Bra science-fiction-filmer växer inte på träd nu för tiden. Jag försöker tänka tillbaka när jag såg en riktigt bra ny sci-fi-film tidigare. Kommer bara på Star Trek-rebooten från 2009. Men innan dess? Star Wars Episide III som jag ville gilla? Avatar var plågsamt dålig.
Utan att tveka kan jag nog utnämna Prometheus till bäst i genren på 10-15 år. Här fokuseras det äntligen på det som till stor del gör genren; utforskande, stämning och filosofiska frågeställningar.
Prometheus är på många sätt en smart film. Man skriver inte publiken på näsan, vilket är beundransvärt. De flesta filmskapare nu för tiden verkar livrädda för att låta publiken tänka lite själva. Prometheus lämnar tvärtom många lösa trådar, men däri ligger dess storhet. Det finns en anledning till att folk fortfarande gillar Bladerunner och pratar om den. Imponerande att Ridley Scott inser vari storheten i hans eget skapande ligger. Till skillnad från andra regisörrer… Ingen nämnd…*Host host* ´eorge Lucas…
Det är svårt att diskutera Prometheus utan att spoila innehållet för dem som inte har sett den. Man önskar någonstans att människor är kapabla till lite bättre beslut om/när de letar sig ut i rymden på riktigt. Besättningens beteende och handlingar kan ifrågasättas. Men så är det väl i den flesta filmer i genren.
Som sagt; Bra film. Smått fantastisk. Inte helt tillfredställande för kräsmagade nördar som tycker filmen rör om lite för mycket i den redan etablerade grytan. För visst är det en Alien-prequel. (Det ryktades under produktionen att det INTE skulle vara det) Men det är en befriande film på många sätt. Den smeker inte medhårs. Den är befriande ”fysisk”, filmad on-location på Island.
Fyra skallar. Den femte hänger och dallrar i ett holografiskt sken.
