(Det blir mycket recensioner nu… Men jag postar en del som jag har haft liggande halvskrivna, liksom… Som den här. Har spelat GoW till och från i ett år nu.)
Recension: Gears of War (Xb360)
Om du slår upp om manschauvinistisk (Gör det helst inte… Sjukt svårt ord…) i framtiden hittar du en screenshot från Gears of war. Jag lovar.
För Gears of War är macho.
Det är macho i kubik.
Det är så manligt att det ångar av smuts och svett och tuggar snus. Det lämnar avtryck i asfalten där det trampar och använder taggtråd som tandtråd. Gears of War krossar. Gears är betong och de flesta andra spel är frigolit. Precis så brutalt hårt och ångande manligt är det…
Spelets storyn är egentligen inget att bry sig om. Man får faktiskt läsa i spelets bruksanvisning om man ska förstå ramberättelsen. Du är på en annan planet vid namn Sera långt in i framtiden. Mänskligheten har koloniserat planeten, men otäcka typer kryper upp ur planetens innandöme och vill ha planeten tillbaka. Det är du mot världen. That’s it. Du heter Marcus Fenix och är muskulös, ärrad, bepansrad och skitsur.
Du har ett maskingevär som sväljer 600 skott och som nästan aldrig behöver få slut på ammunution. Du har en motorsågsbajonett som drivs med diesel och som sågar isär dina motståndare som att blodet skvätter över kameralinsen.
Och inte minst: Du är tre vänner som är gjutna i samma solida form som du själv.
Du har kort sagt allt du behöver när världen är emot dig.
Gears of War är nästan löjligt våldsamt. Det är spelet som tar in från knän, skiter ner sig och blir buskis… Fast då menar jag buskis på ett bra sätt. Det är helt enkelt omöjligt att ta det på allvar. Marinsoldaterna i huvudrollerna liknar mer Hulken än någon av släktet homo sapiens. Deras nackar, hakor och biceps har antagligen formgjutits i samma fabrik som rustningsdelarna de bär. Tur att de kostar på sig att säga lite one-liners ibland…
Utomjordingarna Locust ser ut som en blandning av hårdrocksomslag och Sagan om Ringen-troll. Kort sagt skitfula.
Klichérnas ringas inte bara in, de nitas fast i en vägg med bultpistol.
Vuxna män gör saker tillsammans.
Jag borde hata det. Men jag älskar det. På grund av spelkänslan. Gears of War är helt enkelt ett gjutet actionspel med en kontroll man aldrig vill släppa, perfekt avvägt tempo och en precis rätt balanserad svårighetsgrad. Lägg där till en co-op som fungerar parfekt och lyfter hela spelet till än högre höjder… Jag påstår att Gears of War nästan ensamt motiverat att köpa en Xbox360.
Jag hoppas bara inte Epic Games menar allvar med designen av karaktärerna. I såna fall behöver de hjälp. Jag hoppas innerligt att det är en regäl dos humor och satir med i soppan. Bara 16-åriga killar kan tycka att det här är tufft på riktigt…
Det är bara för mycket… GoW är fruktansvärt smaklöst… Och smakfullt. Låt mig förklara närmare…
Gears of War är helt enkelt himmel och helvete på en och samma gång. Spelet balanserar olika stämningar på ett fantastiskt sätt. Mellan de intensiva actionexplosionerna sänks tempot och man får tid att se sig omkring bland ruinerna. Ett ögonblick av andrum. Lugnet efter stormen. Omgivningarna är vackra och arkitekturen otroligt genomarbetad. Beundransvärt att Epic games lagt så mycket krut på det som inte har med att krut att göra, om man säger så. Omsorgfullt designade action-spel växer inte på träd. Oftast är miljöerna bara kulisser för spelarens våldseskapader.
I GoW känns det som man stiger in i den krigshärjade framtiden.
Lika groteskt fula som locust-rasen är, lika slående vackra är omgivningarna.
Gears of War ångar på som ett lok och överraskar, gång på gång, spelet igenom. Efter en otrolig actionsekvens kastas man vidare in i en ännu otroligare. Och så fortsätter det… Ända in till det bittra slutet. För GoW är ett sånt där spel man inte kan sluta spela. Man sprängs i bitar till den grad att bara ett par militärkängor med blodigt slask står kvar på backen…
Det händer rätt ofta, speciellt i början.
Man har svurit och slitit sitt hår för att det är så svårt. Nästan omöjligt.
Och ändå försöker man igen. Och igen.
Epic games har lånat mycket från Resient evil 4, men sämre inspiratioonskällor kan man ju ha. Jag vågar nog påstå att de som gillar RE4 borde gilla GoW. Det är samma typ av andan i halsen-action. Det är survival horror. Om storyn är bättre i RE4 är kontrollen defintivt bättre i GoW. Det tar ett tag att bli varm i kläderna, men när man väl är det vill man aldrig byta. Man vill bo och sova i de GoW-männens kläder, om det hade varit möjligt… (och de inte hade varit tio storlekar för stora)
De introducerade ett smart "cover-system" som nu några år senare är praktiskt taget branschstandard i actionsspel och det har även smittat till rollspel som Mass effect.
Sammantaget:
Grafik och design att dö för. Så snyggt att man tappar andan!
Klockren kontroll.
Bra bandesign, tempo och flyt.
Kass story med stereotypa buskis-karaktärer
Lite kort…
Men… Det är ju en femma. Tv-spel har sällan eller aldrig varit såhär roligt…
