Gunnar Krantz har nyligen skrivit om serieorginal på sin blogg: http://gunnarkrantz.se/?p=981
Hur värderar vi egentligen ett serieoriginal? Alldeles för lågt, jämfört med annan konst, är ofta svaret.
Intressant fråga, som blommade ut till en lång diskussion på Facebook.
Mats Jonsson sålde för en tid sedan skisser, teckningar och seriesidor i prisspannet 50-1000 kr. Han hade provat att sälja för tusenlappar och sålt mycket dåligt. Det tror jag är en erfarenhet många serietecknare delar.
Man står inför att sälja original för 200 kr eller inte sälja alls.
Jag tycker Mats prisspann är både rimlig och bra. Som sagt; Man kommer att säljer mer än om man tar tusenlappar, så totalintäkten blir större. Serietecknare drunknar i papper till sist och att sälja billigt känns bättre än att slänga.
Det blir fanservice, på ett bra sätt.
Det blir en form av reklam också, tänker jag. Om tavlan hänger på väggen frågar folk om tavlan och då berättar man kort om tecknaren, boken och säger den är bra (vanligen).
Man har fått betalt för en billig liten reklamplats i någons hem.
Om man kan få folk att prata om ens serie eller bok, då är det den bästa reklam man kan få.
”Några hundralappar” är vad jag själv tycker är ”bekvämt” att betala för ett original och det är väl ungefär vad jag värderar mina egna till när det kommer till kritan. Jag har inte köpt så många original , men jag har bytt till mig några stycken. Ska jag byta vill jag på något sätt att våra arbetinsatser sammatchar någorlunda, att man tecknat i samma format och med samma teknik ungefär. Jag är glad över att ha original från tecknarförebilder som Johan Wanloo och Alf Woxnerud.
Jag tycker man ofta landar i en ”vad är det värt för dig-värdering” när det gäller serieoriginal. En seriesida jag minns som speciell från barndomen skulle jag lätt betala mer för, eftersom man har en ”personlig relation” med verket.
”Vad är det värt för dig-värderingen” är problematisk. Men kanske den bästa prissättningen. Den gäller på nätet i form av Patreon-sidor och när en gatumusikant spelar. Det känns som ett modernt sätt att betala för kreativitet. Betala om du har lust, hur mycket du har lust.
Om det funkar i realiteten är en annan historia. Man måste äta och betala hyra, i slutändan.
Sedan stiger värdet på ett serieoriginal med ålder, för mig. Ett original som legat i en låda sen ’85 värderar jag högre än ett från igår.
På ett sätt är det logiskt. En bild från ’85 har en historia. Om den varit i tryck har den setts av fler.
Samtidigt är det absurt… Jag o sambon betalade nyss nånstans 1500 – 2000 kr för två affischer. Då försvarade man det med att att det är formgivarens arbete man betalar för, inte pappret. Men serietecknarens originalarbetstimmar vid ritbordet värderar man inte tydligen.
När jag arbetade som grafisk formgivare/webbdesigner kostade jag 600-800 kr i timmen. Det är en rimlig prisnivå i den branschen, för några år sedan. Men som serietecnkare kan man sällan eller aldrig jobba för den timpengen.
Hur många timmar tar det att tuscha en sida? Det är en abstrakt fråga. En dag, säger många, som tecknar nog och har många rutor per sida. I sådana fall är det många timmars arbete. För mig tar det nog två timmar att tuscha en skissad sida. Men då har man ju förarbetat den med manus, skiss och blyerts innan – ej inräknat. Svårt att säga, för jag tecknar ofta lite då och då på mina seriesidor. Jag har sällan många rutor och mycket detaljer. Ska man kanske se det som att det är lite tuscharbete man får betalt för, endast?
Samtidigt finns ju en tradition att värdera serieoriginal lågt eller inte alls, att bara reducera det till ett led i en produktionsprocess egentligen. Carl Barks orginal användes ju för att tända i kaminen på tryckeriet, vill jag minnas att jag läst…