Jag och Jimmy tog oss i kragen och såg AVGN: The Movie på måndagkvällen!
Med hjälp av den osvikliga krigaren Lord Storno hade en blu-ray med filmen vådligt importerats från USA och som den stofil man är tycker man fortfarande att det är sjukt coolt att plocka något till sitt vardagsrum från andra sidan globen.
AVGN: The Movie var väl ungefär precis den film jag trodde det skulle vara. Inledningen var betydligt bättre än jag trodde och avslutningen mer utdragen och sämre. Men på det hela taget en rolig independentproduktion klart värd att se! Inte minst eftersom man följt nördens webbserie i tio år tid.
Publicerat iÅngestspel, Film|Kommentarer inaktiverade för Har sett AVGN: The Movie
Jobb, jobb, jobb… Kreativ stress. Och lite träning. Nörderier. Serieteckning och ångestspel. Det är 2014 i ett nötskal. Om jag ska drista mig till att sammanfatta det i rubriker så får det bli något i stil med nedstående…
Årets prestation
Årets prestation får bli att jag lyckats börja springa (lunkar mest, i ärlighetens namn, men ändå) och fixade en mil för första gången i november. I december har tyvärr förkylning och ögoninflammation och matorgier kringjul satt käppar i det välsmorda hjulet. Annars är jag nästan i bättre form när jag är 34 än 24.
Årets egna släpp
Ångestmannenboken! Äntligen ute! Ja. Fast den heter ju inte så. Den heter ju Ångestmannen & hans vänner. På Standard/Komika Förlag 2.0.
Årets nördprestation
Årets nördprestation måste bli nördigt spelrelaterat. Det måste bli att jag klarade av TMHT till Nes. Detta gamla nemesis till spel som jag på renaste allvar trodde var omöjligt. Den massiva träningen som ledde fram till bedriften saknar nog motstycke i min bana som TV-spelare.
Årets spel Jag har inte spelat nya spel i år nästan. Det finns nya konsoler ute, men vad man ska ha dem till begriper jag inte. Jag har tagit ett steg mot stofil och ren retrospelare i år. Tråkigt på ett sätt men jag vill inte spela en massa jag inte gillar för att hålla mig up to date med en bransch jag inte gillar. Det blev tydligt på årets E3. Alltså vad är detta? Gamergatecirkusen har också bevisat att det finns litet eller obefintligt intresse i branschen att vara mer än ett pojkrum. Att spela nya stora spel lockar inte alls längre. Jag har inte tiden och – ännu viktigare – jag har inte intresset eller lusten att göra det. Jag har spelat ett nytt spel i år från början till slut. The walking dead the game season 2. Sen har jag spelat igenom Gears of War Judgment (Det stavas så – med felstavning) och spelat kanske halva Bioshock Infinite.
Årets innovation
Comixology. Läsa serier i läsplatta. Funkar utmärkt. Jag börjar tycka papper mer och mer bara är skit vi håller kvar av gammal vana. Comixology är en bra tjänst – men dyr. Serierna där ju lika dyra där som i pappersbokform (Prisexempel: 13.99 för ett TWD-album) och så ska det inte vara, tycker jag. Jag tror det har med bokmoms och skit att göra. Den digitala boken har inte riktigt hittat sin form ännu.
Årets projekt
Det måste bli Ångestspel (4 avsnitt och några specialare) och avstickaren Ångestspelpodden som vi gjort elva avsnitt av. Övriga projekt har tyvärr hamnat i bakvattnet, en smula. Mot årets början gjorde jag mycket serier och mot årets slut kom jag igång igen. Ångestspel har kommit in i framtiden och HD-växlat. Tyngre redigeringar och renderingar. Gamla datorprogram som hänger sig och krånglar. Men bättre resultat.
Årets samarbete
Som jag tidigare outat här på bloggen gör jag Nogi 3 på Daniel Ahlgrens manus. Det finns fler överraskningar att outa kring detta projekt, men jag väntar lite med det.
Årets konsert
Jag har tyvärr inte sett sådär jättemycket musik på scen under 2014. Håkan Hellström megakonsert på Ullevi var en maffig upplevelse.
Årets utställning
Game On 2.0 på Tekniska museet. Sjukt kul att spela gamla arkadspel! (Och komma i topp på High score-listan på Buck rogers. Jag kom in the zone! Spelade hur länge som helst på sista livet.)
Årets film
Ingen tvekan. Guardians of the galaxy. Roligaste filmupplevselsen på år och dagar. Ett kärleksbrev till sciencefictionfansen. Ett blandband med det göttaste filmkonsten kan uppbåda. Den får andra superhjältefilmer att bli fantasilösa och tråkiga. Det krävdes en man skolad hos Troma för att film skulle bli kul igen.
Även en En duva satt på en gren och betraktade tillvaron får ett hedersomnämnande. Roy Anderssons tragikkomik är guld värd. Den kanske inte riktigt är värd vad den kostar (Hans förra film Du levande sprang loss på 44 miljoner) men det är en annan historia.
Årets politiktragik
Den politiska cirkusen och att ett parti med den samlade summan av 90-talets bittra Ultima Thule-killar har blivit Sveriges tredje största politiska parti och sitter på mitten som en varböld i riksdagen. Det är så ångestfyllt att jag saknar ord, för det. Att nationalister tar plats i politikens finrum på 2010-talet känns fruktansvärt ofräscht. Det händer i hela Europa och jag bara önskade att Sverige kunde vara ett undantag med solidaritet och allas lika värde fortfarande råder.
Årets förlust
Min mormor fick inte vara med längre utan gick bort 2014.
91 år på jorden. Saknad för alltid.
Vi hann med ett avsnitt till i år! Ångestspelpodden 13 är ett specialavsnitt om Ångestspelåret 2014. Vi snackar mest om avsnitt som producerats under det gångna året och om Ångestspelpodden som går i mål med hela 13 st avsnitt under året!
Vi passar på att önska alla lyssnare en god jul och ett gott nytt år också!
Publicerat iÅngestspel, Podcast|Kommentarer inaktiverade för Ångestspelpodden Tretton: Årskrönika
När vintermörker sänker sig tänds ett ljus av nördig kamratskap… Det är Ångestspelpodden 12. Den här gången pratar vi om våra egna serieprojekt och de två hetaste potatisarna just nu – trailerna till Star Wars The Force Awakens och Terminator Genisys!
Citat: ”Vad kasst Skynet är egentligen…”
”Hela filmen är ett stort mindfuck'”
”Chuck Norris är typ 80 och kommer med skägget brunare än nånsin ba’….NÄÄÄ!”
Igår var jag och tittade på Eldkvarn i Karlskrona. Det var säkra kort. Nästan bara hits och ett par låtar från nya skivan. Lågmält och välspelat. Plura håller mellansnacket så det känns som man är tre polare som sitter och pratar hemma i Pluras kök. Familjär mysig stämning med publik i blandad ålder. Det är sjukt att Eldkvarn har fortsatt utvecklas och leverera. Jag menar, jag är ju där för att de tre senaste skivorna är bra, inte för att de har något med nostalgi att göra. Det är på 2000-talet de bra skivorna kommit i en stadig ström.
Ett nytillskott, trummisens son, var med och var totalt övergrym. Synd att inte fler söner är med i bandet. Då kunde de generationsväxla vid pensioneringen.
Förra gången jag såg Eldkvarn var 2010 på samma plats. Då köpte jag Hunger Hotell på CD och fick den signerad av hela bandet.
Ofint att klaga på en signering… Men ärligt talat. Det ser ut som en dagisklass har klottrat på den här skivan!
Publicerat imusik|Kommentarer inaktiverade för Andra gången Eldkvarn
Jag har börjat rita på en ny serie. Jobbar parallellt med den och Nogi 3. Ska försöka fåden klar i det närmsta! Några evighetsprojekt orkar jag inte med. Jag kommer att skriva mer om denna serie längre fram. Det är en idé jag burit på några år som jag har velat ta tag i.
Sen har vi gjort film på jobbet. Jobbfilm. En ”reklamfilm”, eller snarare ”upplysningsfilm”, för kommunens nya intranät. Jag vet. Ämnet är sexigt värre. Jag skådespelar och har redigerat.
Fredagen den 28e november 2014 hände det då. De första bilderna från nya Star Wars episoce VII blev officiella i form av en teaser trailer. Jag såg länken postas på Facebook på den officiella Star Wars-sidan när jag var på väg hem från jobbet, jag halvsprang hemma och skickade upp Youtube-klippet på TVn.
Traditionen trogen brukar dessa teaser trailers vara mycket bättre än den långa riktiga trailers som kommer längre fram – de spoilar traditionen trogen precis hela filmen – så en teaser för en nya Star Wars-film är naturligtvis en liten händelse men av totalt episka proportioner! Därför följer här en nördig bild-för-bild analys av det vi får se i trailern.
Öken. Tatooine. Igen. Såklart. Det visste vi väl…?
Teoretiskt sett kan det vara en annan ökenplanet. Men det finns det nog ingen som på allvar tror. Det finns som bekant bara en planet för varje väder i Star Wars-universum.
VEM är det? Spelar det någon roll just nu?
Här kommer första nördreflektionen: Det är ingen stormtrooperdräkt. Den saknar det karekteristiska back-packet som imperiets stormtrupper har.
Här har jag ingen aning om alls vad som händer… R2-enheter gör inte sådär? Kalle Anka-scen? Påskägg?
Edit: Det verkar vara den här ”badbollen” som väckt mest reaktioner och retat upp mest nördar. Jag är egentligen noll intresserad av vad andra nördar tycker, så jag kommer inte att forska mer i den saken. Jag undrar om det inte är inlagt just bara för att bli en snackis och irritera. Minns vilket liv det blev när R2D2 flög första gången i Episode II…
Stormtroopervapen? Samma bössor som i EpIV-VI? Svårt att se.
Man landsätter stormtrupper någonstans, WW2-style… Varför inte? Känns rätt. A new hope och Empire strikes back hade bilder inspirerade av krigsdokumentärer. Frågan är; var och varför landsätter man stormtrupper?
Vem är det? Androgyn karaktär, tyckte jag först. Natalie Portman, tyckte jag sen. Nä. Fel film. Och hon är inte sådär ung längre… Hon är typ… I min ålder. Sen såg jag att det var en tjej. Hon påminner om de första karaktärskisserna till första Star Wars-filmen när Luke var tänkt som en kvinnlig karaktär!
Vad pratar han om nu? Jag pratar om det här. Ganska länge i George Lucas ursprungliga manusutkast var Luke Skywalker en tjej med efternamnet Starkiller. Ralph McQuarries teckningar är inte bara sjukt snygga, de lägger nästan all grund för den design vi lärt känna genom de ursprungliga Star Wars-filmerna. Plocka upp något därifrån och en gammal fanatiker ryser (av välbehag alltså)…
Stilpoäng på det. Dags för en kvinnlig stark main character i den här rymdsåpan.
Så ska en Star Wars-slipsten dras! Stora bulkiga jävla grunkor! Den här rymdmoppen känns redan mer rätt än mycket skit vi sett i episode I-III…
Och nu känner vi oss riktigt hemma också! T.o.m rebellion-insigmat är på plats – frågan är väl mest VARFÖR rebellerna fortfarande finns… De borde upphört finnas samtidigt som imperiet gjorde det, men eftersom vi redan sett stormtroopers så…
X-vingar över sjöar någonstans. Vackert. Målade i blått. (Vilket är coolt, det var tänkt så från början, men blev rött för att det funkade bättre mot bluescreen) Ser välanvända ut. Dom har inte samlat damm sedan RotJ!
Mörkkhuvad man i skog av barr. Tänder föga förvånande röd ljussabel av okänd anledning. Känns påfallande svensk, den här miljön. Sith? Antagligen. Filmerna har inte visat upp andra karaktärer med röd ljussablar. Den här är obanligt lååång och har två små pamflett(Heter det inte så? Handskyddet på t.ex en värja?)strålar vid sidan om. Det funkar väl? Ljussablar i nya designer var inte precis oväntat av vi skulle få se…
Nördgasm. Ren nördgasm. Millenium Falcon. Tyvärr snurrar kameran mer än vad som är hälsosamt. Såhär ser inte formspråket ut i en SW-film! Men att det är Millenium fucking Falcon väger visserligen upp den fadässen… Vilka är ombord? Han och fuzball så klart!
Där satt den. Payoffen. Tie-fighters. Också. Imperiet finns troligtvis kvar. Högst troligt. Inte självklart, men högst troligt.
Såhär heter filmen, om någon har missat det. 15 december nästa år går den upp på bio.
Jag ska nog se den, tror jag.
Här kan ni se trailern igen. Och igen. Och igen.
Publicerat iFilm, Nörderi|Kommentarer inaktiverade för Star Wars: The Force Awakens – teasertrailer – bit för bit
