Det här med årskrönikor är alltid svårt att försöka skriva. Men jag gör ett försök. Jag klickar mig tillbaka i bloggen och läser rubriker från det gångna året. Jag har jobbat. Jag har skrivit krönikor och tecknat gubbar. Jag har gått på hardcorespelningar, wrestling och webbdagar. Jag gjorde fyra seriefanzines och en kortfilm klara i våras. Det här är mitt eget högst subjektiva bästa 2012, såhär i backspegeln.
Årets bio: Skyfall
Det var ganska oväntat, men nya Bond levererade – med råge! Det var en väl avvägd action med bra spelscener, lagom mycket humor och lagom corny retro-flörtar. Kul att gå på event och se filmen på en visning före den ordinarie premiären också.
I övrigt var Avengers och nya Spider-man (tillsammans med Total recall skapades en ny trend av onödiga remakes) lite småkul. Inte jättebra, men småkul. Då gillade jag Prometheus mer.
Vinterns storfilm, The Hobbit, ska väl ses framöver. Eventuellt. För Peter Jacksons skull. Tre timmar nya tomtar & tröll ifrån Tolkien-land lockar inte nämnvärt.
Årets konsert: REFUSED 6e dec. Malmö
En urladdning som jag och många med mig väntat på i 14 år. Ren eufori. Och en av de bästa konserterna någonsin.
Årets projekt: The Shadow Out of Time – kortfilm
Med The Shadow Out of Time gjorde jag, Richard och Christopher äntligen en film som gav eko – om inte i tiden så i fandom! Många har sett och gillat vår lilla Lovecraft-tolkning under året. Mer än 33 000 tittningar på Youtube i skrivande stund och visningar på Lovecraft-festivalen i Oregon, USA och på Kontrast i Uppsala.
Jag spelade in och jobbade med denna film redan 2011, men 2012 var året den blev klar.
Årets album: Thåström ”Beväpna dig med vingar”
Det är nog det enda 2012-album jag köpt och lyssnat på, när jag tänker efter. Ä andra sidan lyssnar jag på mer musik än på mycket länge, på grund av Spotify. Och jag har nog aldrig gått på så många spelningar som 2012.
Årets roligaste projekt att medverka i: Kal P Dal – En Rockmusikal
Jag gjorde en serie till programbladet till Kal P Dal – En rockmusikal. Skitkul att vara en liten del av den grejen. Precis den sortens projekt jag vill gör: Serier, musiknörderi och retrofili i samma projekt. Jag och Annette var i Malmö och tittade i december och fick komma backstage efter föreställningen.
Musikalen framfördes på ur-skånska vilket ledde till viss språkförbittring. Jag förstod inte allt, men jag förstod det mesta av sammanhanget. Lite som en fransk film, med andra ord.
Årets ”Jag mötte Lassie”:
Jag gick in i Joakim Thåström bakom kulisserna på slottet där han spelade på Österlen i somras. Starstruck! Jag frågade om jag fick ta en bild. Värsta fjortisgrejen.
Årets snackis: Kränkta vita män
Satir är svåra saker. Facebookgruppen och boken Kränkta vita män balanserar på någon sorts gräns. Det är just där det geniala ligger. Satir genom att visa verkligheten.
Som medialt fenomen är Facebookgrupp som blir bok också intressant… Coolt att Galago såg detta och plockade upp det. Konceptet funkar klart bra i bokform.
Den positiva bieffekten är att folk faktiskt börjar ta debatten. Det har jag upplevt i större utsträckning under 2012. Det är inte livsviktigt för någon att säga negerboll. Det är inte ok att SD plockar poäng på tomma argument utan verklighetsgrund. Det är inte okej att vi har SD i riksdagen alls.
Årets WTF: AVGN : The Movie
När James Rolfes projekt att göra långfilm av sitt projekt The Angry Video Games Nerd slutligen visades upp första gången i form av en trailer utbrast den nördiga världen i ett unisont WTF!? De flesta hade förväntat sig något mer i stil med webbserien antagligen. Jag gillar projektet oavsett hur det faller ut. Bara ATT det görs är faktiskt coolt nog.
http://cinemassacre.com/2012/11/10/avgn-the-movie-trailer/
Årets Ångest: Millroad Film
Millroad Film fyllde tio år som filmbolag 2012. Detta hann jag nästan inte uppmärksamma alls, pga. mycket jobb som åt upp nästan all fritid under hösten.
Jag hoppas kunna ge mina filmprojekt mer tid 2013.
Årets spelbesvikelse #1: Lollipop Chainsaw
Tänk att Suda 51 kunde vara såhär förutsägbar och tråkig? Man kan säga såhär; Lollipop Chainsaw chockerade, men av helt fel anledning.
Årets Spelbesvikelse #2: Resident Evil 6
2012 är året då jag mot bättre vetande betalat fullpris för riktigt dåliga spel. Det känns lite jobbigt. Resident Evil 6 har jag fortfarande inte spelat igenom. Det är helt enkelt för tråkigt. Observera att jag är ett fan av serien. Jag har spelat del 1-5 med stort intresse.
Ska man skratta eller gråta åt eländet? Har Capcom själva reflekterat över RE6? Vet de själva vilket spel de vill göra? Jag tvivlar.
RE6 är en spretig röra. En uppvisning i ful speldesign med klumpigt fokus. Ett konstigare spel får man leta efter.
