Retrobokklubben är en ganska ny utgivare, en del av förlaget Ades Media, som ger ut nördiga retroböcker med fokus på tecknade serier. Jag är inte lagd att klaga på det. Tvärtom vill jag gärna stödja utgivningen och verksamheten.
Nu har man gett ut en He-Man and Masters of the Universe-bok (hädanefter MOTU)! Fattas bara, liksom. Boken samlar alla mini-comics som getts ut i Sverige och några till. En bok på svenska som samlade alla mini-comics i kronologisk ordning tillsammans med massa unikt genuint svenskt extramaterial.
Mini comics är/var små serietidningar. Jag trodde de låg med i förpackningen när man köpte He-man-figurer i Sverige, det gjorde de i USA, men tydligen låg de lösa i kassan och man fick be om dem vid köp. Dessa små serietidningar levererade en mustig liten historia i syfte att sälja in en ny figur i leksakslinjen. Genialt. Det skvallrar också om att serietidningar var ett massmedia på ett helt annat sätt i början av 80-talet.
När jag kom i ”leksaksåldern” hade MOTUs popularitet redan börjat dala i Sverige, så jag hade inga MOTU alls som barn. Jag är helt enkelt lite för ung, brukar jag säga. Det kanske var tur, för mina föräldrar och deras ekonomi. Jag hade nog ÄLSKAT konceptet häftig actionfigur OCH serietidning, då.
Dessa mini-serier som boken fokuserar på är ofta snyggt tecknade och effektivt berättade, ofta action-orienterade färgstarka små stänkare. Betänk att deras enda egentliga syfte är att sälja in en leksak till ett barn. Det är ett minst sagt brokigt världsbygge som MOTU målar upp, figurerna och designerna spretar åt alla tänkbara håll. Det enda kriteriet verkar ha varit om det är häftigt nog så får det vara med i mixen. Det gör MOTU och serierna väldigt bisarra, konstiga och underhållande.
Jag äger en sån här mini comic i orignalutförande, Ormmännens konung, som säljer in den groteska mardrömsfiguren, den onde ”Ormkungen” – Ormmännens ledare – med det i Sverige något komiskt klingande namnet – King Hiss. (Kung i hissen, världens minsta kungarike?)
Jag minns inte hur jag fick tag på den. Tror jag köpte den på Retrospelfestivalen något år. Jag slog av hur effektivt serieberättad den var men också snyggt tecknad. Otippat mycket kvalitet i sammanhanget, helt enkelt.
Naturligtvis blev jag efter läsning nördigt intresserad av dessa mini comics och ville ha fler. Och jag fick svar i mitt nyvunna intresse, precis när jag börjat ”stalka” Tradera aktivt en tid och bjuda lite slappt utannonserade Retrobokklubben den här boken. Självklart förbokade jag och fick som tack mitt namn på tack-sidan längst bak i boken.
Denna bok är en riktig praktvolym på närmare 400 sidor. Grunden är alla minicomics publicerade i Sverige, men man går också utanför den ramen. Alla serier är verkligen inte så snygga och välberättade som ovan nämnda Ormmännens konung, men som sagt – de är konstiga, bisarra och underhållande. Och inte minst ett tidsdokument över det tidiga 80-talets okrönte kung i leksakslådan. Det räcker långt.
Imponerar gör inte minst extramaterialet, ambitiösa intervjuer med människorna som var med och pusha MOTU i Sverige. Serietidningsreklamsidorna som man älskade, men bara sett en åt gången, då och då, när man bläddrat i gamla serietidningar, finns här samlade. Bara det är smått fantastiskt.
Också kul att se de mer ”fula” serierna skapade av okända upphovsmän i Tyskland. Dessa är tecknade i en mer komisk stil, det ser lite mer ut som jag och mina vänner har ritat fan-serier än the real deal.
Betyg på denna retrobok blir solklart fem hårda skallar. Den kommer räcka länge. Väl värd 450 kr. Den har styrkan. Det är ju He-man, liksom.
