En galen idé
Att förlägga en semester i England, där den nya Star wars-filmen hade premiär först i hela europa, var en självklarhet så fort nyheten nådde mig. Att valet av stad skulle falla på London var heller ingen tillfällighet. Efter intensivt sökande i min bekantskapskrets så lyckades jag få med mig två lika galna vänner som resesällskap.

Avresan
Onsdagen den 14 juli bar det iväg i bil i riktning mot Nyköping. På vägen tvingades vi trotsa ett hemskt monsunregn som gjorde ett tappert försök att hindra vår framfart. Vi nådde dock flygplatsen Skavsta i god tid trots vädrets obarmhärtiga makter. Vi checkade in oss och vårt bagage och lyfte från Sverige i ett tjusigt plan.
Personligen var jag lite orolig för att planet skulle störta. Om planet nu nödvändigtvis skulle störta, så hoppades jag att det skulle störta på hemvägen, så vi skulle hinna se filmen först..! Det var med en djup suck av lättnad som vi landade i England mindre än två timmar senare.

Ankomsten
På eftermidagen anlände vi till London och fann vi vårt cenralt belägna hotell, Regent palace, bara ett stenkast från Picadilli circus. Efter att ha dumpat våra väskor på rummet gav vi oss ut på stan och kollade in omgivningen.

Vad vi inte visste i detta läge var att The phantom menace premiärvisades redan samma kväll på jättebiografen Odeon bara ett kvarter bort. De speciellt inbjudna gäster som var där var inga mindre än Ewan McGregor (Obi-wan Kenobi), Kenny Baker (R2-D2), Samuel L Jackson (Jedimaster), Natalie Portman (Queen Amidala), Peter Mayhew och givetvis självaste George Lucas. Även prins Charles av Wales var på plats, även fast de flesta inte hade kommit för att se honom denna kväll. Tusentals fans trängdes kring kravallstaket utanför biografen för att få en skymt av stjärnorna.
Om allt detta visste vi ingenting. Lyckligt förvissade om att premiären ägde rum först på fredag, med allt vad det innebar, så tillbringade vi kvällen på en annan biograf tillbakalutade till en annan suverän film. Nämligen Matrix. Allt om denna jättelika Star wars-kavalkad kunde vi bittert läsa i tidningen The Sun dagen efter…
Mycket tragiskt att lyckas missa denna stora händelse. Fast å andra sidan är det ju inte direkt lätt att ha koll på allt som händer i en myllrande storstad som London…

Det var först dagen efter, torsdagen den 15 juli, som vi fann biografen Odeon vid Leicester Square. Byggnaden var helt smyckad med Episode 1 och fasaden dominerades av ett jättelikt porträtt av Darth Maul (se bildbevis). Många människor stod i kö för att komma åt de eftertracktade biljetterna. I vimmlet syntes en del utklädda fans, fast inte så många som jag hade hoppats på att se. En man med utrustad med magafon stod mitt i vimmlet och lotsade in folk genom de olika ingångarna in i den jättelika biosalongen som för övrigt är europas största.

Lite halvt planlöst gled vi in i en biljettkö och plötsligt stod vi där med varsin biljett i handen. Vilken känsla av total lycka! Dessutom var det inte mer än några minuter tills föreställningen började. Vi kom in i den nedsläckta biosalongen som mest kunde liknas vid en gigantiska teatersalong. En vakt utrustad med ficklampa visade oss vägen till våra platser. Vi hade konstigt nog fått väldigt bra platser. När vi hade satt oss så fundeade jag på vad som hade hänt. Allt kändes så magiskt overkligt. Nu skulle man alltså se den film som alla hade pratat om och som jag själv hade längtat efter så otroligt länge… Det var första gången i mitt liv som jag var nervös, på en biograf, när ridån gled upp och reklamfilmerna började rulla.

Efter en väntan som kändes som långa år, var reklamfilmerna och alla trailers förbi, Skärmen blir svart. Jublet fyllde sallongen när For a longtime ago in a galaxy far far away… stod över bildskärmen. Titelmusiken började dåna ur högtalarna. Texten började rulla över skärmen som så mången gång förut.. Men mer magiskt och mer enastående än någonsin.

Men någonstans i mitt undermedvetna så ruvade nervositeten fortfarande…

Tänk om nya Star wars inte levde upp till mina förväntningar! Tänk om jag skulle bli besviken!

Filmen
Det var ingen risk att mina värsta farhågor skulle besannas. Såhär i efterhand kan jag inte förstå hur jag någonsin kunde vara orolig.
Vilken magnifik film! Den nya tekniken hade inte förstört George Lucas universum, som jag hade fruktat, utom bara utökat och förädlat det och fått det att blomma ut i all sin prakt. Vyerna över den grönskande planeten Naboo och den dolda undervattensstaden var helt storslagna. De blixtrande duellerna med ljussablarna var något av det häftigaste jag sett och Darth Maul var nog i särklass den mest ruggiga karraktär som någonsin svingat en dito.

När eftertexterna började rulla över skärmen satt vi fortfarande kvar. Vi var som förstenade. Jag var lycklig men ändå djupt chockad. Mest kanske för att filmen hade varit precis en så omskakande upplevelse som jag så innerligt hade hoppats…

När vi kom ut från bion blev det ett besök i första bästa leksaksbutik. Darth Mauls ljussabel var ett givet inköp i samma stund som jag fann den. Sedan var det hem till hotellet som gällde, leka med ljussabeln och resonera igenom filmen. Alla verkade lika exlaterade som jag så vi bestämde oss för ett återbeök så snart det gick.

Hysterin
I London rådde, som sagt, total Star wars-hysteri. I de flesta skyltfönster kunde man se leksaker, böcker eller andra prylar med anknytning till den nya filmen. Överallt på staden såg man människor i de nya Episode 1-t-shirtarna
Naturligtvis var jag tvungen att förse mig med lite souviner. Förutom Darth Mauls dubbelbladiga ljussabel så infösrskaffade jag naturligtvis filmaffishen, en Star wars-slips och boken Episode 1: Thevisual dictionary. Det sistnämnda var en riktig guldgruva. Nu fick jag chansen att studera alla detaljer i lung och ro så jag skulle vara en fullfjädrad expert redan innan den svenska premiären.

Återbesöket
På lördagen blev det dax för återbesöket på The phantom menace. Vi hade försökt få tag på biljetter redan till fredag, men då var dessvärre Odeon utsåld.

Det var mäktigt att se hur Episode 1, likt de gamla filmerna, växte när man såg om den. Nu kunde man för första gången fästa sin uppmärksamhet på figurerna och detaljerna i bakgrunden och detta höjde filmen mot skyarna åter igen.

Efter filmen var det Johans tur att springa och köpa Darth Mauls ljussabel. Således hade jag fått en likvärdig motståndare och när vi kom hem till hotellet så gick vi en blodig duell på liv och död i korridoren utanför vårt rum… (se bildbevis) Tur att ingen såg oss. Vi fruktade nästan att män i vita rockar skulle hämta oss.

Tredje gången gillt..?
Helt besatt som jag var uppsökte jag Odeon på söndagen, dagen innan hemfärd, för att se filmen en tredje gång. Mina vänner avfärdat mina vilda planer så jag fick ställa mig i den långa biljettkön själv.Tyvärr så var bion utsåld hela dagen. Ja, jag hade i och för sig kunnat sitta längst bak i hörnet om jag hade velat… Men riktigt så desperat var jag inte.

Vid det här laget har väl ingen lyckats undgå att se The phantom menace. Såhär i efterhand, när jag har sett och begrundat filmen ytterligare några gånger här hemma i Sverige, så står det klart att den nya filmen inte når upp till de gamla filmernas glans på långa vägar… Enligtmin mening så saknar The phantom menace välskrivna dialoger och mystiken kring jediriddarna och kraften. Men fortfarande så är ljussabelstriden i hangaren den mest mäktiga upplevelse jag någonsin fått i en biograf…


//Daniel Lenneér, 1999

(Tidigare publicerad i fanzinen From the Frontline och Districted news, 1999)

<< Tillbaka