I helgen var det Stockholms Internationella Seriefestival 2018 igen i Stockholm. Jag var egentligen inställd på att ta ”ett SIS-fritt år”, men jag åkte ditt likt förbaskat.
I år hade jag inget eget Lenneerserierbord utan förstärkte Nicolas Krizan och Christina Johansson vid Hemåt!-bordet. Passa på att smussla upp mina serier med Nogi och Beskôddarna på bordet. Syftet med bordet var primärt att sälja Hemåt!-antologin, utställningskatalogen/boken, men det gick ärligt talat rätt knackigt. Antologier är svårt, tydligen. Man tror de ska vara lättsålda, men det verkar faktiskt vara lite tvärtom.
Nytt för i år: Jag har gjort ett fanzine med Anthony Åslund om vårt Hoforsår på Serietecknarskolan 1999-2000. Ett halvt liv sen Hofors heter det. Ett sorts retrospekt där vi blickar tillbaka på ett turbulent och märkligt, men också kreativt, år i ungdomen. Det har gått ett halvt liv sedan dess. Fanzinet är 20 sidor, ett s.k. ”flipcover”, kostar en 30-lapp och kan beställas av mig eller av Anthony.
Tanken intierades på förra årets SIS när jag spontant utbrast.
– Så ses vi igen – efter ett halvt liv!
Det är exakt ett halvt liv sedan Hoforsåret nu och vi kom på tanken att göra varsin serie om hur det året präglat våra liv.
Det var skönt att inte ha hela ansvaret för ett eget försäljningsbord i år. Jag sålde några fanzines och Nålar i maten-böcker. Hade ett par peppiga samtal med några som faktiskt gillade mina serier. Pratade mycket med andra tecknare, förläggare och gamla lärare. Hann se en filmvisning och några miniföredrag. Köpte lite serier. Inte jättemycket, men en hanterbar mängd. (”Lootbild” kommer) Åt för lite. På det hela taget en givande seriefestival!