Om man är intresserad av wrestling i Sverige är det ingenting man skyltar med. Det är inte precis rumsrent i stil med att gilla fotboll, hockey, jakt, båtar eller hemrenovering. Jag är dock van vid att ha suspekta intressen. Serier och sience-fiction-fandom är kanske inte heller det första man drar upp anställningsintervjun…
Det wrestlas i Sverige sedan några år tillbaka. Det är något man måste se med egna ögon för att tro. Jag kan med gott samvete rekommendera samtliga av mina vänner. Gå på wrestling om ni befinner er i eller nära de stora städerna när det sker! Jag tror inte ni kommer att ångra er!
Tangopalatset i Malmö i lördags. Det är publikrekord. Knökafullt. 500 män som vrålar i extas. (I ärlighetens namn närvarar några tjejer också) Alla vrålar över saker som inte ens är på riktigt. Ingen gör mål, ingen tar poäng, ingen dör. Nånstans tror jag folk har längtat efter det här. Ren oförfalskad våldscirkus. Det är som fotboll där det blir mål hela tiden. Med glimten i ögat. Det känns helt enkelt befriande osvenskt!
Peter, eller Karin – jag såg inte vem som knäppte av eftersom jag blundade – har nog redan knäppt årets galnaste bild på mig ovan… Men å andra sidan är det inte varje dag man träffar Killer Karlsson!
Upplevelsen av wrestlingpalatset får fem regäla skallar. Häftigt att se en publik som höjer en show på det här sättet. Publiken är bättre än brottningen, men det säger inte att brottningen är dålig. Det här blir fler gånger…
