DVD: Scott Pilgrim vs. the world
Jag blev nyfiken på den här filmen när jag råkade se trailern. Det verkade som en amerikansk tonårs-dating-film på syra. En ung kille träffar sin drömtjej men måste döda hennes sju ex för att få dejta henne. Men det var inte det som fångade mitt intresse. Det verkade som en rak ripp på spelet No More heroes som jag gillar stenhårt! Vi snackar samma bildrutor. Det kan inte vara tillfälligheter. Vad kom först? Hönan eller ägget? Spelet eller filmen?
No More Heroes är ett av få spel jag skulle vilja se som film. Där finns smarta, coola och totalt spårade karaktärer, roliga ideér, vansinnig action och (ovanligt i spel) smarta dialoger. No More heroes rymmer ett av de bästa manusen som ”bara” blivit spel. Men eftersom ingen NMH-film syns till får jag i dagsläget nöja mig med den här filmen som oblygt knycker bildrutor.
Om verkligheten har lärt mig något så är det att den aldrig är enkel… Om jag har fattat det rätt är Scott Pilgrim vs. the world en pseudomanga – en mangaserie skapad utanför japan – som kort o gott heter Scott Pilgrim och finns i sex volymer. Första boken kom 2004. Saker blir snabbt film nu för tiden om de är ämnade för det. Hur mycket serien har att göra med No More heroes vet jag inte. Om grundstoryn kommer därifrån kan det rent av vara No More Heroes som är rippen…
Pidde Andersson fullkomligt hatade den här filmen på sin blogg. Jag gillar hans recensioner och i 9 fall av 10 brukar jag hålla med. Men jag kan inte hata den här filmen. Jag tillhör Nintendo-generationen för mycket för att inte sitta som ett fån och flina åt alla stolligheter. För den här filmen är stolligheter! Allt annat vore en underdrift. Det är en film fullkomligt nedlusad med serietidnings- och dataspelseffekter. Universal-loggan blippar fram till Universal-toner i 8-bitars-remix. Saker glittrar, sprutar stjärnor och får fartstreck när de rör sig. En scen förvandlar filmen till ett sitcom komplett med pålagda skratt. Scott battlar en opponent i en el-bas-battle. Filmen är extremt rappt berättad och roligt klippt. Fighterna är ofta kompletta med energimätare, poäng och hela skiten. Det blir för mycket. Såklart. Men det är ju meningen.
Den bästa scenen är precis i början. Scotts flickvän frågar en av killarna i replokalen vad han spelar. Killen fipplar nervöst med sin Nintendo DS.
– Zelda, Tetris… Eller vad menar du? Det är en väldigt komplicerad fråga…
Nintendo-generationen vet att det inte finns något enkelt svar på en sån sak.
Det här är inte en film för alla. Det kan sägas direkt. Surfa in på filmens site och bilda dig en egen uppfattning. Den är rätt talande. Se till att du har en bra uppkoppling och inte blockar Flash bara…
http://www.scottpilgrimthemovie.com/site.html
Javisst. Det här är en omogen film. Men det är ju kul att vara lite omogen ibland! Jag kommer säkert att ångra det här överbetyget. Men faktum kvarstår: Jag tyckte det var roligt så länge det varade. Se den om du gillar TV-spel och actionfilm. Då kommer du åtminstone inte att ha tråkigt. Men kunde de inte gett filmen ett bättre soundtrack? Och vågat klippa in det de klippte bort? Titta på de bortklippta scenerna, är mitt tips. Det finns en del kul där.
