Ångestspelpodden 27: Daniel och Jimmy vaknar!

I lucka 21 blir det en pod igen… Den tredje podden i december. Extrem poddproduktion nu. We’re on fire!

Det handlar, såklart enbart, om Star Wars The Force Awakens i det här avsnittet. Fet spoilervarning utfärdas därför. Se filmen innan du lyssnar! (Men lyssna gärna sedan) Det är typ en poddagbok från premiärdagen 16 december. Daniel och Jimmy delar med sig av upplevelsen med prat innan, under (innan och efter i salongen) och efter filmen (i bilen). Dessutom avrundar Daniel med en personliga krönika med lite mer strukturerade tankar och reflektioner.

asp_avsn27


Medverkande: 
Daniel Lenneér, Jimmy Bäckström

Speltid: 30 min.

ÅSP27 är inspelad 16 december 2015 lite varstans bôrtigenom och i Blueberry Hill Studio (#Lenncave), Ronneby. Inspelad och redigerad av Bara å Bänna Medieproduktion. Ångestspelpodden publiceras också på videospelsklubben.se!

Publicerat i Film, Nörderi, Podcast | Kommentarer inaktiverade för Ångestspelpodden 27: Daniel och Jimmy vaknar!

Nån sorts adventskalender lucka 20: ÅM-stripp – Skiss till klar

I dagens lucka blir det behind-the-scenes på en Ångestmannen-stripp. Från idéskiss till klar. Det är stripp 22 av Ångestmannen strippserien. Den senaste (sista) jag gjort till dagens datum. Jag tecknade den strax innan samlingsalbumet gick i tryck förra året. Skissen gjorde jag på jobbet, minns jag. Det gick väldigt snabbt att skissa ner den.am-stripp-skiss
Efter renteckning och tuschning så det ut såhär. (Se nedan) Härär målet att behålla känslan och ”schwunget” man ofta har i sina snabba teckningar och det är inte alltid det blir lika bra när man ska rita fint tyvärr.
Observera att jag la till en ruta vandring för att promenaden i underjorden skulle bli kännbart längre. I strippformatet innebär ett sådant tilltag tyvärr att alla rutor blir mindre, men det får man ta. En textruta med texten ”Mycket senare” tillkom också, för att berätta att han knallar i grottan bra länge. Det här är egentligen max med narrativ jag kan knöka in i en stripp typ.
Observera också att jag ritar om Ångestmannen i ruta 3 på grund av att han ser för kass ut där. Det händer ganka ofta att det händer något konstigt i tuschningen. Då gör jag ofta såhär. Ritar något nytt bättre brevid – och rediberar in det i Photoshopstadiet senare.
stripp22-tusch

Efter att ha redigerat lite, satt text och färglagt känner jag mig klar! Den färdiga strippen ser ut såhär.
am_stripp22_klar

Observera att UFOt i sista rutan redigerades bort. Det stal lite fokus från slutpoängen, tyckte jag. Det räckte med dinosaurien i ruta 3. Det påskägget tjänar dessutom ett syfte – man fattar att Ångestmannen gått lååångt ner i jordlagren…

Bonus! Tidningsartikel om mig och Ångestmannenserien. Från Commersen för några år sedan, när boken var på gång första gången men aldrig kom. Tur det, för det var brutalt illa korrektur på den första versionen.

aman_com_okt2010

Publicerat i mina egna serier, Nörderi, serier, Skapande/konst | Kommentarer inaktiverade för Nån sorts adventskalender lucka 20: ÅM-stripp – Skiss till klar

Nån sorts adventskalender: Lucka 19 Nogi-guiden

The Nogi Databas

Härlig svengelska i det…

The Nogi Databas – eller Nogiguiden – har jag gjort för aspirerande Nogi-serieskapare egentligen. Jag och Stefan vill gärna att fler börjar teckna Nogi så det blir fler serier med denna fantastiska karaktär gjorda. Därför satte jag upp en enkel webbsida med den” lore” och karaktärsdesign man behöver kolla lite på. Sen är det bara att köra. Men let me or Stefan know before you blow såattsäga.

Se the Nogi databas här:

http://www.lenneer.se/sida/undersidor/proj/nogi_db/nogi_db.htm

Det är ett skönt spårat karaktärsgalleri i Nogi-serien. Några axplock.

Den enormt kassa superhjälten Måsen hittade jag och Daniel Ahlgren på i mail vi bollade fram och tillbaka under Nogi 3-arbetet. I den vita (fjäder)dräkten finns en ganska vanlig kille i övre tonåren. Hans enda superhjälteförmåga är att han kan flyga, dock flyger han riktigt klumpigt och kasst. Han har ingen motivation och vilja att vara superhjälte alls. Nogi mobbar honom och kallar honom ”Noobi” (variant på ”Newbie”). Måsen gör ungdomspraktik hos Nogi som får bidrag för att sysselsätta denna stackare ibland.
masen
Black Elephant Judge är en väldigt märklig figur i SLAHADs universum. Liksom många andra figurer har han bara ett maneér och en line som han ständigt upprepar. Människa i elefantdräkt utrustad med två automatvapen. Har svurit att döma alla superhjältar till döden. Gillar att posera med vapen. Observera att han ska vara svart egentligen, jag gjorde honom bara grå för att tecknade detaljer på honom skulle synas i min version.
bej

Publicerat i Fanzines, mina egna serier, roligt och allmänt ovärt, serier, Skapande/konst | Kommentarer inaktiverade för Nån sorts adventskalender: Lucka 19 Nogi-guiden

Nån sorts adventskalender Lucka 18: Smakprov på Beskôddarna 5.

Dagens lucka är ett smakprov från en serie som högst troligt kommer att bli Beskôddarna Nr 5, förhoppningsvis färdig 2016. Formatet för en Beskôddarna eller Nogi-serie är 20 sidor ungefär.

besk_5_smakprov

Ni vet den vardagssituationen när man sitter och spelar Dreamcast helt i godan ro och en punkare i läderbralla liksom ploppar fram från ingenstans…

Visst HATAR man när det händer?

Den här serien är jag väldigt nöjd med. Den kommer att bli väldigt rolig, tror jag. Ett problem bara. Beskôddarna Nr 3 är inte ens ute än! Hur och när hinner jag komma till Nr 5!

Att teckna serier är kul, men väldigt frustrerande samtidigt. Jag önskar att jag hade minst det dubbla produktionstempot så jag kunde få ur mig mer… Jag brukar göra ca 2 tidningar om året. Önskar jag kunde göra typ fem.

Publicerat i Fanzines, mina egna serier, serier | Kommentarer inaktiverade för Nån sorts adventskalender Lucka 18: Smakprov på Beskôddarna 5.

Nån sorts julkalender Lucka 17: Var det så vi lät?

Ikväll ska jag på julbord efter jobbet. I övrigt är jag ganska trött och sleten p.g.a tittat på nya Star Wars-filmen sent igår kväll. Mer om det senare. I lucka 17 får det bli ett nostalgiskt minne som stannat som ett sånt där utkast på bloggen tidigare. Håll till godo.

Var det så vi lät?

Jag spelade i band på gymnasiet.  Sommaren mellan nian och gymnasiet drog vi igång i kompisens garage. I början var vi nöjda med att vi åstakom ljud överhuvudet taget. Vi lät. Vi hördes. Det räckte.

Sen gjorde vi en låt. Vi gjorde tre ackordbyten som vi tyckte lät bra, samtidigt som trummisen sjöng med hög speedad stämma över hi-haten. Det var värdelöst med en trummis som sjöng. Det funkade bara i dansband. Det visste vi. Men trummisen var den ende som ville sjunga.
Vi gjorde en låt.
Sedan en till.
Det var kul.

Ljudbilden i garaget var hemsk. Det oljud som strömmade genom vägarna och ut i villaområdet var inte på något sätt att förväxla med musik. Vi plågade två gitarrer, bas och mikrofon genom ett mixerbord och ut i samma stackars två högtalare. Ljudet grötade ihop till en massa. Trummor på det.

Gitarren jag spelade på hade tillhört kompisens farsa. Strängarna var så gamla att de reducerats till ståltråd. Den var omöjliga att stämma, men det spelade ingen roll. Det var ett förlåtande instrument att spela på. Man kunde spela nästan hursomhelst på gitarren. Det lät ändå likadant. Det var inget instrument för musik. det var ett instrument för oljud. Nya strängar var en dyr lyx man inte förstod sig på. Det som varit en bra gitarr på 70-talet dög säkert åt oss också.

Vår första spelning var första gången vi fick chansen att spela med riktigt ljud. Det var i augusti 1996. En liten minifestival, med riktig scen och riktigt ljud. Vår perfekta arena.

På spelningen lånade jag en gitarr jag aldrig hade spelat på innan. Bara en sån sak. Det skulle knappast hänt idag. Allt var kaos. Var skulle vi stå? Vad skulle vi säga? Hur skulle vi göra? Skulle vi mellansnacka?

Vad jag minns från spelningen och när vi tittade på VHS-filmen efteråt var chocken.
Var det verkligen såhär vi lät?
Tydligen.
Vi hade själva ingen aning.

ncd_live1

Publicerat i musik, roligt och allmänt ovärt | Kommentarer inaktiverade för Nån sorts julkalender Lucka 17: Var det så vi lät?

Nån sorts julkalender: Lucka 16 Pond Wars & ÅS:SW

Gårdagens pod-postningen var en lucka. Det fattar ni väl? Idag måste det väl nästan bli något Star Wars-relaterat? Fattas bara annat. Spontant. Det får bli en gammal bild, av mig 2000-2001 nån gång. 15 år sedan.

Pond Wars

Ett av mina första riktiga tecknaruppdrag var att illustrera en expansion med Star Wars-tema till Ultra ducks – ett humoristiska brädspel utgivet av den lilla utgivaren Outer Limit Games. Expansionen fick namnet Pond Wars och framsidan blev en parafras på den klassiska bilden som den försvenskade rollspelsvarianten fick. Detta var kring 2001, tror jag om jag inte missminner mig. Det var ett roligt sätt att starta min illustratörsbana på!

udsw
Jag hittade faktiskt expansionen med korten nu när jag flyttade och blev lite nostalgisk. De flesta korten bygger på ordvitsar där man på något sätt får in något med ”duck” i namnen, t.ex. Duck Vader.

Ångestspel Star Wars (Nes)

Sen har jag faktiskt gjort en jättebra Star Wars-parodi i form av ett Ångestspelavsnitt för ett par år sedan! På den tiden jobbade jag bara 30% en period och kunde lägga mycket tid på Ångestspel och kunde göra ett nytt avsnitt klart var tredje vecka. Ofta hade jag 2-3 avsnitt igång och lät produktionen löpa parallellt. Det var en fartfylld kreativ period. Synd att jag inte hade HD-växlat då bara. Då hade avsnittet som gjordes då varit snyggare. Men kolla in Star Wars-avsnittet. Och kolla in den igen om du sett den tidigare, vetja!

Ett avsnitt som var en ren fröjd att göra. Där fick jag äntligen möjligheten att göra en parodi/hyllning till rymdsagan jag plöjt ner så mycket tid i. Äntligen fick man göra en egen variant på träning på Dagobah-scenerna.

Sen har jag, ganska nyligen förra året eller så, illustrerat mina gamla webbyråkollegor som Star Wars-figurer på http://www.noisycricket.se/crew

Publicerat i Ångestspel, Film, Nörderi, roligt och allmänt ovärt, Skapande/konst | Kommentarer inaktiverade för Nån sorts julkalender: Lucka 16 Pond Wars & ÅS:SW

Ångestspelpodden 26: Daniels Star Wars-samling

Om någon har missat det… Det kommer en ny Star Wars-film imorgon! Känslorna inför det är uppskruvade till en nivå som inte går att mäta i ord… Vi fans känner kraften flöda genom oss!

Ångestspelpodden 26 är kanske den längsta och mest nördiga podden hittills. Daniel visar och snackar om sin Star Wars-samling. Mest böcker, serier och leksaksgubbar. Det blir ett intensivt snack som tar ungefär en timme.

asp_avsn26


Medverkande: 
Daniel Lenneér, Jimmy Bäckström

Speltid: 60 min.

ÅSP26 är inspelad 13 december 2015 i Blueberry Hill Studio (#Lenncave), Ronneby. Inspelad och redigerad av Bara å Bänna Medieproduktion. Ångestspelpodden publiceras också på videospelsklubben.se.

 

Publicerat i Ångestspel, Film, Litteratur, Nörderi, Podcast, roligt och allmänt ovärt, rollspel, serier | Kommentarer inaktiverade för Ångestspelpodden 26: Daniels Star Wars-samling

Nån sorts adventskalender: Lucka 14 Tappen och Tapp-Olle

Tapp-nostalgi

Tappen, bensinstationen i Lerdala, slog igen 2009. Tidigare revs byggnaden och epoken gick definitivt i graven. Skövde kommun äger marken och det ska visst bli nåt busstopp/rastplats där istället.
tappen_rivn

Jag minns Tappen med nostalgi. Här köpte man godis och folköl, under en period stickade fula mössar med skidåkare på – men också kiosklitteratur (De Överlevande!) och serietidningar (Kalle Ankas Pocket, 91:an, Serie-PAraden, Nintendo Magsinet, Pyton!), små då obetydliga inköp som blev viktiga för mina intressen och framtida yrkesliv. Tappen blev i brist på annat en bärare av kultur.

Här köpte vi solglasögonen till våra gangsterkaraktärer när vi spelade in El Toro Negros II och III och skrev in Tapp-Olle som leveratör av Eyeware i eftertexterna.
Vi valde också baksidan som inspelningsplats, för det var den ”ruffaste” platsen i hela byn vi kunde komma på. En plats det såg lite lagom nedgånget och sletet ut. Det var så nära Lerdala hade en gränd.

Tappens innehavare Tapp-Olle var en känd karaktär i byn under 40+ år, med en märklig skämtsam jargong, trätofflor och ett stort engagemang i byns föreningsliv. Jag skrev en liten text och länkade till en intervju min kompis Christopher gjorde när Tappen slog igen 2009.

tappo

Tapp-Olle medverkade faktiskt i den allra första filmen vi gjorde typ 1994 – en konstig dokumentärfilm om Lerdala. Det slog mig nu, när jag skriver detta.

Som en subtil hyllningsgest har jag låtit Tappen och Tapp-Olle leva kvar i min serie om Beskôddarna. I första serien (Beskôddarna Nr 2) där Tapp-Olle introduceras agerar han först bara vägstopp och Postkontor, men han kommer senare att få en viktig, handlingskraftig och – inte minst- varaktig, roll i serien. Jag vill inte spoila – men han kommer att vara med i Beskôddarna Nr 3 och 4 också.
to_besk2
Ett stort wrestlingintresse är egentligen den enda karaktärsdraget jag har lagt till seriefiguren.
Det finns många referenser i första bilden på den här seriesidan som mina kompisar kan spåra ursprunget till… Troligen är det endast dom som kan det.

Publicerat i Fanzines, mina egna serier, Nörderi, roligt och allmänt ovärt | Kommentarer inaktiverade för Nån sorts adventskalender: Lucka 14 Tappen och Tapp-Olle

Nån sorts julkalender Lucka 13: Tropikhjälmar och klyshor

Det finns nåt ofräsht kolonioalt med hela grejen när vita män röjer runt i djungel med machete och tropikhjälm. Åtminstone med dagens ögon. Har ni tänkt på det? Och varför alltid khakifärgad uppkavlad skjorta och tropikhjälm?
djungeljim
Jag tycker ärligt talat tropikhjälmar och khaki-färgade kläder liksom hör till på något sätt när det ska äventyras i exotiska miljöer och stoppar gladeligen in klyshan i mina filmer och serier. Trots, som sagt, att jag är medveten om att genren kan bli problematisk. Men den problematiken sker väl mest i mötet med lokalbefolkningen i djungeln sen. Så längde den vite man själv raidar i djungeln och bara gör åverkan på blommor och blader är allt frid och fröjd.

Till The Shadow Out of Time lyckades jag till min glädje låna ihop två tropikhjälmar till mina skådisar Åke och Christopher innan ökenscenerna skulle filmas.
Att Christophers hatt var träfärgad istället för gräddvit/ljus doldes effektivt av avsaknaden av färg. Svartvitt eller strypta färger är en räddare i nöden ibland. Vet man att all färg ska fimas behöver man bara ta hänsyn till hur ljus och mörka kläder och props är. Christophers skjorta i scenen är knall-orange, vill jag minnas…

tropikhjalmar

Publicerat i mina egna serier, Nörderi, Politik | Kommentarer inaktiverade för Nån sorts julkalender Lucka 13: Tropikhjälmar och klyshor

Nån sorts adventskalenter: Lucka 12 Renoveringsmannen

En – sådär framgångsrik- strategi jag haft för att dra uppmärksamhet till mina ”riktiga” videos (kortfilmer och Ångestspel-avsnitt) har varit att göra små instruktionsfilmer.

enov

Jag tänker att folk söker på Youtube när de behöver fixa och laga gamla TV-spels-grejor och då finns mina instruktionsvideos där som handen i handsken. Jag har märkt att min gamla Nintendo 8-bits-sida Pärlor och pixlar får lite träffar på folk som googlar connectorbyte, men än så länge har jag inte märkt att mina renoveringsvideos varit någon större publikmagnet. Lite synd. För dom är bra.

Kan det vara så att TV-spels-meckande är en ganska smal hobby? Jag har svårt att tro det… Hur kan något vara mer njutbart än att plocka isär och rengöra en NES eller Mega drive liksom?

Publicerat i Ångestspel, Film, Nörderi, roligt och allmänt ovärt | Kommentarer inaktiverade för Nån sorts adventskalenter: Lucka 12 Renoveringsmannen