Nummer 16/2016 av klassiska Fantomen har fått lite ”hype” i media. Alltid kul när strålkastarljuset riktas mot serietidningar.
Det vankas tronskifte i Dödskallegrottan!
Eller… typ.
Fantomens barn Kit och Heloise är vuxna och deras far är försvunnen. Vad händer nu?
(Det enda fullt logiska, tidsenliga och moderna vore att de axlade uppdraget som Fantom tillsammans. Och fullt ut den här gången. Inte halvdant som den sjunde Fantomen och hans tvillingsyster Julie tidigare. Men vi får väl se hur det går med den saken.)
Det sägs vara den riktiga framtiden för serien som nu kommer att löpa parallellt med den 21:a Fantomens äventyr… Så förr eller senare kommer 21:an att kasta in handduken, antyder det… Han har jagat bovar sen 50-talet, så i verkligheten vore han 80 bast eller nåt eftersom serien löpt på i realtid. Jag trodde faktiskt att Fantomen existerade i stasis, liksom många andra seriefigurer verkar göra. Visst har hans barn blivit större, men någon sorts tidsbubbla verkar han befinna sig i.
Fantomen 16/2016 kostar 45 kr! Lösnummerpris. (Där har vi ett ord som bara serietidningsfantaster använder! Lösnummerpris.) Det vittnar tyvärr lite om hur länge sedan jag köpte tidningen senast och hur gammal jag blivit…
När är man gammal nog att axla rollen som Fantomen egentligen för övrigt? När jag var barn tänkte jag mig nog 18-20 år som en skarp ”vuxengräns”, men idag är det svårt att tänka sig Fantomen som en 18-årig pojkvasker…
I serien ser Kit och Heloise ut som 25-30 år åtminstone.
Serien tecknas av Paul Ryan. Olyckligt nog hans sista Fantomenäventyr, eftersom han gick bort i mars i år. Den inramningen sätter än större allvartyngd på titelserien i det här numret.
Kul att läsa Fantomen igen, på många sätt! Henrik Sahlström, från Nasses Nekrozin-gänget, målar omslag. (Hur sjukt är inte det, när man tänker efter?) Mikael Sol som jag känner från fanzinesvängen redaktörar. Fast nu är han föräldraledig, tillfälligt ersatt av Andreas Ericsson, som jag också morsar på från serieutgivningssvängen.
Kort sagt görs tidningen av en massa 70- och 80-talister som man känner nu för tiden! Det är bara så märkligt…
Fantomen var faktiskt den enda ”superhjälteserie” jag läste verkligt längre och passionerat. Jag gilalde Fantomen mycket mer än Marvel och DCs hjältar.
Just att Fantomen är en vanlig människa, buren av ett arv och en legend, tycker jag fortfarande är seriens styrka.
Det samt att man kan dyka ner i en historisk setting och göra historiska äventyr med tidigare Fantomer närsomhelst man behagar. Oslagbart.
Det lär bli fler nummer med den vandrande blånaden. Kul att återskapa bekantskapen.
