Tivolirock

I lördags var jag på Tivolirock i Kristiansstad. Det är faktiskt värt att blogga ett inlägg om. Här kommer en subjektiv minirecension:
Kul med lite ”festivalkänsla” igen! Har ju inte varit på en riktig festival sedan typ 2001, insupit atmosvären och sett floran av alla bissarra subkultur-kidz… Tragiskt att man nästan känner sig som en pensionär på grönbete… Men det var med rätt. Vi hade stolar med oss. Stolar! På festival! Pensionär-stylee…
Efter att ha sett Hell on wheels (digital Kraftverk-aktig indiepop från Sthlm), White seeds (ja, hur de nu stavar… Speciellt bra var de inte heller.), Eskobar, ett kul power-metal-band (med en sångare som hade harnesk, en låt som hette ”Through the gates of hell” och fyrverkerier i sista låten) och några lokala metal-akter var det dax för the real deal.
Thåström var den främsta anledningen till att vi åkt till Tivolirock. Årets andra turnésväng var faktiskt bättre än den första. Mer habilt sammansatt låtlista (med bla. en ny fantastiskt suggestiv version av Ebba-klassikern ”Tittar på TV”…). Mer en kompakt helhet liksom. Thåström och hans band spelade ”Kriget med mig själv”, ”Keops pyramid” (otippat men fantastiskt) och en brutal taktfast nyarrangerad ”Vacker död stad”. Detta plus naturligtvis alla de bra låtarna från den nya skivan där nog ”Främling överallt” stack ut och lyste mest. Fantastiskt bra. Jag köpte en tröja. Och jag skulle gärna vilja ha en boootleg från den här turnén… Kanske inte samma astronomisk nivå som ´99, men den här turnésvängen sparkar åtminstone lätt rumpa med ´02-turnén. Se den, om ni kan!
Men det var ett annat band som överraskade också. Dia Psalma. Högst otippat att övervintrad 90-talspunk kunde vara så stor. De gjorde en grym spelning och fick verkligen fart på publiken. Texterna som jag inte hört sedan högstadiet satt fortfarande. Högstadialt som skam. Men stort.
Sen åkte vi hem.