Lite sjukt och märkligt är det…
Man kommer ALLTID tillbaka till postapokalypsen. Den går inte att släppa.
Jag spelade rollspel mycket mellan 1996-2001 typ. Vi spelade Drakar och Demoner. Mutant. KULT. Lite Star Wars. Testade Call of Cthulhu. Fingrade nyfiket på Vampire. Sedan blev rollspelsvännerna så jävla vuxna plötsligt. Det fanns en massa andra saker att göra. Saker som var viktiga på riktigt. Folk började jobba. Folk flyttade och utbildade sig. Jag också. Jag spelar rollspel nån gång. Sporadiskt. Det gick flera år mellan gångerna. Femton år senare har jag spelat 3-4 gånger kanske.
Men så hör två kompisar av sig. Och vill lira rollspel! Nästan samtidigt. En hör av sig på torsdagen och en på fredagen. Och plötsligt spelar jag det ganska nya spelet Mutant År Noll med två olika spelgrupper!
Så sjukt otippat. Och så sjukt kul!
Jag är tillbaka till postapokalypsens Skandinavien. Det är underbart.
Här kommer mina rollpersoner i korthet:
Här är skrotskallen Luxor. Han är lite dum i huvudet, men det är väl standard i Arken nu för tiden så han smälter in bra. Klen som han är allierar han sig gärna med dem som är lite större och stöddigare. Han gillar grunkor han kan meckla med och saker som glänser. Han viftar med en skrotpistol han knappt kan hantera lite som en ghetto-hiphoper lite sådär coolt…
Här är ”Fuse” THQ-112. En lätt deprimerad industrirobot som tvingats sadla om och saknar sitt köra rullande band på sin kära fabrik där han utförde monotona sysslor dagarna i i ända. Här är han ledsen för att hans fina röda skottkärra gått sönder.
Jag slog faktiskt till på en egen grundlåda. Det kommer alltid till användning på något sätt.
Jag såg det lite som ett stödköp också. Jag gillar som skam att MUTANT kommer i en ny version som är bra! Sånt man tycker är bra måste man stödja, med gärning och med penningar! Under 300 kr – det är krimenellt billigt för bra spel. Ett tips!