Recension: Vittra (BIO)
Igår kväll var jag på en förhandsvisning av nya den svenska zombiefilmen Vittra! Det som bjöds var faktiskt exakt vad jag förväntade mig; Som Evil Dead fast käs. Och svensk då. Och med Johannes Brost.
Missförstå mig rätt i denna text. Jag vill älska Vittra. Det var när jag själv såg Evil Dead som 19-åring jag fattade att jag ville göra film. Det var den filmen, mer än exempelvis Star Wars – som jag förstått brukar har den effekten på unga människor, som fick mig att fatta att film var något man faktiskt kunde göra. Några år senare gick jag på utbildning och gjorde film, nästan bara tack vare Sam Raimis gammal skräckfilm som nästan var lika gammal som jag själv. Märkligt nog gjorde jag aldrig någon Evil dead-pastisch med gamla böcker, spring i löv eller vattenfärgsblod under de påföljande åren. Jag vet att jag planerade just en sådan, skrev manus och gjorde en storyboard. Jag gjorde 15 andra kortfilmer istället, men det är en helt annan historia.
Vad gör då Vittra svår att älska, trots att den uppenbart är skapad av folk med samma inspirationskällor och kärlek till film som jag själv? Det är just det. Det är en fanfilm snarare än ett eget verk. Det är en copycat. En parodipastisch. En karbonkopia på dåligt papper. En koja byggd med drivved från ett fantastiskt orginal. Det finns inte en enda egen idé i filmen. Att man kan skriva manus utan att få med någon gnuttan orginalitet någonstans? Det är nästan en bedrift! Jag menar; Det var inte genrens klychor som staplades, det var mer än så. Det är som en hel film ihopklippt av stock footage från andra skräckfilmer. Om de inte hade pratat svenska i filmen hade jag trott att det var fallet.
Om jag förstått rätt är filmen skapad på lågbudget (inga ”i samarbete med…” och inga loggor i för- eller eftertexter) och då är den imponerande för den SÅG genomgående bra ut. Foto och effekter är riktigt bra utförda. Ibland LÄT den bra också, men ibland lät den olidligt. Men, återigen, orginella ideér kostar ju inte… Orginella ideér kan driva hela filmer. De gör det ofta bättre än hinkvis med fejkblod.
Filmer med zombies behöver faktiskt inte utspela sig i stugor i skogen. Det är ingen naturlag. Inte heller att det finns en källare med hemligheter och en uråldrig ondska i skogen som får kids att balla ur och börja äta på varandra. Norrmännen satte norsk prägel och historisk förankring (visserligen långsökt, men ändå!) på sin Död snö. Kunde inte vi svenskar fått en zombiefilm som utspelade sig på svenskt midsommarfirande eller på en kampingplats? Min poäng är: Kunde vi inte få åtminstone en orginell idé? Något som gör just den här zombiefilmen lite lattjo svensk? En gnutta humor? Måste det tvunget vara stuga i mörk skog för att funka internationellt eller vad är grejen?
Filmen kunde lätt blivit bättre, inbillar jag mig. Annat intro och annat slut, kanske med tvist, hade höjt helheten. Jag vill sätta en tredje skalle. Jag älskar att det görs genrefilm i Sverige av folk som älskar vad de gör. Jag vill se fler svenska filmer som Vittra och jag vill se fler produktioner från The Stockholm Syndrome som står bakom denna film. Hjärtat vill kort sagt sätta en trea. Men hjärnan talar emot den här gången.
Fotnot: Vittravisningen var en förhandsvisning som genomfördes av Skräckfilmsklubben, en förening med syfte att arrangera visningar, föreläsningar med mer i skräckfilmens tecken. Kul att något händer inom fandom i blekinge! Föreningen har sitt säte i Karlskrona, men arrangemang kommer även att ske i Ronneby. Grymt att Centrumbiografen där hakar på och ger medlemmar lite bonuserbjuddanden även utanför klubben! (Kanske också i Karlshamn, dock inte säker.) Jag är medlem nu och kommer definitivt att besöka fler arrangemang i framtiden!
