Jag har som sagt börjat spela rollspel igen till min stora glädje och vill passa på att hypea Mutant År Noll lite som produkt.
Nu finns nämligen grundregellådan åter i lager, i ny version. Förstautgåvan sålde snabbt slut och jag tycker att Fria ligans gedigna arbete bör lyftas fram och marknadsföras.
Allt detta får man i lådan som lystrar till namnet Mutant År Noll Startbox:
Spelet blandar gammalt och nytt på ett vansinnigt coolt sätt.
Världen i spelet är föredömligt enkel och avgränsad. Jag ser det inte som en begränsning. Om världen exoisterar inom enkla ramar kan man istället fördjupa sig i detaljerna och figurerna som befolkar den.
Istället för ett myller av människor, mutanter, muterade djur, PSI-mutanter, robotar och fan och hans moster spelar man i År Noll bara muterad människa. De andra ”klasserna” kommer senare som separata spel eller expansioner. Här får man, för första gången i Mutants histora, snöa in på en klass i taget och vara med när världen efter katastrofen bygg upp. Det är ett vansinnigt coolt grepp.
Skäl till att Mutant år Noll är awesome:
– Två häften i lådan! Precis som förr! Ett häfte om rollpersonen och ett med mer regel och kampanjjox till spelledaren. Klassisk rollspelsdesign. Coolt och kult.
– Specialtärningar. Att de har olika färg fyller ingen funktion samtidigt som det gör det. Genialt enkelt och funktionellt regelsystem. Systemet är tillräckligt enkelt för att snabbt läras sig. Samtidigt tillräckligt avancerat för att skapa spänning när tärningarna ska rullas. Och systemet gör att man mycket väl kan misslyckas, även om man är väldigt duktig på någonting. Det tycker jag man kan säga, är ett väldig bra rollspelssystem.
– Markörer och kort! När jag gjorde rollspel för 10-15 år sedan var det nästan förbjudet att inkludera specialprylar som kort och specialtärningar med sina spel. Varför då? Det är ju skoj! År Noll känns som ett spel. ett riktigt spel. Ett brädspel… typ. Det rasslar när man skakar boxen.
– Kartor. Rollspel ska ha kartor! Här får man två dubbelsidiga stora färgkartor med zoner i startlådan.
– Storleken. Boxen är STOOOR. Det får plats ungefär fjorton kilo egen mög (tilläggsböcker, rollformulär, egenritade kartor, anteckningar etc.) i den. Det är bra. Boxarna blir alltid knökafulla. Här har man tänkt till.
– Omslag av alla svenska sci-fi-nördars nye kelgris, Simon Stålenhag. Aldrig fel. Klart 80-talet ska bryta igenom även i Mutantvärlden? Vad skulle det annars göra?
Sist men inte minst; Det är ett spel man vill spela när man öppnar lådan och tittar genom innehållet. Det inbjuder ögonblickligen till spel!
Det är inte illa. Rollspel brukar vara duktiga på att avskräcka från spel och kul genom att typ se ut som en telefonkatalog eller en mattebok från gymnasiet.
Ingen diss till förra versionen av Mutant Mutant Undergångens arvtagare som kom i början av 2000-talet. Eller… Jo föresten. Det är en diss. Den såg faktiskt för bedrövligt ut. Svartvita sidor med text sida upp och sida ner kompletterat med deprimerande fula illustrationer. Bilderna var gjorda digitalt, men det var meningen att de skulle se ut som kolteckningar, tror jag. Resultatet blev datorgrafikillustration som varken såg analog eller datagjord ut. Framför allt mörka bilder, som rimmade illa med ett spel associerat med äventyr och ganska goofy humor.
Jag köpte spelet. Jag läste det. Jag gillade ju Mutant. Jag var ett gammalt fan. Jag ville stödja grejen. Men jag blev aldrig sugen på att spela det. Jag spelade det aldrig heller.
Mutant år noll blir man sugen på att spela bara av att öppna lådan.
Jag köpte grundlådan från Fria ligans webbsida för 298 kr. Jag såg även att man kan beställa det till exempel på Ginza så billigt som för 239 kr. Det är nästan kriminellt billigt.
Det är även ett bra spel för nybörjare, tack vare den enkla spelvärlden och det enkla regelsystemet. Inte illa.