Simon’s Quest avklarat!

Jag börjar året med att klara Simon’s Quest till NES. Det känns bra. Eftersom jag harvat med spelet en halv evighet fick jag det dåliga svartvita slutet. (Tydligen finns det tre olika slut, beroende på hur bra man spelat spelet) Men jag är nöjd ändå.

simons_quest

Simons Quest (Konami, 1987 – i Europa och Sverige 1990) brukar betraktas som Castlevania-spel-familjens svarta får, men det tycker inte jag. Jag tycker tvärtom det är mycket bättre än sitt rykte. Ett riktigt bra NES-spel faktiskt, som skruvar fokus mot äventyr och utforskande – snarare än bara action och brutal svårighetsgrad som annars är vanligt.

Visst. Ledtrådarna är hopplösa och mambo jambo. Problemlösningen är fruktansvärt långsökt. Storyn kan vara den dummaste i ett spel någonsin.
Men idag har vi internet när vi kör fast. Jag vill hävda att dessa ingredienser är en del av charmen med spelet idag.

03-468x

Om man bortser från problemlösningen är svårighetsgraden är riktigt human (DET är ovanligt i ett Castlevania-spel) och ganska jämn spelet igenom. Utmaningen är snarare att hitta rätt, än att ha blixtsnabba reflexer och lagom mycket flax. Musiken asspirerar som den bästa chip-metal som skapats. Dessutom är designen, grafiken och boxarten ruskigt fläskig!

sq_cover

På slutet får Simon Belmont lägga rabarber på uppgraderingen Flame whip.
En brinnande piska! Hur tufft är inte det.

Publicerat i Ångestspel, musik, Recension, roligt och allmänt ovärt, spel | Kommentarer inaktiverade för Simon’s Quest avklarat!

2016 i backspegeln

2016 är oundvikligen slut. Framtiden i form av 2017 rusar mot oss som ett lokomotiv. 2016 var ett bra år för mig, kantat av nynostalgi, kort sagt. Jag har mest jobbat, inte hunnit så mycket som jag velat, på många fronter. Husfixat och smårenoverat ganska mycket. Jag har fått nya bekantskaper och tagit upp gamla hobbies igen.
Och män 30+ skaffar inga nya vänner, sägs det. Det är fel!

Årets bok
Retroböcker om rollspel präglade början av året. Äventyrsspel och Fina Dolda Ting. Jag tyckte den förstnämnda var bäst eftersom den levererade nostalgi och fantastiskt bakom-kulisserna-material man inte visste att man ville ha. Den kom väl egentligen i december förra året, lästes då, men jag läste den mest i januari i år. Definitionsfråga därför, vilket år den hör hemma egentligen. Mycket trevlig bok att bläddra och läsa i, lite då och då.

aventyrsspel-bok

I övrigt har jag fortsatt läsa rockstjärnebiografier. Lemmys White line fever var bättre än väntat, med tanke på att jag aldrig lyssnat ordentligt på Motorhead. Yngwie Malmstens bisarrt kaxiga inofficiella biografi Såsom i himlen var uppskattad sträckläsning i somras.

bra_bocker

Nu i årets sista flämtande andetag läste jag Expeditionen : min kärlekshistoria av Bea Uusma på två dagar. En trevlig bok om folk som dör i snö. Historielektion och personlig betraktelse i ett.

Årets film
Nya Ghostbusters var sådär.
Dr Strange var sådär.
Batman v Superman var verkligen sådär. (Då är jag snäll)
Suicide Squad sket jag i, för att alla sa att den var sådär.
Flykten från framtiden var också sådär.
2016 var året då alla biofilmer var sådär.

Bäst, efter förväntningarna, var nog Turtles II: Out of the Shadows. Visst var den flumdum till max, men det är ju det som TMNT handlar om. Det fånga den andra filmen bättre än den första.

tmntoots069

Och, nu i elfte timmen, Rouge One a Star Wars story. Jag tyckte den var bättre än The Force Awakens. Mer sånt fansen vill ha. Och det behöver inte handla om Skywalkers hela tiden. Äntligen är Star Wars bra igen!

star_wars_-_rogue_one

Lite oroande dock att Star Wars berättar så lite nytt… Både The Force Awakens och Rouge One har egentligen bara matat oss remixade stories med beståndsdelar vi redan känner till…

Årets skiva
Kent. Då som nu för alltid. Amen. Väldigt stark sista skiva, både i texterna, melodierna och arrangemangen.

Årets Konsert 1
Iron Maiden på Ullevi. Gammal är äldst! Nya albumet The Book of Souls med sina inkariket-scenografi väver en bisarr helhet av gammalt och nytt. En minnesvärd resa med ett sinnessjukt gäng arrangerad av Storno Resor AB. #järngänget2016

im16-2

Årets konsert 2
Kent. Sista sången. Sista gången. Då som nu för alltid.

img_20161217_203431b

Årets grunka
Min nya mobil, OnePlus3T, är vansinnigt cool.
Som tidigare Androidmobiler jag haft, fast bättre, enkelt sammanfattad.

Årets analoga spel
Jag spelar rollspel igen. I små häften. I låda! Mutant: År Noll var bäst genom att vara nytt och gammalt, hemtamt och vilt främmande och fullkomligt underbart. Det har aldrig varit såhär trevligt att svälta och nästan dö i en förbjuden zon!

mutant_ar_noll

Årets digitala spel
Det måste bli PokemonGO. Det kan inte bli något annat spel i år. Väldigt kul. Väldigt beroendeframkallande. Sättet vi spelar på, sättet vi tänker spel på. Så mycket att minnas och att diskutera, när det här har sjunkit in. Hysterin. Fenomenet större än spelet. Kommer folk att fortsätta spela under 2017?

pokemon_fight

Jag tycker AR är betydligt mer intressant än VR, kort sagt.

Inte spelat sådär vansinnigt mycket ”nya” spel till konsol annars, men Batman Arkham Origins har jag nött ganska hårt nu på slutet. Sen har jag köpt en Xbox One också och hunnit spela på den säkert fem gånger.

Årets mediala projekt 1
Nogi på kassettband.
 Serier utan bilder. Precis som de gamla Tintin-kassetterna. Att testa ett annat format och skådespela sina figurer. Se om replikerna höll, i verkligheten.
Skitcoolt, tyckte jag och Stefan. Nästan ingen annan brydde sig.

nogi_cassette

Årets representation
Kul att besöka Retrospelsfestivalen i Malmö med Ångestpel! Träffa typ hela Videospelsklubbegänget.

vsk_gruppbild

Årets mediala projekt 2
Poddar. Överlag. Alla mina poddar. Ångestspelpodden. Lågprisdjungeln. Karlshamns kommunpodd. Gästat Comixpodden. Shit, vad poddar jag gjort 2016… Speciellt under första halvan. En vecka släppte jag tre poddar. Tempot gick ner lite under slutet av året, men jag gillar verkligen poddar, både att lyssna och att producera!

Årets ego-boost
Jättekul att gästa Comixpodden och prata i två timmar om mig själv och mina serier!

Årets serie (som jag har läst)
2016 har jag läst mycket retrojunk! Superman, Batman, Fantomen, Duckula, Robotjägaren, Pellefant, Turtles, He-Man/Masters of the Universe, u name it. Kul att hitta tillbaka till serietidningar som format igen! Det var inte en dag för tidigt. I avdelningen klassiker har jag läst t.ex. Batman: The Killing Joke äntligen. Den var bra! Nytt har jag egentligen bara läst i form av de två nya The Walking Dead-volymer som kommit ut.

Publicerat i Nörderi, roligt och allmänt ovärt, Skapande/konst, spel, Subkultur | Kommentarer inaktiverade för 2016 i backspegeln

She’ll always be royalty to me

princess-leia-1

Publicerat i Uncategorized | Kommentarer inaktiverade för She’ll always be royalty to me

Nogi – in english

Ett projekt jag haft i tankarna länge är att släppa mina serier på engelska, för att försöka få ut dem till en större och en mer internationell publik.

Sagt och gjort. Jag började med Nogi nr 1. Jag och Stefan Harrysson har översatt. Petrus Hallqvist har korrläst.

A project I have had in mind for years is to release my comics in english, simply for a chance to reach a bigger audience. I’ve also had non-Swedish-speaking friends and want to share my comics with them.

I start with NOGI part 1: Creation, a 30 page comicbook from 2012.

Nogi is tragicomic superhero, originally created by Stefan Harrysson back in 1986. I frequently borrowed his character in my own comics about Angstman and asked Stefan if I could do a remake of his early Nogi comics from the 80s.

So, here it is… A bizarre re-creation.

Nogi’s cute & kicking ass!

nogi1_eng_grafik
Read the comic NOGI PART 1: CREATION here >>


Publicerat i Digital underhållning, Fanzines, Konst, mina egna serier, roligt och allmänt ovärt, serier, Skapande/konst | Kommentarer inaktiverade för Nogi – in english

Ångestspelpodden 42: Inför Rogue One

Ångestspelpodden 42 laddar upp inför Rogue One: A STAR WARS story.
Daniel tar ett snack med Daniel Lehto, inbiten Star Wars-fantast. Vi pratar om hur allt började. Om förlorad kunskap i det numera avhängda expanded universe. Och om det nya äventyret.

asp42


Medverkande: Daniel Lenneér, Daniel Letho

Speltid: 28 min.

ÅSP42 är inspelad hemmave och på jöbbet, december 2016. Inspelad och redigerad av Bara å Bänna Medieproduktion, som alltid.
Ångestspelpodden publiceras också på videospelsklubben.se. Tack till Gazi som jobbar outtröttligt där likt en protocol droid.

 

Publicerat i Film, Nörderi, Podcast, roligt och allmänt ovärt, Subkultur | Kommentarer inaktiverade för Ångestspelpodden 42: Inför Rogue One

Famicom i familjen

Ny video på Youtube! TV-spelsnörderi. Jag tittar närmare på den japanska 8-bitaren, Famicom. Inte så mycket på spelen, men på hårdvaran.

Jag vet inte hur bra etikett ”Ångestspel” är på mina mer seriösa granskande spelvideos är, men jag kör med ”Ångestspel SPECIAL” på Youtube för dessa. Då kan man trycka på ett namn, när man marknadsför. (Det är även skälet till att min podcast heter Ångestspelpodden egentligen, oavsett vad den handlar om)

Publicerat i Ångestspel, Digital underhållning, Konsumentupplysning, Nörderi, roligt och allmänt ovärt | Kommentarer inaktiverade för Famicom i familjen

Videodokumentationer av gamla saker.

Jag var tvungen att rensa i gömmorna när jag flyttade i slutet av förra året. Jag har inte hjärta och förmåga att slänga allt, men mycket rök, för att göra plats för nytt. Däremot scannade, fotograferade och videodokumentationer jag det mesta. Även det mest anskrämliga.

Här är tre videodokumentationer. De innehåller mest teckningar och målningar från Serietecknarskolan i Hofors (där jag gick 1999-2000) och Konstskolan i Bräkne-Hoby (2000-2001).

 

Publicerat i Konst | Kommentarer inaktiverade för Videodokumentationer av gamla saker.

Lågprisdjungeln: Jakten på Eldorado – Avsnitt 3

Den tredje resan in i Lågprisdjungeln… Välkommen till Jakten på Eldorado, podden som kombinerar  konsumentupplysning, mat och humor.

Daniel och Mic fortsätter djärvt äta billig mat av märket Eldorado och tala ut om upplevelsen. Får vi den billiga matkassen eller bara den billigt kassa maten?

Det här är podden för dig som saknat ett sammanhang där män pratar om pannkakor i tio minuter. Vi reder ut omständigheter kring nötodling och förfasas över palmolja. Reder ut skillnaden på müsli och hästfoder och kommer fram till att ketchup är en ganska misslyckad produkt men egentligen ganska nyttig mat…

jpe3


Medverkande: Daniel Lenneér, Mic Calvert

Längd: 35 min

Titelbildsillustration: Daniel Lenneér

Podden är inspelad på Vägga Gymnasieskola i Karlshamn 1 nov. 2016 och redigerad av Bara å Bänna Medieproduktion, Ronneby,  nov. 2016.

Publicerat i Podcast, roligt och allmänt ovärt | Kommentarer inaktiverade för Lågprisdjungeln: Jakten på Eldorado – Avsnitt 3

Den sista sången

Konsert. Kent 12 november Arena Malmö.

Jag blev vansinnigt imponerad. Det kan vara den snyggaste och proffsigaste konsert jag sett. Allt sitter som en smäck. Kent låter bättre än någonsin. Jocke Berg har aldrig sjungit såhär bra. Kören och fler musiker lyfter soundet till nya höjder.

Det är en modig setlist som ett samspelt band framför. Inte nostalgityngd alls. Om det finns ett nostalgiok hänger det avhängt hemma på Hagnesta Hill. Kent är gabnska unika på så sätt att lägstanivån i låtmaterialet är så stor att bandet kan lyfta upp vilken låt som helst på livescenen.

0. Gigi

1.999

2. Stoppa mig juni (Lilla ego)

3. Romeo återvänder ensam

4. Var är vi nu?

5. Tänd på

6. Hjärta

7. Andromeda

8. Egoist

9. Vi är för alltid

10. Innan allting tar slut

11. Den vänstra stranden

12. La belle époque

13. Ingenting

14. Kärleken väntar

15. Jag ser dig

16. Musik Non Stop

17.Utan dina andetag

18. Sverige

19. 747

 Extranummer:

20. Förlåtelsen

21. Dom andra

22. Mannen i den vita hatten (16 år senare)

23. Den sista sången

kent

Jag började lyssna på Kent kring millenieskiftet. Jag växte inte upp med Kent, det kan jag inte påstå. Däremot blev jag vuxen till Kents musik, då jag följt dem mellan 2000-2016. Jag lyssnade sönder Vapen & ammunition och skivorna som kom efteråt och är väl kanske mest anhängare av denna mellanperiod. Men skivorna har hela tiden varit bra.

Att dom lägger av är lite sorgligt, men inte outhärdligt.

Vi ska på den sista konserten i Stockholm också. Och det är trevligt, för det här är värt att se två gånger.

Publicerat i musik, Recension | Kommentarer inaktiverade för Den sista sången

Det obalanserade tvåhandssvärdet

– Asså… Tvåhandssvärd är ALLDELES för bra egentligen! 2t10 i skada liksom.
– Ja… Mmm (Alla håller med)
– Men… Det sjuka är då… Att det NÄST längsta svärdet, bastardsvärd. Det KAN man fatta med två händer… Och det ger 1t10 i skada. Jämförelsevis. Eller 1t10… +1 eller nåt sånt.
– Ja… Precis… Mmm (Alla håller med)
– Bastardsvärdet BORDE ge 2t6 då, kan man tycka, minst.
– Ja. Det är ju bättre. Det ger sannolikt mer än 1t10 liksom…
– GEr 2 som minst då ju…
– Eller 2t8!
– Ja… Precis… Mmm (Alla håller med)
– Tvåhandsyxa ger också mindre än tvåhandssvärd.
– Näää… Den ger ju 2t10+2. Den är BÄTTRE än tvåhandssvärd.
– Va! 2t10+2! Så bra!? Jaha… Ok. Men ÄNDÅ!
– Den är också FÖR bra. Egentligen. Obalanserat.
– Ja… Precis… Mmm (Alla håller med)

Diskussion i full bil på väg hem från förra rollspelsmötet med Drakar och Demoner Expert, återgiven i ungefärligt skick ur minnet.

Läser du detta? Förstår du det? Håller du rent av med?
Då är du sannolikt en nörd. Grattis!

Publicerat i Nörderi, roligt och allmänt ovärt, rollspel, spel, Subkultur | Kommentarer inaktiverade för Det obalanserade tvåhandssvärdet