Prometheus has landed…

Postat den 17 juni, 2012 av lenneer

Bra science-fiction-filmer växer inte på träd nu för tiden. Jag försöker tänka tillbaka när jag såg en riktigt bra ny sci-fi-film tidigare. Kommer bara på Star Trek-rebooten från 2009. Men innan dess? Star Wars Episide III som jag ville gilla? Avatar var plågsamt dålig.
Utan att tveka kan jag nog utnämna Prometheus till bäst i genren på 10-15 år. Här fokuseras det äntligen på det som till stor del gör genren; utforskande, stämning och filosofiska frågeställningar.

Prometheus är på många sätt en smart film. Man skriver inte publiken på näsan, vilket är beundransvärt. De flesta filmskapare nu för tiden verkar livrädda för att låta publiken tänka lite själva. Prometheus lämnar tvärtom många lösa trådar, men däri ligger dess storhet. Det finns en anledning till att folk fortfarande gillar Bladerunner och pratar om den. Imponerande att Ridley Scott inser vari storheten i hans eget skapande ligger. Till skillnad från andra regisörrer… Ingen nämnd…*Host host* ´eorge Lucas…

Det är svårt att diskutera Prometheus utan att spoila innehållet för dem som inte har sett den. Man önskar någonstans att människor är kapabla till lite bättre beslut om/när de letar sig ut i rymden på riktigt. Besättningens beteende och handlingar kan ifrågasättas. Men så är det väl i den flesta filmer i genren.

Som sagt; Bra film. Smått fantastisk. Inte helt tillfredställande för kräsmagade nördar som tycker filmen rör om lite för mycket i den redan etablerade grytan. För visst är det en Alien-prequel. (Det ryktades under produktionen att det INTE skulle vara det) Men det är en befriande film på många sätt. Den smeker inte medhårs. Den är befriande ”fysisk”, filmad on-location på Island.
Fyra skallar. Den femte hänger och dallrar i ett holografiskt sken.

Publicerat i Film | Kommentarer inaktiverade för Prometheus has landed…

Retro Bobby – retrofrisör

Postat den 24 maj, 2012 av lenneer

Det här inslaget om retronördige Bobby (om han nu heter så) och hans salong gör mig helt varm och mjuk i själen… Helt, helt fantastiskt…

Se filmklippet om Retro bobby här!

Gillar att man får köpa sakerna i butiken/salongen eller byta dem mot andra saker – eller en klippning.
Gillar också att man får spela NES samtidigt som man klipper sig och får rabatt om man slår high-score.
Men mest av allt gillar jag att Bobby ramar in allt med egen fantastisk retrofrisyr!

Publicerat i Nörderi, roligt och allmänt ovärt, Subkultur | Kommentarer inaktiverade för Retro Bobby – retrofrisör

En reboot, en remake, nåt nytt

Postat den 23 maj, 2012 av lenneer

En av de fanzines jag släppte till SIS12 var NOGI Skapelsen. Det är ett lite stolligt fanzine. Mitt tecknande har överlag blivit stolligare. Jag tror det beror på att jag har ett ”riktigt jobb” så jag kan göra serier enbart för att jag känner för det. Jag gillar det! Det var ju inte precis så att jag gjorde seriösa serier som gjorde mig rik förut heller…

Detta är historien: Stefan Harrysson hittade på NOGI – SKAPELSEN, den tungsinte blå hjälten med mask, redan 1985. Han fick då ett hem i det fiktiva förlaget SLAHAD Comics Group (vars historik porträtterats i Daniel Ahlgrens serier) och hans äventyr spreds sällan eller aldrig i mer än tre exemplar.


2010 lånade jag – med Stefans tillåtelse och gillande – in figuren i min serie ÅNGESTMANNEN. Som många andra figurer i ÅNGESTMANNEN tog Nogi nästan över. Jag slogs snart av tanken att det vore kul att presentera NOGIs bakgrund tecknad i den mer ”gulliga stilen” som han använder i sina serier. (Orginal-NOGI var ”realistiskt” tecknad och påfallande ”mörk” i tonen). Samtidigt vore det kul att presentera Nogi som en egen figur och titel på No milk & honey.

Så kom denna historiska reboot till.

Fanzinet är 36 sidor tjockt, innehåller de fyra första äventyren med NOGI.
Stefan Harryssons orginalberättelser – nytecknade – och i vis mån bearbetade av mig. Men all skev logik är garanterat kvar.

Vi får se vår hjälte födas, slåss mot en brutal jätterobot och konfrontera sin första superskurkrival ENERGISABOTÖREN! Det här är ett äventyr du inte vill missa!

Sida om fanzinet/rebboten här;
http://www.lenneer.se/sida/undersidor/fanz/nogi.htm

Svante (sambos brors-barn) blev den förste och den antagligen yngste Nogi-läsaren! Han verkade nöjd.

Jag och Stefan diskuterar nu nästa del – som med största sannolikhet kommer heta ”NOGI Nånting annat” istället för att bara få ett nummer. Fast än så länge är det bara ideér som rasslar på nån sorts tidigt manusstadie…

Publicerat i Nörderi, serier, Skapande/konst | Kommentarer inaktiverade för En reboot, en remake, nåt nytt

Du omöjliga…

Postat den 18 maj, 2012 av lenneer

Många NES-spel slog till med svårighetsgraden insane innan svårighetsgrader uppfanns.
Ett av dessa spel är Teenage Mutant Hero Turtles till NES. Ett spel som många hade men som få kom längre än till bana 2 på. Många svor över den där satans dammen man skulle simma genom, redan då.  Många svär fortfarande.
Det blev Årets spel i Nintendo Magasinet 1990, framför tidslösa klassiker som Mega man 2 och Ducktales. Det är, jämfört med dess fantastiskt roliga spel, nära nog ospelbart.

Jag har skrivit en krönika om detta ångestspel. Vinkeln är att det framstår som ett ohyggligt brott såhär i efterhand att göra en så sadistiskt svårt spel tillägnat barn. Vad tänkte de? De hatade väl barn. Eller också hann de inte speltesta det. Krönikan publicerades i BLT i onsdags.

I samma veva som krönikan lämnas till tryck dyker den här filmen upp. (länk nedan) En svensk kille spelar igenom hela spelet på ca en halvtimme – med bara Michalengelo. Den näst kassaste kämpen av fyra möjliga. Utan specialvapen. Med ett liv.
Det är en bragd. Jag trodde inte det var möjligt ens. Bakom denna prestation ligger månader, år, av träning. Tro inget annat. Det ser lätt ut. Men det är det inte. Jag är imponerad. Inte minst av viljan och motivationen att spendera månader och år med det här spelet.

http://www.youtube.com/watch?v=EhlDBcaPuk4

Publicerat i Digital underhållning, Nörderi, spel | Kommentarer inaktiverade för Du omöjliga…

Efterspel SIS12

Postat den 11 maj, 2012 av lenneer

En sån här bild där man visar sina ”errövringar” verkar vara obligatorisk på bloggar efter SIS12. Jag ska väl inte vara sämre. Det är först nu, två veckor efteråt som jag har landat, hunnit läsa det mesta och kan presentera en liten genomgång.

Johan Ragnarsson släppte musik på diskett – av någon outgrundlig anledningen. Det måste var mässans sämsta idé. Så urbota dum att den nästan varvar skalan oc blir bra igen. Demon/skivan/konstverket var gratis. Tyvärr har jag ingen device som tar disketter kvar. Jag har bara macar och de slutade med diskett-station på 90-talet. Jag kan inte lyssna på Johans låtar. Omöjligt. Men de är säkert bra.

Jag träffade Åke Rosenius på SIS12. Kul! Vi har mailat och morsat på forum i tio år, men aldrig träffats i verkligheten. Jag kunde plocka upp ett gratis Birger Barbaren-seriealbum eftersom jag medverkar med en fanart-seriestripp i albumet. (Det är något av en strategi jag har, trycka in fanarts här och där och få fri-ex. 🙂
Kul att Birger Barbaren äntligen blivit samlad. I ärlighetens namn är jag nog ett större fan av Åkes gamla nörd-pratiga serie Handbok i överlevnad – men serier som dum-fåniga serier som Birger Barbaren behövs i floran.

Jag fick nya numret av Svenska superserier och köpte ett gammalt med mitt eget omslag på. (Eftersom jag slarvat bort mitt ex av det) Få se om jag läser dem.
Ok. Nu kommer en bekännelse. Jag har aldrig läst ett helt nummer av Svenska superserier. Jag har försökt. Men det funkar inte för mig. Men jag gillar grejen. Jag stödköper tidningen. (När jag inte får fri-ex för att jag medverkar) Jag medverkar i den för att jag vill främja en svensk superhjälte-tidning gjord av glada amatörer. Men jag läser den inte. Knepigt. Jag vet.

David Liljemark kom förbi och jag tryckte på honom Nogi (eftersom han känner Stefan sedan gammalt) och Ångestmannen. I byte fick jag ett ”vintage-fanzine” från tidigt 80-tal och legendariska dålig-smak-fanzinet Laban #6. Ett klart givande kulturutbyte med andra ord.

Ett inköp som inte syns på bilden är Johan Wanloos senaste Världens tråkigaste man och kampen om Atlantis. Jag köper Johans grejer för den sköna humorn och för att vi gillar samma trashiga prylar. Typ kioskdeckare, monsterfilmer, wrestling och allskön fulkultur.
Köpvärd – inte minst eftersom man fick en sprillans orginalsida från boken på köpet! Bild på både orginal och boksida kan postas vid ett senare tillfälle, om någon vill se det.

Jag köpte inte mindre än två ex av Henrik Bromanders tegelsten Smålands mörker och fick dem signerade. Köpte en till Christopher på beställning och en till mig själv. Mitt eget exemplar är nu utläst och det efterlämnade en känsla av ångest, äckel och diffus glädje. Jag gillar nog Bromanders kortare serienoveller lite bättre, om jag ska vara ärlig. Men boken är definitivt bra och läsvärd. Bromanders serier liknar verkligen ingen annans. Dom är unika.

Publicerat i Fanzines, serier, Skapande/konst | Kommentarer inaktiverade för Efterspel SIS12

Vår film på Lovecraft-festival i USA i helgen!

Postat den 10 maj, 2012 av lenneer

Äntligen, skulle jag vilja säga. Äntligen visas en film som jag har varit med och gjort i ett större sammanhang och ett rätt sammanhang. För människor som uppskattar den. För den tänkta publiken.

I helgen går H.P. Lovecraft Film Festival & CthulhuCon av stapeln i Portland Oregon, USA. Där visas min, Richards och Christophers The Shadow Out of Time och Richards solo-film Nightgaunts. Tyvärr kan jag inte vara där, för det är skitlångt bort. Men våra filmer är där. Det är huvudsaken.
Här kan man läsa om festivalen;
http://www.hplfilmfestival.com/

…och här kan man läsa specifikt om The Shadow Out of Time;
http://www.hplfilmfestival.com/2012/portland/films/shadow-out-time

Publicerat i Film, Nörderi, Skapande/konst | Kommentarer inaktiverade för Vår film på Lovecraft-festival i USA i helgen!

Rapport från SIS

Postat den 3 maj, 2012 av lenneer

I år växte Small Press Expo till Stockholms Internationella Seriefestival. Det är så långt att jag tänker skriva förkortningen SIS istället, för all framtid. Och det verkar som den förkortningen redan satt sig, mycket tack vare Twitter.

Gissa vem som var på plats? Jag var. Jag har varit på plats på SPX/SIS tre gånger totalt. Första gången hette det ”fanzinedagen” eller liknande. Det var år 2000. Då var det jävligt true, som min kompis Johannes säger. Då var det 3-4 bord.
Sedan var jag på plats 2007 eller 2008. Då var det kanske 50 bord. Den gången hade jag självbiografiska serier, NAsses Nekrozin och Svenil Rollspel.
Nu hade mitt bord helt ändrat karaktär. Den här gången 2012 hade jag bara humoristiska superhjälteserier på bordet. Jag hade aldrig trott det 2007 om någon sagt det till mig! Lätt bisarrt egentligen. Vad har jag bordet fyllt med om ytterligare fem år?

SIS är the shit om man sysslar med serier i Sverige. Det är både en fantastisk tillgång och ett stort problem. Det visade sig svårt att hinna socialisera med allt trevligt seriefolk man ville träffa, köpa det man ville, se de föredrag man ville se och (inte minst) hinna sitta vid bordet och sälja sina fanzines.
Det enda föredrag jag närvarade på var ett samtal med Henrik Bromander och Simon Gärdenfors som båda släppt nya böcker. Man sålde noll när man övergav sitt bord, även om det gick bra att lämna bordet till trevliga grannar. Empiriskt bevisat.

Faktum var att jag slagit på stora trumman och nästan gått under av utbrändhet och hybris på kuppen. Jag släppte fyra nya fanzines på mässan. Den mest massiva samlanseringen någonsin i Lenneerseriehistorien som jag utannonserade det på Twitter. Två retweetade. Resten sket i det.
Fanzinen jag släppte var Stål-Tintin #2, Ångestmannen #3, Nogi – Skapelsen och Besköddarna #1. De finns alla kvar i lager, kostar 20-30 kr och beställas lättast genom att maila mig först.

Jag sålde bra! Mina fanzine med Ångestmannen och Stål-Tintin rullade iväg. Ganska många plastgubbar, knappar och Nasse Nekrozin likaså. Nogi och Besköddarna hade det lite svårare, vilket gjorde att jag fick pusha dem lite mer aktivt. ”En tjuga till så slänger jag med det här också…”

SIS är ett styrkebesked för fanzinehobbyn. Det är lätt att tro och tycka att fanzinehobbyn är stendöd när man sitter ute på landsorten i ensamhet i 4-5 år och ritar serier. Men så är inte fallet. På SIS är man inte en outsider. Där är man plötsligt ganska normal.

Dessutom börjar det bli tydligt att vissa kategorier alltid finns på seriemässor. Det alternativa tjejgänget som gör feministiska och politiska serier.  Mangagäng. Furrygäng. Serieskolelever som säljer 24h-serier med  snygga teckningar och noll manus. Killar som egentligen bara vill rita snygga tjejer som står i olika vinklar. De självbiografiska- och realistiska serierna har faktiskt krympt i antal. Sex-serierna i alla dessa varianter har blivit fler.
Jag dömer ingen. (utom möjligen skaparen av ett furry-fanzine jag bytte till mig i bara farten… Det var INTE friskt någonstans…) Mycket är ganska skräpigt, men på fanzinedagen år 2000 var jag 20 år och tyckte att mitt första skitkassa fanzine var bäst i världen. Det är en del av grejen att gå igenom den fasen.

Jag skriver mer senare om mina fanzines och ev också små minirecensioner på sådant jag köpte senare. Nu. Over and out.

Publicerat i Fanzines, Nörderi, serier, Skapande/konst, Subkultur | Kommentarer inaktiverade för Rapport från SIS

Skuggan ur Tiden

Postat den 22 april, 2012 av lenneer

För en tid sedan blev jag, Richard och Christopher klara med vår nya film. Som vanligt är det en ångestfylld förlösande känsla att bli klar med något man har jobbat länge med. Jag och Richard har pratat om den här filmen i fler år. Produktionen tog ungefär ett år.

Den svenska titeln Skuggan ur tiden spolades sedan helt för internationellt gångbara The Shadow Out of Time. Då heter också filmen exakt samma som H.P Lovecrafts novell som den baserar sig på. Vi kör all in på det engelska den här gången. I Sverige är det ändå ingen som bryr sig om det vi gör.

Vi filmade hela filmen (förutom några närbilder) under en dag den första juli förra året. Det kanske inte låter så mycket, men det var utan tvekan den mest intesiva inspelning vi gjort. Det blev möjligt tack vara storyboardarbete och planeringsarbete upphängt på klädbyten.

Åke och Christopher har trevligt under inspelningen av ”ökenscenerna”.

Alla bilder utom två i filmen är greenscreen-kompositioner. Bara att inse. Man har blivit en George Lucas-idiot…

När Tobbe var och hälsade på i Ronneby på vinter-vår-kanten belönades han med en statistroll i filmen som traktorförare. Han fick senare lite ljudjobb i projektet också. På det sättet involverade jag hela Batonggänget i arbetet med filmen – vilket jag tyckte var extra roligt.

Även jag ryckte in som statist i min mycket improviserade greenscreenstudio på balkongen. Ärligt talat är det kul att stoppa in sig själv i sina egna filmer… Lite kul ska man väl ha. Jag ”spelar” Mr Peaslees son. Denne unge man har ganska stor roll i novellen, men i vår film är han nedklippt till endast en kort cameo.

Bilder från den färdiga filmen. Här är Öken-Åke redo att börja raida i underjorden!

Åke bygger en Dr Snuggles-maskin och uttrycker glädje inför denna.

Enda nackdelen med att göra filmer med Richard är att hans animationer stjäl hela showen… 🙂 95% av alla kommentarer gäller animationerna. Till The Shadow Out of Time har Mr Lone Animator gjort 5 min nytt unikt animerat material i form av förhistoriska psykadelsika filmsekvenser. Till skillnad från resten av filmen är dessa drömsekvenser i färg. Det bor en genomtänkt symbolik i det. I Lovecrafts världar är drömmar hyperrealism – de är en högre form av verklighet!

I postproduktionen gav vi alla bilder ett ”färgat skimmer”. Faktum är att svartvita filmer inte var bara svartvita på 20- och 30-talet. De var oftast kolorerade. För att förstärka miljöer, känslor och stämningar.

Själva filmen då? Den är klar och på Youtube. Här är den:
http://www.youtube.com/watch?v=y7jp1CT1h6c

Publicerat i Film, Millroad Film, Skapande/konst | Kommentarer inaktiverade för Skuggan ur Tiden

This is hardcore!

Postat den 18 april, 2012 av lenneer

På Kulturhuset Oden i Karlskrona anordnades det Hardcore knockout i tisdags kväll. Fast det var blott tjugo där var det den bästa musikupplevelsen på mycket länge. Jag tror inte man kan komma mycket närmare hardcorens kärna än i tisdags på Odeon.

På agendan stod Vicious dogs, Damage och franska ARRACH. Det sistnämnda lockade mig. Fransmän som lirar HC… på franska, eller? Det ville man ju se. Tyvärr hade de blivit blåsta på sitt gage av ett rötägg i Karlstad och åkt hem till Frankrike i protest. Kvällen var därmed ett band kort. Inträdet sänktes därför från 30 kr till 20 kr. Nån scen fanns för övrigt inte. Istället spelade banden i cafét. I ett hörn. Men det är ju så rätt. Publik och band på samma nivå, på en armlängds avstånd.

Lokala och unga Vicious dogs körde på med sitt koncept überkorta låtar i bixterfart (bixterfart : (blekinska:) ”superfort”) men mest imponerade Damage. Linköpingsbandet hade åkt 2 x 30 mil för att leverera stenhård hardcore till den lilla men dedikerade publiken. Och de gjorde det med sådan glädje och tacksamhet att man blev mjuk i själen! Sångarens sköna anekdoter om att spela förbjuden musik ute i regniga skogen i Vitryssland och varma brandtal till hardcorekulturens värme och gemenskap gick rakt in i hjärtat. Jag trodde allt det som var HC-kultur hade dött med min egen tonår vid millenieskiftet. Plötsligt insåg jag att det fortfarande finns en scen. Det handlar inte om musik. Egentligen. Det har hardcore aldrig gjort. Fy fan, vad bra det var…

Publicerat i musik, Nörderi | Kommentarer inaktiverade för This is hardcore!

Tankar om mitt jobb

Postat den 13 april, 2012 av lenneer

Jag har jobbat på webbyrån Noisy Cricket i Ronneby i lite mer än ett år nu. Det är faktiskt häftigt. Jag jobbar med något i en bransch jag inte visste mycket om för ett år sedan.
Jag kom som en tecknarsnubbe som kunde lite Photoshop. Det var åtminstone min egen syn på mig själv. Visserligen utrustad med en teoretisk högskoleexamen i medier och tio års erfarenhet av att driva projekt. Men fortfarande reducerade jag bilden av mig själv till en tecknarsnubbe som kunde lite Photoshop, varken mer eller mindre.

Jag ignorerade all tyst kunskap jag samlat på mig genom åren av att konsumera kultur. Jag kunde inte se att mitt intresse för konst, film och spel – och att gärna bryta ner det till en nördig nivå – hade genererat kunskaper. Jag ignorerade all kunskap och erfarenhet jag fått att att driva Svenilgames-projekt, teckna och publicera serier och arbeta med alla beståndsdelar i ett tiotal kortfilmprojekt. Jag brukar säga att det var tre kurser i min högskoleutbildning som vara relaterade till det jag jobbar med nu. En kurs där vi gjorde webbsidor, en som behandlade ”nya mediala former” och en om gränssnitt. Men det är inte riktigt sant. Sanningen är snarare att allt var relevant.

Jag kan tycka att det är lite trist att jag började jobba med webbdesign precis när webbdesign blev ute. Missförstå mig rätt. Nu dominerar avskalad enkelhet och funktion före yta. Att designa handlar i mångt och mycket om att avdesigna. Att reducera något till sin minsta beståndsdel. I webbsidans fall är det information och funktionalitet. Allt annat är egentligen lullull. Jag gillar lullull, men jag kan inte ändra internet.
Det är apparnas fel. Apparna och Facebook har förändrat webben. Vi söker tillgänglighet och information snabbt istället för att hänföras. Numera är content king. Facebook lärde oss att det plötsligt var ok att scrolla en kilometer precis som Apple lärde oss att Flash var ett skällsord. Webbvärlden är ombytlig.

På jobbet jobbar jag mindre med grafik och design och mer med kundkontakter nu. Det är sådär, men det är fullständigt logiskt att det blivit så.

En sak jag lärt mig på Noisy Cricket är att separera mig själv från verkligheten. Vad jag tycker är sällan relevant. Det gäller istället att förhålla sig till hur saker är. Jag tror det är nyttigt. Oavsett vad man sysslar med gäller det att sätta sig i kundperspektiv. Spelar det någon roll att man tycker att G+ är mycket bättre alternativ än Facebook om 95% av användarna inte håller med? Man kan tycka vad man vill, men det ändrar inte faktum. Vi jobbar inte med att tycka saker, vi jobbar med att sätta oss själva i sammanhang.

Publicerat i Design/interaktion, jobb | Kommentarer inaktiverade för Tankar om mitt jobb