Lenneér bloggar och poddar

Bio: Michael Jackson – This is it

Du där! Sitt ner och va tyst! Annars får du gå ut…

Vad ska man sätta för betyg… Tja. Det är inte mycket till film egentligen. Det är mer en dokumentation. Konsertrepetioner. Lite intervjuer. Lite making-of/bakom kulisserna-jox. Det är underhållande och bra avvägt hela tiden, men filmen var faktiskt ganska precis som jag trodde att den skulle vara. Och frågan är om inte ett visst mått av överraskning ska till för en fyra… Dessuto kunde inledningen och avslutningen gjorts liter snyggare och bättre.

Synd att världen inte fick den här showen på riktigt. Den hade blivit fantastisk…

Vad som däremot inte var bra var tonåringarna längst bak i salongen. (Det är nog de som tar död på den fjärde skallen i betyg… Den hängde i luften annars) Jag fattar inte grejen… Om man vill bråka med polarna, slåss, dra skämt och fåna sig så betalar man väl inte 100 spänn och sätter sig i en biosalong! Om man dessutom tycker Michael Jackson är skitfånig så sätter man väl sig inte och ser dokumentärfilmen om hans sista ovisade show!
Filmen bestod i korthet av låtar, intervjuer och repetionsscener. Samtliga delar ingick i filmen. Det fattade inte tonårspatrullen som gick igång mellan låtarna eftersom de verkade resonera att det ändå var oväsntligt. Jag satt där i en bubbla av rent oförfalskat hat. Jag hade betalt för att se och höra filmen och inte tonårspatrullen!
Det borde vara 18-årsgräns på bio. På alla filmer. Undantagslöst.

Det är rätt intensivt just nu… Inte har jag hunnit blogga här om att min nya bok Nålar i maten är färdig förrän jag måste blogga att jag har varit i radio och pratat om den… Duktigare har jag varit på att uppdatera arbetsloggboken. Mer info om boken finns här >>.

På den här länken kan man läsa mer och imorgon (tisdag) kommer man att kunna lyssna också;

http://www.sr.se/cgi-bin/skaraborg/program/index.asp?ProgramID=399

Det som är kul med SR är att de publicerar bilder och internet-länkar frikostigare än vad tidningarna gör.
(Jag minns när jag var med i en lokaltidning, pratde om Svenil Rollspelet och föreslog att de skulle publicera länk till svenilgames.se, så att intresserade kunde läsa mer om spelet. Då berättade reportern att de hade "en strikt policy som gjorde det omöjligt att pubicera internet-länkar"…
Mycket modernt och fräscht… Mycket stark trendkänsla på den lokaltidningen…)
Det är hursomhelst årets andra stora lenneer.se-pimpning!

Bokrecension: Jag var en arier av Tony Samuelsson

När man läser om andra världskriget kan tanken slå en att den värld och den tid vi lever i formades under några månader 1945. Slag i Stalingrad och Normandie historiska vågskålar.
Nürbergrättegångarna och krigets efterdyningar formade det Europa vi har idag.

Vi tar ofta vår historia – en samling omständigheter, handlingar och utfall – för given.

Men tänk efter. Tänk igen. Tänk om.

Tänk om inte vintern 1942-43 varit lika djävulskt kall.
Tänk om tyskarna hade stått pall för Operation Overlord och Dagen D.
Tänk om nazisterna fällt atombomben före amerikanerna…

Vi hade kanske – möjligen – existerat i en annan värld och efter andra spelregler.

Romanen Jag var en arier utspelar sig i delstaten Sverige 1976. Tyskland vann 1945. Sverige anslöt sig till Det tredje riket och en generation efter kriget har växt upp i ett samhälle i grunden präglat av nationalsocialsim och rasbiologi. Visst finns det motståndare och attentatsmän. Men det är uteslutande judiska terrorister.

Adolf Hitler dog en naturlig död av ett svagt hjärta 1953. Albert Speer utropades till Rikets andre führer efter urführern. Belin har omformats till tiomiljonersstaden Germania, Rikets hjärta. Judar och andra representanter av de svaga folken har fördrivits i exil bortom Uralbergen. Handikappade, homosexuella och kommunister extsterar inte, inte mer än i skröner, skällsord och bålböcker.

Det är sällan jag plockar upp och läser en nyutkommen bok, men Jag var en arier av Tony Samuelsson fångade mitt intresse redan i förhandstexterna på kultursidorna. Svensk kontrafaktisk sci-fi växer inte på träd. Och trots att man vet allt det hemska nazismen stod för och genomförde så fascinerade tanken med ett 70-tals-Europa med Albert Speer som führer. En nordisk fantasi låter undertiteln. Jotack. En nordisk mardröm är det som bjuds.

Thomas är en ung sportjournalist som växer upp i Stockholms ariska kulturella elit. Vi får följa honom och hans flickvän Karin och hur de på olika sätt konfronterar sin egen historia och sina tvivel.

Vi får också följa führer Albert Speer och får ett minst sagt osmickrande porträtt av den man som enligt historien avtjänade sitt straff och dog som en fri man i London 1981. (Vad tycker Speers efterlevande om den här boken tro…?)

Jag ska inte sticka under stolen med att jag läste den här boken för dess setting… Och tyvärr blev utslaget lite som det ofta gör med hypade dataspel.
Settingen är lite bättre än boken, men boken är absolut inte dålig. Inte alls. Läs om du gillar Andra världskriget och kontrafaktagenren.

Mer illustrationer… Deadline på sjukt många nu på måndag. 46 st för att vara exakt, av olika storlek och svårighetsgrad… Några är rätt små enkla, andra är stora och svåra. Jag har gjort 30 st… kanske… Jag är sjukt stressad.

Som lök på laxen hade jag inlämning i distanskursen jag läser idag. Vi midnatt, trodde jag. Det visade sig att det var inlämningsdeadline kl 18, så jag stressade för gäves. Jag hade ändå brännt inlämningen. Sedan insåg jag att mitt paper inte var mycket att hänga i julgranen jämfört med många andras… Men, men… Det ger ett G på uppgiften förhoppningsvis. Man kan inte vara på topp jämt…

Dagens koja…

KP-klur-uppslag no. 3 färdigställt (det var en pärs!) och jag dyker på nästa illustrationsuppdrag som legat och skvalppat ett tag… Det handlar om bilder till Kamratposten community KP-webben. Jag ritar efter direktiv och bockar av en lista… Till exempel ritar jag "skrubbar", bakgrunder eller platser som barnen kan välja och inreda som sina… Vissa är coola. Som träkojan, polområdet och garaget… Men… Vem vill egentligen bo på en toalett?

Jag ritar ett pysseluppslag till Kamratposten med en djurorkester. Det är en ambitiös bild med mycket detaljer… Att för ambitiös känner jag just nu… Jag tar en break. Jag tänker stänga av datorn och göra något annat. Det behövs ibland.

Till bokmässan släpptes Nasses Nekrozin #15. Jag medverkar i ganska stor utsträckning. Och passa på! Det är de tramsigaste och omognaste serier jag gjort och publicerat någonstans på år och dar…

Nasses Nekrozin är fanzinet som tramsat i den obskyra svenska serieunderjorden i elva år… Det är faktiskt respekt! Jag har varit med sedan nummer 4 våren 2000 och det har faktiskt bara blivit roligare… Tidningen har utvecklats och hittat sin form. En bisarr form, men ändå en form. Nästa år kommer ett fett sextonde nummer och då är det er friendly bloggskrivare som gör omslaget…

Meningen var att jag skulle promotat min nya seriebok "Nålar i maten" på bokmässan i Göteborg nu i helgen. Nu blev det inte riktigt så… Boken hann bli tryckt, men den hann inte bli skickad till Sverige. hela tryckningen satt fast på en lastpall i Riga. Den dyker upp nu under veckan, så mer om den senare.

Jag och min tjej var i varje fall där och tillbringade två intensiva men roliga dagar på och omrking mässan. Lite bilder;

På lördagskvällen var det fesljummen monteröl och sedan förlagsmiddag som gällde. Trevligt intiativ och kul att träffa de andra som gör saker kring Man av Skugga Förlag! Smått surrealistiskt att Joakim Pirinen stod och drack öl i Galago-montern precis intill.

Det är hel omöjligt att hålla kändis-count på Bokmässan. Jan Guillou ser man t.ex. ungefär fjorton gånger, så honom skiter man i. Han och Lasse Åberg är "commons". Alla är där. Alla serietecknare är definitivt där. Bokmässan är the shit, som man säger.

Jag och Tobias. En sån här bild tar vi varje år.

Jag trotsade min scenskräck och tecknade inför publik på Seriefrämjandets live-scen som siste man på söndagen. Jag fick ledordet "mirakel" och ritade en chockad trollkarl som frammanade en högst ovillig varelse till den här världen… Bilden blev ärligt talat inget vidare… Tur att jag fick en chans att förklara vad den föreställde.
Kul grej med en live-scen!

Jag passade på att köpa en signerad bok med min barndomshjälte Jan Lööf. Det gäller att passa på… Karln har inte varit på Bokmässan på 24 år! Jan Lööf höll också låda på ett märkligt och ganska flummigt seminarium tillsammans med Carl Johan De Geer… Och jag ångrade bittert att jag inte plockat med min Tårtan-DVD. Det hade varit sjukt att fått den signerad.

På hemvägen körde tåget över en älg och började studsa och kränga på rälsen. Det var actionladdat. Nästan som en amerikansk film. Sedan fick vi sitta en timme mitt ute i ingenstans. Då kändes det plötsligt som en svensk film istället.

Mer glimtar av nya greenscreen-shots som är på väg att forma ett viktigt överslarvat parti i Jordgömda…

Fet spoiler: Numer hittar den stackars sökaren, helt enligt Lovecraft-standard, en uråldrig ruinstad under marken… Detta framgår förhoppningsvis genom 2-3 nya bilder.

Jag illustrerar mycket nu… Det här är inget som har med det att göra… Bara sånt skräp man ritar och färglägger mellan de "riktiga" grejorna. Låt mig presentera; Dagens tröll. Komplett med ett ångest-skrik.