Fick i dagarna ett stort och tungt paket på posten. Det var ett medverkandeexemplar av Stålbjörnen 3: Liv och död av Stefan Johansson. Jag medverkar där med en sida i en stafetttecknad serie på Stefans manus – något som jag i stort sett glömt bort eftersom det var minst tre år sedan. Det påminner mig dessutom om att det är en väldigt trevlig sak att medverka i serieböcker… Jag fick dessutom en väldigt fin signering/dedikation där Stålbjörnen poserar tillsammans med Ångestmannen i min bok (bild på detta nedan). Tack Stefan!
Vad är då Stålbjörnen? Va? Har du MISSAT Stålbjörnen, menar du?
Sök på Instagram. In och följ! Färdig? Bra. Då kan du läsa vidare.
Stålbjörnen är en väldigt trevlig och charmig pastischserie, baserad på Bamse mixat med en massa annat, mest DC och Marvels superhjältar. Serien publiceras regelbundet som följetong på Instagram, därför kul att boken är så STOR i sitt format! Det blir en verklig kontrast mot de små kvadratiska serierna man är van att se i sitt instagramflöde. Det bäddar för en helt annan läsupplevelse, i många dimensioner.
Stefans teckningar är rena och tydliga, enkla och effektiva. Det minns jag att jag tänkte på när jag tittade på hans tuschorginal när vi sågs på SIS för några år sedan. Dessutom är han en duktig serieberättare. Dialogen är kort och rapp, säger precis det som krävs i stunden.
Serien bygger såklart på igenkänning, som serieläsare/serietecknare/nörd känner man igen blinkningar, passningar och referenser. Dessutom duggar tokroliga cameos av andra(s) figurer tätt – ett grepp som är väldigt vanligt och fungerar förträffligt i webbserier – det genererar ”ringar på vattnet” i form av likes, delningar, följare osv. – dvs. sjukt smart grepp – har jag förstått.
Men – här kommer min poäng – jag tycker Stålbjörnen har stora kvaliteter långt utanför nickande höhö-igenkänningar. Det är liksom en bra serie bakom parodi- och pastischkostymen.
Jag har som sagt ritat en sida i boken i serien i serien Lädervargen: Svart & vitt, medverkar där i en celeber skara med åtta andra tecknare. På något sätt fick jag Stålbjörnen att bli en skämmig koala. Jag har nästan inte tecknat någon serie efter den sidan, åtminstone inte publicerat någon serie. 2019 var ett år när jag skadade handen och mer eller mindre slutade serieteckna som följd, jag vill minnas att jag gjorde den här serien strax innan det.
Boken kan du beställa från Stefan (via hans Instagram @stålbjörnen) eller plocka upp på Stockholms Internationella Seriefestival, 20-22 maj. Det verkar inte som Stefan har något förlag med sig när han ser ut sina samlingsvolymer av sin serie, dessvärre. Det är kanske svårt att få förlag att nappa när man rör sig i fältet parodi/pastisch på kända figurer och förlagor. Å andra sidan borde serien ha en upparbetat följarskara och fans via instagram, och sånt borde ju få förlag att hänga på, kan man tycka…