt (ALLT han gjort!), Gunnar Krantz, Peter Bagge, Mats Jonsson (mest serierna i "Pojken i skogen "), Bromander, Åsa Grennwall, Sergio Argones, Daniel Ahlgren (allra bäst är "Samtalen med Stefan"), Martin Kellerman, Frank Miller (för teckningarna, inte manusen), Jan Lööf, Harvey Pekar, Joakim Pirinen, Alf Woxnerud (det är hans fel att jag ritar näsor, skor och öron som jag gör...).

Litteratur:
Läser tyvärr för lite nu för tiden, men av det jag kan dra mig till minnes...
Populärmusik från Vittula (Mikael Niemi)- En fantastisk bok. Glesbygdsromantik och musikrevolution. Rock n´roll från den tiden musik var på riktigt. Boken är mycket bättre än filmen.
High fidelity (Nick Hornby) - Inte speciellt djup, men insiktsfull om kärlek, popmusik och skivsamlande.
Understanding Comics: The Invisible Art (Scott McCloud) - McCloud klär seriemediet i seriositet och teori. Respekt.
Liftaren guide till galaxen (Douglas Adams) - Tokrolig sci-fi som känner sig lite intellektuel när man fnissar åt.
En världsomsegling under havet (Jules Verne) - Vernes böcker är fantastiska! Innehåller en svårslagen mix av fantasi, ångest och ånga.

Filmer:
Star Wars-filmerna (George Lucas m.fl. 1979-83) - Ja, de gamla filmerna ÄR bättre än de nya... Ja, jag är sjukt nördig.
Den gode, den onde och den fule (Sergio Leone, 1966) - Det finns vanlig westernfilmer och det finns Sergio Leones westernfilmer...
Terminator-filmerna - Ok, trean är rätt vissen. Men jag älskar både ettan och tvåan.
2001: A space odyssey (Stanley Kubrick, 1968) - Rymden har sällan varit vackrare...
Bladerunner (Ridley Scott, 1982) - Film noir och sci-fi i lyckad korsbefruktning ger en tidlös klassiker. Mer mörker, neon och syntmusik i filmkonsten!
Blood for Dracula (Paul Morrisey, 1974) - Helt fantastiskt underhållande... Varför görs det inte såna filmer längre?
Total recall (Paul Verhoeven, 1990) - Verhoeven och Schwarzenegger - i samma film! En suverän visuell action-sci-fi.
Alien (Ridley Scott, 1979) - Skräck i rymden funkar bra...
A Clockwork Orange (Stanley Kubrick, 1971) - Märklig & skön.
The Matrix - Första filmen är bra, uppföljarna är kassa.
Evil Dead II - Dead by dawn (Sam Raimi, 1987) - Gasen i botten i Sam Raimis uppföljare/remake/parodi. Fortfarande oöverträffad i den humoristiska actionskräckgenren.
Faster Pussycat! Kill! Kill! (Russ Meyer, 1968) - Stencoola quins, häftiga bilar, sextiotal och Russ Meyer. Vad kan gå fel?
Fight Club (Fincher, 1999) - En ren käftsmäll. På många sätt.
American Splendor (Shari Springer Berman, 2003) - Såklart. Världen vill ha fler filmer om ångestladdade serieskapare!
Trion från Belleville (Sylvain Chomet, 2003) - Oj oj... En fantastisk animerad film. Så snygg och så bra berättad att man storknar...

Spel:
Jag har alltid gillat Nintendos konsoler och spel... Jag växte upp med Game & watch-spel och 8-bitaren och sedan har det fortsatt. Ett Nintendo-utvecklat spel brukar faktiskt än idag vara en kvalitetsgaranti.
Några av de största favoriterna genom åren;
Zelda: Ocarina of Time - Jag håller det för det bästa Zelda-spelet. Ett fantastiskt äventyr. Allt kändes självklart och på riktigt.
Super Mario 64 - Mario-hoppande i tre dimensioner. En modern klassiker som man säger... Mycket roligare än uppföjaren Sunshine.
Shadow of the Colossus - De vackraste och mest dramatiska scenerna i ett spel någonsin. Ögonblick som etsar sig fast i minnet.

Musik:
Enormt blandat... Har skiftat en hel del genom åren. Men för att räkna upp några som fortfarande hänger med: The Clash, Depeche Mode, Ramones, Kraftwerk, The Knife, Refused, Kent, The Sisters of Mercy, Malaise, Joy Division, Ebba Grön/Imperiet/Thåström, Moby, Wiehe, Silverbullit, Looptroop