Wii-ångest och Wii-hets

Det är påtaglig Wii-ångest! Ett utbrett i-landsproblem av idag. En realitet. Två vänner i Skövde befinner sig i olika stadier av psykisk ohälsa till följd av uteblivna Wii.
Ok, bakgrund: Maskinerna sålde slut vid öppningsdags den 8 dec. i hela riket. Inget vet när det kommer fler. De som kommer droppar av i evighetslånga föhandsbokningslistor.
Det är hysteri. Onekligen. Och även om Nintendo måste vara nöjda med att lyckas skapa en så fet hype så borde de vara missnöjda med sin oförmåga att tillfredställa massornas begär… Tänk vilken grogrund för spelsläpp de hade haft om de hade haft tio gånger fler maskiner ute i stugorna? Utgångsläget som aldrig fanns för Gamescube finns nu. Låt hjulen snurra i spelfabriken nu, Nintendo… Smid…
Tokarna som tältade och frös och förhandsbokade i somras har fått. Men kidsen som hoppas på en Wii i julklapp kommer troligtvis inte att få. Om de inte hade föräldrar med kristallkula (eller framförhållning och långkalsonger).
Är det något i sammanhanget jag känner ångest inför så är det tanken på att en del kidz kanske får en kompensation i form av Xb360 från tomten… Inte för att det är en dålig maskin, men är det Wii man vill ha är det Wii man vill ha.
En sak är klar: Ska man hugga en Wii innan jul nu krävs tur, näbbar och klor. Jag önskar mina vänner lycka till.

Jag då? Jag ska ju vänta med Wii, så jag känner ingen panikångest. Istället kan jag betrakta cirkusen på distans. Min snålhet driver mig till att ha is i magen. Jag är övertygad att den under 2007 kommer att droppa till 2000 kr.
Istället för att känna Wii-ångest och Wii-hets ska jag plocka upp och ånjuta Zelda: Twilight princess till kuben i helgen. Ett ex ligger förbokat från fredag. Det näst bästa alternativet gott nog för mig. På lördag är jag i Hyrule. Det är det som är huvudsaken.