Recension: Terminator Genisys (Bio)
Då har jag sett den. Filmen jag sa att jag kände mer hype för än nya Star Wars.
Det måste ha varit en mardröm att rendera ut den här filmen! Saker vittrar i partiklar precis hela tiden. Och man tröttnar på det, eftersom effekten överanvänds. Hade man sett den en eller två eller tre gånger så hade det varit ballt…
Filmen börjar med det man alltid velat se i Terminator-mytologin. Där cirkeln sluts. Där John Connor som vuxen skickar tillbaka Kyle Reese. Det är en bra uppföljare på det viset. Den förlitar sig på sina föregångare. Har man inte sett dem är filmen hyfsat obegriplig antagligen, men så ska det väl vara film 5 i en filmserie? Jag hoppas verkligen ingen ser den här som sin första Terminator-film.
Arnold Schwarzenegger har roligt på jobbet här. Han får spela både sin paradroll som dumdryg robot och lite pappa/mentor som han brukar få göra när han kommit upp i ålder. Ingen skugga över honom. Om man köper konceptet att köttet på en Terminator åldras funkar Arnold även denna gång. Han är både rolig och sparkar äss.
Arnold sjunger i regnet.
Storyn är lite för rörig för sitt eget bästa. Det blir gärna det i en serie som bygger på tidsresor, tidsparadoxer och alternativa tidslinjer. Här reser de för första gången mycket i tiden hit och dit och det blir snart krångligt och ologiskt.
Ibland blir det lite särskilt konstigt, som när huvudpersonerna hoppar från 1984 till 2017.
Jaha… Är det SÅHÄR det funkar 2017 med mobiler och läsplattor och hologram överallt! Det fattar 1984-resenärerna på två sekunder.
Filmen gör en bra poäng i att Skynet lanseras som ett nytt formatöverskridande operativsystem. Ett internet 2.0, om man vill. Det känns uppdaterat.
Det som verkligen stör mig är castingen. De har bara tagit random snygg tjej som Sara Connor och random snygg kille som Kyle Reese. John Connors gestaltning är inte heller mycket att hurra för. Alla de centrala rollfigurerna missmatchar med de vi lärt känna tidigare. Det finns ingen som är trovärdig i sin roll. Bara Arnold.
Terminator Genisys är en svår film att betygsätta. Det fanns bra saker och det fanns dåliga saker. Inte den värdiga uppföljare man suktat efter men inte heller den katastrof som den kunde blivit.
