Jag har känt det förut… En bitterljuv glädjeblandad ångest som skapas ur en tomhet som ett stort uppdrag lämnar efter sig… Jaha. Det var det. Vad ska jag göra nu? Var det verkligen värt allt det där?
Det är faktiskt inte helt lätt att gå ur ett stort projekt. Det är inte lätt att släppa taget. Det är precis vad jag gjort nyligen. Närmare 1,5 år från ax till limpa. VÅGBRYTARE är det största filmprojekt jag rott i lland på egen hand. (ONE MAN ARMY LEGENDS redigerade och efterproducerade Christopher till den allra största delen.)
VÅGBRYTARE är också den mest effekttunga filmen jag gjort. Även om Richard stått för modeller och animationer finns det timmar av tankemöda, greenscreenkompositionsarbete och hårslitande över bristfälligt råmaterial i den färdiga filmen.
VÅGBRYTARE är också den av mina filmer som haft den tydligast visionen och mest egna uttrycket. Det är den av mina filmer som jag är mest nöjd med.
För er som inte har en aning om vad jag svamlar om; VÅGBRYTARE är en kortfilm där jag tillsammans med vänner gjort en vuxen tolkning av Jules Vernes klassiska bok EN VÄRLDSOMSEGLING UNDER HAVET. Det har varit ett intressant och kreativt projekt där jag lärt mig mycket och haft en chans att gå till botten med mitt intresse för sience-fiction-genren. Det började trots allt med Jules Verne…
En DVD med mängder av extramaterial är under framtagning.
Hela resan finns samlad och dokumenterad här;
http://vb.lenneer.se/
