REFUSED ARE FUCKING DEAD
DVD//Burning heart records 2006

Som jag väntat på den här DVDn... Refused var kanske 90-talets viktigaste svenska band. För mig och många andra som var tonåringar då var de det definitivt. De var ett Ebba Grön för andra hälften av nittiotalet. Och det känns inte mer än rätt med den här filmen, på något sättt. Det är inte alla band som går i graven i 8 år och sedan kommer till liv på en DVD.
Det känns... värdigt. Respektfullt.
Men det skapar också förväntningar tunga som en kvarnsten.

Det är Kristofer Steen, bandets gitarrist, som gjort dokumentärfilmen med samma namn som releasen. Det är ett splittrat och sargat band som framträder i dokumentären. Refused på slutet var inte direkt den glada ryggdunkarklubben.
Intervjuer med bandmedlemmarna varvas med liveklipp. Det är nästan bara Dennis och David som pratar i intervjuerna, vilket är lite synd. Tyvärr känns det lite som Kristofer och Jon inte vågar prata framför kameran och istället låter de två andra "med talets gåva" gör det jobbet. Man undrar ju t.ex. vad alla stand-in-basister som passerade genom åren har att säga.
Live-klippen är uteslutande från Popstad Umeå och har sänts på SVT. Det känns lite snopet på något sätt. Lite billigt (även om det nog per definition inte är billigt att använda arkiv-material från SVT). Antagligen är väl de liveklippen de enda med bra ljud och bild som finns bevarade. Jag tycker nog ändå att "bootleggade" liveklipp från bandets senare dagar hade funkat minst lika bra. Det hade känts mer unikt och äkta. Dessutom är de liveklippen inte speciellt talande för 1998-Refused som dokumentären mest fokuserar på.
Som (kompensation) innehåller DVDn hela The Shape...-skivan i liveformat. Där snackar vi bootleggade amatörfilmer! Bild och ljudkvalitet ska vi inte tala om. Det är ändå känslan som står i fokus. Och det gör den.

Yta och djup
Under dokumentären får vi följa bandets resa. Fokus ligger på den senare perioden med The shape... (fullt logiskt, eftersom Kristofer Steen inte var med från början). Inte mycket snack om bandets tidiga steg. Det är synd. Inga historier från demoinspelningar eller tillkomsten av de tidiga skivorna. Ingen snack om de politiska texterna, engagemanget utanför musiken eller veganism. Inget snack om turneérandet med andra mer eller mindre galna sXe-band. Och fansen. Var är dom? De som fortfarande talar sig varma om svettiga Refused-spelningar i källare på ungdomsgårdar kring 1996-97.
Det finns över huvudet taget inte någonting som går på djupet med hur Refused kunde nå den status de hade 1998. Men det kanske är syftet... Man vill kanske inte romantisera eller spela på nostalgi. Snarare klä av, syna, skapa ett porträtt. Jag vet inte. Jag måste nog se filmen några gånger till för att avgöra det.
Mycket fokus ligger också såklart på den sista USA-spelningen och man får ganska klart för sig vad som egentligen hände. Ett kaotiskt slut för ett kaotiskt band.
Och vilket symbolvärde sen.
Refused spelade aldrig sin sista spelning.

Sammanfattningvis
Naturligtvis hade man som fantast hoppats på mer av det goda. Dokumentären klockar in på endast 40 min och extramaterialet med amatörupptagna live-klipp från den sista turneén är bra men inte fantastiskt. Videos känns kul som extra bonus. Värdigt och finstämt. Men inte tonårs-nostalgi-tillfredställande.

Betyget? Vi snackat Refused-DVD här! Fem skallar. Såklart.





//Daniel
maj.2006

(recension opublicerad, exklusiv på lenneer.se)

<< Tillbaka