Ångestspelpodden 22

Ångestspelpodden 22 kommer som en kär gammal vän efter ett oförskämt långt sommarlov. Det blir ett ganska slappt höstsnack. Vi snackar om ”minusvärlden” i Super Mario Bros och om att Jimmy nu går på serieutbildning. Snack om Shenmue 3-kickstartern. Wrestlinghörnan – ny programpunkt – om Hulk Hogan-skandalen som skakat sommaren. Även lite slappt snack om The Walking Dead – ny volym av serietidningen, ny TV-säsong och ny spin-off-TV-serie – och Transformers.

asp22

Medverkande: Daniel Lenneér, Jimmy Bäckström

Speltid: 29 min.

Titlecard: Daniel Lenneér (illustration)

ÅSP22 är inspelad i Jimmys lägenhet 6 oktober 2015 och redigerad av Bara å bänna medieproduktion. ÅSP publiceras också på videospelsklubben.se.

Publicerat i Ångestspel, Nörderi, Podcast | Kommentarer inaktiverade för Ångestspelpodden 22

Megakörd – ett projekt i skuggan

Ett eget projekt som jag inte gjort så mycket väsen av är Megakörd. Det är helt enkelt en webbsida där jag oregelbundet loggar mina erfarenheter och upptäckter tillsammans med spelkonsolen Sega Mega Drive.

Till skillnad från Nintendos spelkonsoler har SEGAs varit en helt ny erfarenhet för mig som vuxen. Ingen hade SEGA när jag väste upp! (Jo. en kompis hade Master System, när jag tänker efter) Det är därför närmast med ett barns  oskuldsfulla nyfikenhet jag närmar mig varje spel. Det är är rätt häftigt faktiskt.

”Megakörd” hittar du här >>

megakord_header2

Publicerat i Digital underhållning, Nörderi, spel, Subkultur | Kommentarer inaktiverade för Megakörd – ett projekt i skuggan

Ninjasköldpaddsdesigner genom åren

Jag hittade just den här sammanställningen jag gjort med jämförelser av olika TMNT-designer som florerat genom åren.
turts_olika
Jag minns faktiskt inte ens varför jag gjorde den här sammanställningen… Det var väl någon sorts terapi efter att ha sett 2014-filmen.
Svagast är jag dock för ”90s Image Comics-designen” som nästan ingen känner till eller har sett.

Publicerat i Nörderi, serier | Kommentarer inaktiverade för Ninjasköldpaddsdesigner genom åren

Han Solo pratar allvar med kidsen

Recension: Ender’s game (2013)

Jag har sett Ender’s Game nu. Jag tyckte den var otippat bra. Jag blev förvånad.

Lite ”Hunger games in space”, typ, men bättre än dom sketfilmerna.

Harrison Ford är med, spelar en åldrad rymdstridis (Han Solo!) och är gravallvarlig hela filmen. Och hela filmen är gravallvarlig, fast temat med insektskrig i rymden är Kalle Anka egentligen.

eg

Handlingen är egentligen jättekonstig och helt ologisk. Varför ska barn kriga och rutinerade vuxna bara titta på? Varför ställer ingen frågor? Varför krigar man?
Men det stora allvaret som genomsyrar filmen gör att man köper grejen ändå. I stort sett. Man köper grejen tillräckligt mycket.

Det är nog därför jag tyckte den var bra. Sci-fi som tar sig själv på hårdaste allvar. Det brukar räcka rätt långt. Finns på Netflix.

skalleskalleskalle

Publicerat i Film, Nörderi, Recension | Kommentarer inaktiverade för Han Solo pratar allvar med kidsen

Nothing has changed

The time has come, there’s no escape. Nothing has changed. Första låten Elektra på Refused nya skiva är en elektrisk programförklaring.

I måndags damp den äntligen ner. På limiterad vit vinylskiva. Bengans säger att de är de enda som säljer den. Om det är sant vet jag inte. Min sambo hade förhandsbokat den åt mig. Hon känner mig alltför väl. Egentligen är det sjukt bortom besinning att betala 250 spänn för en skiva, speciellt när man kan lyssna på den ”gratis” via Spotify… Samtidigt gör streamingtjänsterna att om det ska ägas fysisk media, så ska det banne mig ägas med stil. Det som gör mig lite lack är att det släpps en bok-version av CDn också. Den enda som gör den här utgåvan limiterad och stilig är att vinylskivan är vit. Jag hade hoppats på åtminstone ett texthäfte, en informativ inlay eller nåt.

refused_ny_lp

Man kan tycka mycket om Refused-återföreningen. De splittrades och skrev ett eldigt manifest för att de inte ville dra grejen längre och bli rockstjärnor, sas det 1998. Men jag tycker det är kul att grabbarna gör musik tillsammans igen, för världen har faktiskt varit tråkigare utan dem. De la ju paradoxalt nog ner precis när de blev riktigt bra.

När jag söker på nätet lite slött för att kolla vad folk tycket är det väldigt blandat. Några tycker det är bra, några tycker det är kasst. Några tycker att det skrammel-rockar för mycket som Dennis tidigare band T(I)NC. Men Refused tog steget bort från sina hardcorerötter redan 1998 och började redan då göra nån sorts experimentell intellektuell hårdrock. Det känns bättre att The Shape-Refused kommer tillbaka och tar sitt koncept längre än det skulle kännas om Everlasting-Refused hade gjort det. Mer medelålders-värdigt, om inte annat. Om man ska anklaga Freedom för något så är det för att den är förbluffande oexperimentell. Minns det sista Refused släppte förra gången. The New Noise Theloghy EP. Där snackar vi skumma låtar…

Jag kan inte recensera skivan ännu. Jag har ännu lyssnat för lite. Men det känns lättillgängligare än The Shape of Punk to come. Sedan har jag noterat att de bara spelar tre låtar från skivan i livesetet på nya turnéen. Gamla Refused hade för vana att byta ut nästan hela live-setet varje gång de släppte en skiva.

Publicerat i musik | Kommentarer inaktiverade för Nothing has changed

Ångestspelpodden 21

I Ångestspelpodden 21 eftersnackar vi väldigt mycket om E3 och ganska lite om Terminator Genisys.

asp21_titlecard

Medverkande: Daniel Lenneér, Jimmy Bäckström

Speltid: 68 minuter

Titlecard: Selfie med självutlösare. (Från inspelningen av Ångestspel Ubåtsspecial)

ÅSP21 är inspelad i Daniels lägenhet 26 juni 2015 och redigerad av Bara å bänna medieproduktion. ÅSP publiceras också på videospelsklubben.se.

Publicerat i Ångestspel, Podcast | Kommentarer inaktiverade för Ångestspelpodden 21

Drömmen om Guilin

Jag har suttit fast i Shenmue II sedan 2011. Fyra år. Det är längre tid än hela gymnasiet.

Andra akten i spelet utspelar sig i kåkstaden/fortet Kowloon och stegrar på mest episka sätt till en slutstrid på ett skyskrapstak mot bjässen Don Niu.

Striden är både svår och fruktansvärt seg. Det gäller att undvika Dons attacker och få in egna för att långsamt mala ner honom. Men när man tror att man vunnit spelar fulingen ut sitt sista kort. Han försöker tackla Ruy av hustaket! Och det är nu det blir jobbigt. Han försöker fyra gånger! Och varje gång ska ett quick time event tryckas in med hundradelssekundprecision. Och misslyckas man – vilken man gör – måste man SPELA OM striden först innan man får en ny chans på quick time-event-sekvensen! Detta är spelsadism på hög nivå… (Bokstavligt talat. Det sker ju på taket av en skyskrapa) Att ta sig förbi momentet, vidare i spelet, liknade inte mycket annat än en dröm.

Skärmklipp 2015-06-29 20.54.15

För ett tag sedan slog det mig att jag kunde konsultera Jimmys TV-spels-expertis för detta sadistiska moment. Själv kände jag bara frustration inför att ta upp utmaningen. Det är därför spelet hamnat i malpåse i tre-fyra år. I fredags, efter inspelningen av Ångestspelpodden 21 föreslog jag saken, eftersom vi var rusiga av Shenmue III-hype.
Och… såklart! Jimmy klarade det på jag tror mindre än 10 st försök!

Så nu är jag äntligen vid mina drömmarns mål. Den omtalade tredje avslutande akten i Shenmue II. Guilin. Det är här äventyret slutar för 15 år sedan och det är här det sedan fortsätter i Shenmue III.

Momentet är kännt för sin extrema lågmäldhet. Hittills har vi bara gått i naturen, räddat en get, hoppat över stockar och över bäckar och småpratat.

20150629_105404

Japp. Jag spelar Shenmue II på Xbox för jag har inte velat hosta upp hundralapparna till en Dreamcast-version.

Publicerat i Digital underhållning, Nörderi, spel | Kommentarer inaktiverade för Drömmen om Guilin

Metallåtervinning

Recension: Terminator Genisys (Bio)

Då har jag sett den. Filmen jag sa att jag kände mer hype för än nya Star Wars.

Det måste ha varit en mardröm att rendera ut den här filmen! Saker vittrar i partiklar precis hela tiden. Och man tröttnar på det, eftersom effekten överanvänds. Hade man sett den en eller två eller tre gånger så hade det varit ballt…

Filmen börjar med det man alltid velat se i Terminator-mytologin. Där cirkeln sluts. Där John Connor som vuxen skickar tillbaka Kyle Reese. Det är en bra uppföljare på det viset. Den förlitar sig på sina föregångare. Har man inte sett dem är filmen hyfsat obegriplig antagligen, men så ska det väl vara film 5 i en filmserie? Jag hoppas verkligen ingen ser den här som sin första Terminator-film.

Arnold Schwarzenegger har roligt på jobbet här. Han får spela både sin paradroll som dumdryg robot och lite pappa/mentor som han brukar få göra när han kommit upp i ålder. Ingen skugga över honom. Om man köper konceptet att köttet på en Terminator åldras funkar Arnold även denna gång. Han är både rolig och sparkar äss.

tg
Arnold sjunger i regnet.

Storyn är lite för rörig för sitt eget bästa. Det blir gärna det i en serie som bygger på tidsresor, tidsparadoxer och alternativa tidslinjer. Här reser de för första gången mycket i tiden hit och dit och det blir snart krångligt och ologiskt.
Ibland blir det lite särskilt konstigt, som när huvudpersonerna hoppar från 1984 till 2017.
Jaha… Är det SÅHÄR det funkar 2017 med mobiler och läsplattor och hologram överallt! Det fattar 1984-resenärerna på två sekunder.

Filmen gör en bra poäng i att Skynet lanseras som ett nytt formatöverskridande operativsystem. Ett internet 2.0, om man vill. Det känns uppdaterat.

Det som verkligen stör mig är castingen. De har bara tagit random snygg tjej som Sara Connor och random snygg kille som Kyle Reese. John Connors gestaltning är inte heller mycket att hurra för. Alla de centrala rollfigurerna missmatchar med de vi lärt känna tidigare. Det finns ingen som är trovärdig i sin roll. Bara Arnold.

Terminator Genisys är en svår film att betygsätta. Det fanns bra saker och det fanns dåliga saker. Inte den värdiga uppföljare man suktat efter men inte heller den katastrof som den kunde blivit.

skalleskalle

Publicerat i Film, Nörderi, Recension | Kommentarer inaktiverade för Metallåtervinning

Ångestspelpodden 20

Tjugonde avsnittet av Ångestspelpooden är här! Ett vårvarmt avsnitt med random snack. Jimmy har fyllt år och får ett spel (som är käs). Vi snackar om serier vi läst i kölvattnet efter SIS och spelbutikkedjan GAMEs konkurs/rekonstruktion/omformation där Daniel plundrat vraket. Daniel har även varit på Creative Coast festival. Jimmy har varit på reptil- och blommässa. Vi pratar även lite inför årets E3 och om Tatanka!asp20-2

Medverkande: Daniel Lenneér, Jimmy Bäckström

Speltid: 39 minuter

Titlecard: Jimmy Bäckström

ÅSP20 är inspelad i Jimmys lägenhet 5 juni 2015 och redigerad av Bara å bänna medieproduktion. ÅSP publiceras också på videospelklubben.se.

Publicerat i Ångestspel, Nörderi, Podcast | Kommentarer inaktiverade för Ångestspelpodden 20

Ångestspel på Retrospelsmässan 2015

Jag filmade lite på Retrospelsmässan 2015 i Göteborg när jag var där. Noll genomtänkt, som jag säger i videon, men jag klippte ihop det till en liten film och la ut på min kanal i helgen.

Publicerat i Ångestspel, Digital underhållning, Nörderi, roligt och allmänt ovärt, spel, Subkultur | Kommentarer inaktiverade för Ångestspel på Retrospelsmässan 2015