Igår var dagen då nästa generation flyttade in hos oss. Wii var det självklara valet. Det tog ett år för apparaten att hitta hem till oss. Det var inte bråttom, kände jag. Twilight princess var dte enda måstet och det spelade jag ju igenom på kuben… Men nu när Metroid Prime 3: Corruption och Super Mario Galaxy kommer, då funkar det inte längre att stå brevid och titta. Då vill man åka med.
Inte möe te löda för tre papp…
Spelinstrument utlagda med kirurgisk precision. Så vita. Så vackra.
Köksbordsprakt. Wiin är huvudobkekt. Men köksbord och stolar nya sedan en vecka.
Ikväll har nyhetens behag med Wii Sports förstås härskat. Flickvännen knäcker mig i bowling med jag tar igen det genom dominans i tennisen. Flickvännens föräldrar var med och svingade tennisraketar, golfklubbor och bowlingkloten också. Diverse vänner har också varit här och dragits med i Wii-hetsen, bland annat nätverks-doktorn Kalle som fick Wiin att fatta att den skulle var med i det trådlösa nätverket.
Nästa generation kommer inte över dag. Nästa generation är någon man fasar in. Trodde jag, vill säga.
Kunde Nintendo gjort ett smartare drag än att låta sina 8-bitars-klassiker bli nedladdningsbara för en spottstyver?
Men med Virtual console går den här vita nykomligen rakt in i hjärtat…