Betyg:
2
"Grönt. Men inte skönt."
Att exponera superhjältar på vita duken har varit en accelererande trend. Vi har sett exempel både på lyckade och mindre lyckade försök. Jag tycker det är tydligt att det gäller att väga superkrafterna, och människan bakom, för att receptet ska fungera. Spiderman är det senaste och bästa exemplet på det. Bakom The Hulk står lite otippat Ang Lee som tidigare regisserat det flummiga våldseposet Croushíng tiger, hidden dragon och det märks. (joså, det finns en strid bland trätopparna här också). Filmen är föredömligt modigt utförd. Det är sällan man ser en storfilm som tillåts var såhär exprimentell. Speciellt klipptekniken imponerar. Flitig användning av "split screen" blandas med snygga övertoningar. Detta tillsammans med häftigt animerade menyer gör att "serietidningskänslan" vilar över dvd-utgåvan.
The Hulk bjuder på en hel del handling. Bruce Banner växer upp och går lyckligt ovetande sin fars fotspår och pysslar med genforskning och strålning. Han jobbar tillsammans med sitt ex på ett labb där hans förlorade far är städare. Japp, intriger, intriger. Och ganska mycket av filmen har gått innan Bruce blir stor, stark och grön. Sedan blir det åka av. Det är tyvärr då som hela filmen sjunker som en pråm. Det verkar lite som om människan Bruce Banner glöms bort när Hulken gör entré. Det känns som om Ang Lee, trots ett gediget hantverk, inte har haft hjärtat med sig hela vägen. Han kanske inte har läst serietidningen i sin barndom med samma passionerade inlevelse som Sam Raimi läste spindelmannen?
Kroppsbyggaren Lou Ferrigno som spelade Hulken i den klassiska tv-serien från sjuttiotalet (han har för övrigt en cameo-roll som nästan klippts bort helt) ansågs vara för liten och klen för att vara Hulken den här gången. Istället bestämde man sig för att dataanimera det gröna monstret. Själva animeringen av Hulken har resonerats flitigt och det är tydligt att åsikterna är delade. Personligen gillar jag animeringen. Det som möjligen sticker lite i ögat är sättet hulken rör sig på. Skulle verkligen något så stort och otympligt kunna röra sig så snabbt? (lite samma problematik som med grottrollet i LOTR) Å andra sidan är ju Hulken i grunden är en seriefigur och förtjänas att behandlas som en sådan. Med andra ord finns det antagligen ingen anledning att låta något krav på realism begränsa arbetet.
Extramaterialet har hamnat på en alldeles egen skiva antagligen mest för att det ska bli till försäljningsargumetet som man valt att trycka med asken med den märkliga svenska formuleringen "2 disc specialversion". Extramaterialet i sig är okej. Det ligger föga förvånande stort fokus på att prata och visa alla specaileffekter. Intressantast är det att se dokumentären om Hulkens historia - från tecknad serie, till sjuttiotalets tv-serie, till film. Man kan tycka att extramaterialsskivan är lite dumsnålt. Varför finns till exempel inte den enormt häftiga första teaser-trailern med? Visserligen är The Hulk en väl genomförd film. Naturligtvis är det småkul att se en tre meter lång jätte riva byggnader och knöckla ihop stridsvagnar. Men det blir aldrig heller mer än småkul.
Under sista tredjedelen
av filmen mynnar ultravåldet ut i en gäspning. The Hulk är inte dålig.
Men den är inte heller en av de stora serietidningsfilmerna. Den är
ungefär ett dussin hulk-hopp ifrån dessutom. Tyvärr.
Daniel
Lenneér
<< Tillbaka