Jag och Ångestmannen i tidningen

Postat den 10 november, 2014 av lenneer

Förra fredagen var jag med i tidningen med en helsida om mig som serietecknare. Det var Blekinge Läns Tidning (BLT) som veg hela sin Fredagsbilaga åt tecknade serier. Det gillas! Jag fick vara med och den mer eller mindre dolda agendan var såklart att promota nya boken Ångestmannen & hans vänner!

De flesta citaten tog från den självbiografiska texten i boken och inte så mycket från vårt samtal. Det gör det en smula bissarrt för det står både att jag tecknar serier för att det är roligt och att teckna serier inte är roligt alls. Just det ambivalenta förhållningssättet till det man göra är väl iochförsig ganska typiskt för serietecknare… Man älskar det och man hatar det. På samma gång.

Jag blev vansinnigt imponerad av Marcus Palmgrens snygga bilder till artikeln! Sådär bra ser jag inte ut i verkligheten…

Eftersom det inte går att länka till artikel på webben tar jag mig friheten att lägga upp avfotade tidningssidor. Papperstidningarna är ändå slängda och nedmalda nu.

Innehållet i denna temabilaga, eftersom seriefolket har frågat; Ledare/kåseri om personliga serieminnen, lite om webbserier, Fredrik Strömberg om Serie-Sverige på framfart, Marvel-filmer på gång, porträtt av Karolina Bång och mig (Blekinge, som gemensam nämnare), visste du detta (roliga serie-fakta), recension av Smålands mörker-teatern och tävling med vinna nya X-men på blu-ray.

Publicerat i Fanzines, Konst, mina egna serier, serier | Kommentarer inaktiverade för Jag och Ångestmannen i tidningen

Ångestspelpodden avsnitt 11

Postat den 8 november, 2014 av lenneer

Ångestspelpodden elva är till stor del ett samtal. Vi struntar i våra avdelningar och programpunkter och viger nästan hela podden åt ett samtal om Comicon i Stockholm, som Jimmy besökte. Vi hinner också med att gräva en loot med NES-spel och prata om att gejma med Nes Advantage.
titelcard_pod_elva

Publicerat i Uncategorized | Kommentarer inaktiverade för Ångestspelpodden avsnitt 11

Åter till Thorgal

Postat den 27 oktober, 2014 av lenneer

Nu har jag hunnit plöja en av böckerna jag plockade med mig från bokmässan och skriver av mig lite…

Thorgalkrönikan Band 1: Vikingen från stjärnorna

Cobolt är ett danskt förlag som fått en svensk gren. Kvalitetsserier blir aldrig gamla, är taglinen. Det är sant, men de kan vara rätt ospännande ibland om det hunnit växa mossa på dem. De satsar på att ge ut europeiska, fransk-belgiska förmodar jag, serier på svenska i snygga samlingsutgåvor.

Thorgal är en belgisk fantasyserie satt i vikingamiljö. Det finns också mycket science-fiction-inslag, som titeln på samlingen effektivt lyckas spoila. Svenska läsare känner kanske Thorgal främst som biserie i Fantomen. Det var med bred marginal den bästa biserien när jag läste Fantomen manisk i början av 90-talet! Jag läste Thorgal innan Fantomen, minns jag, om Thorgal var med. Thorgal var perfekt för en Drakar och demoner-spelande 13-åring. Det gick att knycka händelserna rakt av och göra rollspel på. Jag minns att jag fascinerades av seriens episka ambitioner. Det märktes att åren gick mellan avsnitten. Det var otroligt coolt. Det var första gången jag stötte på en serie som inte slog på resetknappen mellan varje episod. Det sägs att Horst Schröder har gett ut Thorgal i svenska album tidigare, men som vanligt med hans serier är de nästan omöjliga att få tag på.

Grzegorz Rosinski och Jean van Hamme är radarparet gör Thorgal. Serien startade 1977.
Den är lite äldre än mig. Och de gör den visst fortfarande. Band 1 börjar inte helt otippat publicera serien från början, i albumsföljd.

Jag plockade upp den här boken för 150 spänn på bokmässan. Riktigt bra pris. Boken samlar de fyra första albumen. Vissa har jag läst i Fantomen för mer än ett halvt liv sedan, andra delar är helt nya för mig. Det är en fröjd att läsa Thorgal såhär stort, på såhär bra papper och framförallt sammanhållet och samlat till skillnad från 90-talets Fantomen.

thorgal

Jag är också glad att jag läste Thorgal första gången i 14-årsåldern. Nu tycker jag de korta fantasynovellaktiga äventyren är lite banala emellanåt – det är liksom pang-på-rödbettan-fantasy, liten som klassiska Conan-noveller – men jag minns hur bra jag tyckte de var DÅ och det hjälper upp helhetsintrycket.

Grzegorz Rosinski tecknar sjukt bra. Thorgal är faktiskt hyperrealistiskt tecknad och för ovanlighetens skull gillar jag det.

Det här var en underbar nostalgitripp. Jag hoppas på fler fina Thorgal-böcker från Cobolt och att fler nu får chans att upptäcka denna serie. Jag kommer fortsätta köpa den.

Publicerat i Recension, serier | Kommentarer inaktiverade för Åter till Thorgal

Nogi gör cameo!

Postat den 27 oktober, 2014 av lenneer

Nogi dök – en smula otippat – upp i en bild i Äganderätten måste ständigt omförhandlas av Per Thörn och Lars Krantz! Jättekul naturligtvis. Det är ju inte precis Sveriges mest kände superhjälte vi snackar om. Snarare Sveriges okändaste.

Innan Lars Krants bekräftade att det verkligen var Nogi föranledde bilden en diskussion där jag och Stefan flitigt diskuterade om det verkligen var ”vår” Nogi som menades eller om det hela var en bisarr tillfällighet. Inte en tillfällighet, utan två, i sådana fall. Både namnet och bild misstänkt lik Nogis ansiktshjälm…

Cameon i all sin härlighet kan ses nedan.

Daniel Ahlgren brukar visserligen stoppa in Nogi i perferin i sina serier, men då är han ju ”hemma” snarare än att han gästspelar/gör cameo.

Publicerat i Fanzines, roligt och allmänt ovärt, serier | Kommentarer inaktiverade för Nogi gör cameo!

Ångestspelpodden avsnitt 10

Postat den 7 oktober, 2014 av lenneer

Nytt avsnitt av Ångestspelpodden! Och inte viket avsnitt som helst! Det tionde! Det kunde vi aldrig tro när vi började i våras. Vi trodde podcasten var en engångsgrej typ. Vi firar med kalas i studion!

asp_avsn10

Ur innehållet: Ångestspel avsnitt 15 ute och snack om det och den 20 min långa bakomfilmen. Daniel har varit på utställningen Game On 2.0 och fingrat på spelhistoriens gömda skatter (Bildreportage längre ner i bloggen). Vi diskuterar Xbox One, som nu har släppts i Sverige. Jimmy har testat Super Smash Bros till 3DS. Daniel har varit på bokmässan och släppt sin tredje seriebok Ångestmannen och hans vänner. Och vad händer med tidningen LEVEL efter nr 99…

Publicerat i Ångestspel, Nörderi, Podcast, spel | Kommentarer inaktiverade för Ångestspelpodden avsnitt 10

Jag kan flyga… Jag är inte rädd…

Postat den 2 oktober, 2014 av lenneer

Stilstudie spelomslag: Sword of Sodan (Multi)

Stilstudien är tillbaka! Den här gången har jag grävt fram ännu ett obskyrt fantasyspel ni inte visste fanns med fantastiskt lökig boxart. Sword of Sodan! Vadå Sodan? Sodom, hade jag förstått. Men Sodan? Varför alltid fantasy i denna stilstudieserie? Jag vet inte. Det är genren där illustratörer och konstnärer tenderar att ta i så så de skiter ner sig…

Själva bilden då. Här flyger vi! Hej vad det går! Speciellt tjejen ser väldigt märklig ut. Jag vet inte om hon skulle klara av att gå med de smala benen och den tunna getingmidjan. Men hon behöver ju inte gå å andra sidan. Hon flyger fram!

Sword_of_Sodan_-_1990_-_Innerprise_Software

Både mannen och kvinnan är genretypiskt avklädda dvs. nästan inte klädda alls. Mannen har utrustats med varenda muskel som finns och några som inte finns i vanlig ordning. Hur och var fäster han den där stiligt fladdrande manteln egentligen?

Coola drakfåglar flyger i formation till höger. Ingenting att anmärka där, förutom att de anammat ett märkligt flockbeteende. Drakar brukar väl vara individualister?

Jag gillar svärdet bakom logon. Väldigt kort och tjockt grepp på det svärdet. Går det ens att greppa med människohand? Når man runt? Det måste vara grovt som en stam!

Plus för gröna zombiesoldater i tanga! Det kan jag tycka att man ser för lite i spel nu för tiden. Onekligen coolt koncept, även om det ser ut som zombiesoldaten längst till höger står och fiser.

Ganska medelostigt omslag. Det har sina toppar, men också sina medelmåttiga dalar. Det blir ett neutralt ostbetyg. Tre ostar.

ost_symbolost_symbolost_symbol

Publicerat i Ångestspel, roligt och allmänt ovärt, spel, Stilstudie spelomslag | Kommentarer inaktiverade för Jag kan flyga… Jag är inte rädd…

Game On 2.0

Postat den 24 september, 2014 av lenneer

I torsdags var jag och Annette och besökte utställningen Game on 2.0 på Tekniska museet i Stockholm. Det är kort sagt en utställning med digitala spel som rakt upp och ner ställer ut spelen som besökarna får spela. Konsolspel, bärbara spel och arkadspel. Utställningen står september ut, så när du läser detta sjunger den på sista versen. Är du spelintresserad och boende med Stockholm inom räckhåll bör du springa dit. Marsch pankaka!

Intryck och funderingar på Game On:
– Arkadspel är grymt!
– Orginalskisser på Mario och Donkey Kong av Shigeru Miyamoto. Man ser vilken skillad serietecknare han är. Skönt schwung i figurerna. En ren och oväntad bonus.
– Varför fick man inte spela orginal-Pong? Hade varit sjukt kul att ratta en sån där guld arkadmaskin…
– Ice climber fick nytt liv när man satt i ett litet arkadkabinett och styrde varsin speedad eskimå.
– Street Fighter III med Dreamcaststickor!
– Rosa Hello Kitty-Dreamcast!
– Orginal-Castlevania på MSX! Det heter väl Vampire killer eller nåt… Sjukt ballt att ha provat det.
– Äntligen testat Virtual Boy. Ett tveksamt nöjde. Den var kass. Det var helt omöjligt att träffa bollen i rödsvarta-ful-3Dn i Mario Tennis… Fortare än man fick Game over fick man yrsel och känningar av huvudvärk.
– Jag kom överst på high score-listan på Buck Rogers-arkaden! De första 2-3 liven rann iväg som ingenting, men sedan spelade jag hur länge som helst. Jag skulle skriva ”LEN”, men hann bara skriva ”LE”. Det gjorde inget. Det funkar det också. Så är ni där kan ni spela och se om mitt rekord står sig…

gameon

Men det var också mycket nytt som var påfallande ovärt. Wii, Playstation 3 etc. kan man lika gärna spela hemma liksom. (Nördar som jag kan även spela Nes, Mega drive, Saturn, Game boy, N64, PS, PS2 och Dreamcast hemma ostört i nästan obegränsad mängd.) Men jag förstår ambitionen att visa HELA spelhistorien. Det var ju lätt att tillämpa min metod; att ignorera allt nyare än Dreamcast och insupa det gamla och göttiga med ett hungrigt hjärta och ett öppet sinne.

Det var naturligtvis gränslöst kul att testa och känna på många spela. Men det är just test. De spel som ruvade på en större upplevelse kommer ju inte till sin rätt på en utställning av det här slaget. Det gör mer mer bredden och omfattningen av mediet. Annette tyckte nog nääästan att det var lika kul som jag att flumma runt band spel från 50 års spelhistoria…

Efter 1,5 timme i lokalen var vi ärligt talat ganska mätta. Vi tittade på flygplan, dieselmotorer och dammsugare på permanentutställningen en stund. Sen gick vi hem.

Publicerat i Ångestspel, Nörderi, roligt och allmänt ovärt, spel, Subkultur | Kommentarer inaktiverade för Game On 2.0

Ny seriebok: Ångestmannen & hans vänner!

Postat den 17 september, 2014 av lenneer

Jag har gjort det igen! En seriebok. Ingen nyhet visserligen, boken har varit på gång i några år, men nu kommer den äntligen ut! Det är mitt tredje seriealbum, som snart ser världens ljus.

Ångestmannen & hans vänner. 100 sidor roliga färgsprakande serier med dysfunktionella superhjältar och mindre kompetenta skurkar. Amerikanskt TPB-format. Färg.

Boken släpps på Standard Förlag/KOMIKA. Mikke Schirén har dragit igång sitt förlag igen – med en ny strategi som kombinerar print-on-demand och e-bokutgivning för att slippa hålla stora lager. För mig passade det perfekt. Jag vill inte heller hålla lager. Jag var nära att självpublicera boken i halvstor upplaga och sneglade på vettiga e-bok-lösningar eftersom jag på nåt sätt ville få ut Ångestmannen i läsplattor. KOMIKA i sin nya form dök upp med perfekt timing och glädjande nog ville Mikke ge ut min bok.

Egentligen skulle Ångestmannen & hans vänner släppts till Bokmässan 2011 av Man av Skugga förlag men alltihopa kom av sig. Mitt eget engagemang med figuren och serien fick sig en törn och serien har därför vilat i flera år. Det jag tecknat på senare tid är egentligen strippserien Ångestmannen. Såhär i efterhand är jag glad att vi intre stressade ut boken 2011, för den versionen var full av fel. Nu är den komplettare, finare och betydligt felfriare!

Ångestmannen & hans vänner heter boken helt enkelt för att det handlar om både Ångestmannen och hans vänner. Ibland är Ångestmannen reducerad till en biroll i sin egen serie och precis som vanligt är det inte ovanligt att skurkarna är färgstarkare än huvudkaraktären.

Boken är en riktig OMNIBUS-utgåva. Den innehåller kort sagt ALLA serier med Ångestmannen. Den innehåller alla sidor och alla strippar av strippserien. Den samlar allt material tidigare utgivet i fanzineform, online, som publicerats i Svenska Superserier, Nasses Nekrozin, Nya Upplagan m.m.
Dessutom innehåller boken en mängd extramaterial. Skisser, bakgrundshistoria och steg-för-steg hur en seriesida skapas. Stefan Harrysson, om gjort ett hästjobb med textning och grafisk form, bidrar med en bakgrundstext om figuren Nogi. En lång självbiografisk text om mitt serietecknande, filmskapande och musikintresse. Dessutom flera sidor fanart och omslagsgalleri.

Ångestmannen & hans vänner släpps officiellt till Bokmässan i slutet av nästa vecka. Den kommer att finnas att köpa där, på någon vänster. Återkommer med detaljer om det.

Jag har så smått börjat spamma sociala medier med nyheten, men mer kommer.

Publicerat i mina egna serier, serier, Skapande/konst | Kommentarer inaktiverade för Ny seriebok: Ångestmannen & hans vänner!

Ångestspelpodden avsnitt 9

Postat den 1 september, 2014 av lenneer

Det är mycket att prata om i Ångestspelpodden efter sommaruppehållet!
Vi har varit på Ronnebys nya biograf, sett nya Planet of the Apesöööva’heter’en, nya TMNT-filmen och… inte minst; Guardians of the Galaxy!
Guldkassetten denna gång: Terminator 2 till NES – ett BRA spel från LJN – finns det!?
I övrigt: Om reptilmässan. Om att äta flugor med sugrör.
Och knäckfrågan; Vilken är egentligen den tuffaste Batmobilen?

Lyssna via spelaren nedan eller prenumerera via RSS.

asp_avsn9

Matnyttiga länkar till avsnittet:

Publicerat i Ångestspel, Podcast | Kommentarer inaktiverade för Ångestspelpodden avsnitt 9

”Tonight I dine on turtle soup…”

Postat den 29 augusti, 2014 av lenneer

Recension: Teenage Mutant Ninja Turtles (Bio)

Då har jag varit på bio och sett den nya Michael Bay-producerade TMNT-filmen. Jag var inställd på att den skulle vara totalt värdelös, då kan man nämligen bara bli positivt överraskad. Lika bra som förra biobesöket Guardians of the Galaxy kunde det liksom inte bli… Det blev det inte heller.

Det är en reboot, kan man väl säga. Än en gång rullar bakgrundsstoryn kring karaktärerna upp. De har förändrat den, till det sämre. Trovärdighet, är väl kanske fel ord här, men tidigare fanns det en story om kärleksrivaler och ond bråd hämnd i botten.
Splinter är en amerikansk råtta den här gången, som blir muterad – för det blir man lite då och då och stup i kvarten i TMNT-universum – lär sig ninjakonst efter att ha tittat på bilderna i boken Art of Ninjutsu i en kvart. Logik är kanske inte den viktigaste beståndsdelen i en film om talande 1.80 långa ninjasköldpaddor… Men ändå? Varför klär han sig i morgonrock om det inte är kulturellt betingat? Han pratar t.o.m med brytning i någon scen! WTF!

Det som de flesta av mina serienördiga kompisar varit skeptiska till är designen av sköldpaddorna. Nördigt, men ack så viktigt. Man gör inte vad man vill med ninjasköldpaddor! Vi snackar barndomshjältar här. Turtlarna har alltid sett för jävliga ut. Det ingår liksom i konceptet. Den här gången har de dock tagit dem i en ny riktning. Mer musklig, mer mänsklig. Det är inte vackert. Alls. Designen är horribel i den här filmen! Något mindre horribel i filmen är på promotionbilder dock. Gudskelov är Turtlarna i (snabb) rörelse och står sällan i ljusa miljöer.

turts

Donatello har pipigast röst och glasögon. Det är för man ska fatta att han är nörden i gänget. Han har också ett Ghostbusters-backpack på ryggen som han aldrig använder. Det gör ont. Donatello har alltid varit hårdast med sin stav som heter Bo. Speciellt i NES-spelet. Jag har gjort två webbvideos i det ämnet, om man vill fördjupa sig.

Skärmdump 2014-08-29 16.29.10

En sak de gjort bra i nya filmen är Splinter. Han beteer sig och slåss för första gången som en verklig mästare. Han spöar upp de andra med svansen!

Shredder är en Transformer. Inget mer att tillägga.

Det tramsas en del. Speciellt i slutet. Slutscenen är så kass att det gör ont. De vet inte om de vill göra en film som är ”dark and gritty” eller om de gör en skojig film. De gör lite av båda.

Jimmy tyckte filmen var kass. Jag är något mer förlåtande. Visst är det en kass film, men ingen totalkatastrof. Den var ok. Varken mer eller mindre. Vissa scener var bra, andra katastrofala. Actionscenerna (och de var många) vet jag inte vad jag ska säga om, för jag såg nästan aldrig vad som hände.

Filmen är f.ö. i 3D, men det märks knappt.

skalleskalle

Publicerat i Film, Nörderi, Recension | Kommentarer inaktiverade för ”Tonight I dine on turtle soup…”