I senaste Bild & bubbla 190 recenseras mitt fanzine Stål-Tintin #1. Kul att så sker i ett nummer med Tintin på omslaget och en lång text om Tintin-filmen. Det var nog första gången jag skrattade högt när jag läste en recension på något jag själv gjort. Det kan vara första gången jag får fram precis det jag vill. Ur texten;
”Plagiaten är så skamlösa, historien så tunn och alltsammans så medvetet genomdumt att det blir roligt.”
Det skulle kunna vara en sågning, men det är det inte. Hela recensionen är huvudet på spiken. Sedan råkar Martina Strolz som skrivit gilla det också, som ren bonus.
Jag minns att jag för nästan tio år sedan hade ångest för att skicka in fanzines jag gjorde till BoB. Jag tror många känner så fortfarande, vilket är synd. Man måste möta en publik för att utvecklas. Ska man hårddra det kände jag nog inte att jag utvecklades förrän jag började skicka fanzines till BoB.
Förr var jag rädd att bli sågad av någon expert som kunde serier. Nu tänker jag inte i de banorna längre. Det är snarare så att all publicitet är bra publicitet.
Jag kan erkänna att jag tvekade lite innan jag la Stål-Tintin #1 på lådan. Det var egentligen för tramsigt. Jag gjorde en Markkolio när jag egentligen vill vara Jocke Berg. Jag gjorde fel. Paradoxalt nog har många gillat serien. Nu måste jag väl fortsätta tramsa…
Naturligtvis har beställningarna i recensionens spår rasat in… Nä. Skojade bara. Det har inte hänt. Inte en enda. Det är som vanligt. Man brukar sälja kanske ett eller två ex på en bra BoB-recension. Inget på en dålig. Det är nog inte bara jag som upplever det. Fanzines finns knappt längre. Möjligtvis kan man sälja en liten trave på Small Press Expo. Kul att BoB fortsätter att viga sidutrymme åt fanzines! Ett mirakel egentligen, det finns t.ex. nget fast sidytrymme för webbserier längre.
Roligt med en liten knuff i rätt riktning igen. Det här gav mig energi att göra färdigt Stål-Tintin #2 m.fl. titlar…