Efter 2005 infann sig den stora tomheten. Efter Star Wars Episode III var det slut. Inget mera Star Wars. Så hette det då. Sagan var komplett. Allt nytt som kom under varumärket var ADHD-stinna dataaniumerade barnprogram. Det var inget land för gamla män längre. De rökte ut oss likt villebråd. Det var omöjligt att stanna.
I det läget gjorde jag det enda logiska.
Jag bytte sida.
Jag började titta på Star Trek.
I början tittade jag på orginalserien (TOS). Jag ville börja beta i rätt ände. Ganska långt senare började jag titta på The Next Generation (TNG). Det är så långt jag gått. Voyager, Deep Space 9 och Enterprise är helt obetittade. Jag tänker eventuellt ta itu med dem senare. Jag har ingen brådska.
Egentligen finner jag TNG överlägsen TOS. TNG har mer substans i sina manus, en rikare flora karaktärer och klingons som ser ut som klingons.
TOS dock en svårslagen charm. Att se hur kulisser och 60-tal format en popkulturell framtidsvision. Kitschen och ostigheten. Det är orginalserien jag har förälskat mig mest i och det är grundbulten i Star Trek-bygget.
Och som vanligt vore det ju helt befängt att låta sitt intresse för film- och tv-serie bara stanna vid att titta på filmen/tv-serien ibland…
Uniformsskjortan beställde jag på roligaprylar.se. 399 kr fick det vara värt. Kopior på de tröjorna som används i de nya filmerna, stod det, men det vet jag inte om jag skriver under på. Snarare en pjamasskjorta i satine eller vad materialet nu heter. Jag valde röd för att det är stiligt och en bra färg om man filmar multibla besättningmän mot greenscreen. Den som vill kan göra sig lustig över att rödskjortor alltid dör i serien/filmerna. I sådana fall har jag en nyhet. Alla dör. Förr eller senare. Death is only logic.
Jag köpte en leksaksborrmaskin på loppis för 5 kr. Den fungerar egentligen som en Type 2 phaser rakt av, om man inte är så kräsen. Jag planerar att spraymåla den i blå metallic och limma på lite plastdetaljer för att tweaka utseendet lite i rätt riktning.
En tricorder som Spock kånkar runt i tid och otid i serien kan man beställa färdig, om man har lust. Men jag beslöt mig för att lösa det lågbudget. En svart kamera- eller kikarväska från 50- eller 60-talet – med karaktäristisk lock, låsanordning och tunn axelrem – gör jobbet ganska bra. Till min lycka hittade jag precis en sådan väska på loppis någon vecka senare!
Jag fick köpa kikare och väska för en femtiolapp efter att ha stått och pratat 10 minuter – om kikaren – som var trasig, men som kanske gick att laga med ett mått av ansträngning och god vilja. Jag kunde inte med att säga att det egentligen bara var väskan jag var intresserad av. Så är det ofta med sciencefictionfans. Vi mörkar för att inte bli alienerad. Fejkar ”normala” intressen som vi inte har för att täcka upp de mer nördiga behoven.
Uniformströja, phaser och tricorder i hamn. Dax för fotosession mot greenscreen i källaren!
Det är kul att leka med sånt här här i After Effects. Även om jag bara ska meckla ut en stillbild brukar jag göra sånt här i After Effects hellre än Photoshop, helt enkelt för att filtret ”key light” finns där.
Det är egentligen bara ett problem med korridorbilden ovan, och det är att bakgrunden inte är från TOS. Jag var således tvungen att göra två varianter till med autentiska TOS-scenerier i bakgrunden.
