Jag fortsätter stilstudien av spelomslag med ännu ett NES-omslag. En av mina favoriter faktiskt. Ännu ett spel jag inte spelat. Men jag minns att jag såg omslaget när det begav sig och tyckte det verkade vuxet, häftigt, farligt och lite förbjudet. Och det sänder i sig rätt signaler. Det här spelet ville nog vara lite vuxet och lite farligt. Det ville sälja till tonåringar.
Och jag fattade att det var fantasy utan att ens slänga mig med begreppet.
Swords and serpents? Vad är det för namn? Var alla andra Sword and sorcery-klingande namn upptagna? Antagligen. Wizards and warriors, Might and Magic och Dungeons and Dragons var ju upptagna… Föresten har jag i bakhuvudet att det här spelet är en licens på D6D…? Varför heter det då inte D&D!? ”Svärd och ödlor” liksom… Sjukt kasst namn.
Ok. Vad har vi då om vi dissikerar bilden… Vi har en bild som inte sparar på krutet! Jösses! Fyra fagra äventyrare klädda och rustade för galej i ett blodrött gap. Kan det bli coolare?
Jag gillar mannen till höger. Notera att inoljning och tiger-tanga är det som gäller i monster-dödar-yrket. Det är förstås inte mycket att säga om det. Det är ju så det brukar vara. Jag gillar hur han slungar yxan ovanför huvudet. Notera att han måste veva den varav efter varv efter varv och ha riktig stora cirklar på vevandet för att bilden ska vara möjlig.
Tänk om bilden hade varit ett foto.
Jag tänker mig en fotograf som står och hetsar.
– Vrid överkroppen lite mer mot kameran… Så… där! Bra där! Där glänser det som bäst! Och veva yxan då… Kom igen då? Större cirklar! Sådär ja! *Klick!*
Tjejen som står närmast befinner sig i en omöjlig pose. Jag har funderat på det. Hon måste kasta sig bakåt och befinns sig i fallet när bilden tas… Hon är liksom i ett språng men ändå inte. Observera hennes styling också. Läderbaddräkt och höga svarta stövlar. Tur att det finns S/M-klubbar i varje hörn i varje fantasy-värld nämnd namnet… Läderbaddräkt får man ju ändå säga är mer praktisk än den i sammanhanget vanliga ringbrynjebikinin.
Killen med hjälmen i mitten och den flygande halvtransparenta trollkarlen kommer faktiskt undan med äran i behåll. Deras framtoning är svulstig, men den fyller sin funktion. Det är inte lika komiskt som de båda andra karaktärernas poserande.
Inramning då slutligen. Ja. Som sagt. Monstergap. Svultigt, stort… och smaklöst. Är det ens ett monstergap? Ormen eller ödlan eller vad det är ser helt bäng ut ju! Är det en grottöppning? Grottöppningar formade som monstergap växer ju som bekant på träd i fantasy-världar.
Intreören bakom äventyrarna signalerar BÅDE grotta och organiskt innandöme… Men bestäm eeer liksom!
Och en sak till. De är ju på väg ut. Borde de inte vara på väg in? Ser vi fyra äventyrare på väg in i den farliga grotten som vänder sig om på tröskeln för att posera på ett gruppfoto!?
Det här är som sagt en av mina favoriter när det gäller ostiga spelomslag. Swords and serpents förtjänar fyra ostar och är nära den totala ostigheten. Två karaktärer håller en acceptabel nivå och snuddar vid titeln ”coola på riktigt” och då faller helhetsostigheten något. Och det kan bli värre… Mycket värre…
