Rencension: Aliens Colinal Marines (Xb360)
Aliens Colinal Marines var ett spel jag var nyfiken på. Det hypades regält lång tid. Och om man som jag älskar filmerna har man länge drömt om ett spel i samma universum som fångar känslan. För Alien-universum borde vara perfekt för spel! Bulkig teknologi. Stora skepp med gångar, tunnlar och roterande fläktar. Rost och rök. Långa gångar, krypande stämningar och ensamma rymdresenärer ständigt på vakt.
Sedan släpptes det. Efter år av väntan. Det slog genom bröstet som en chestbuster. BAAM!
Och… Det fick vissna recensioner! Det sades vara fult. Det sades vara gammalt och stelt. Det tokfloppade.
Gamestop i Ronneby slog igen för gott förra veckan. Lite bittrert. Där har man köpt mången timme underhållning. Som sista spel där köpte jag Aliens Colinal Marines. Jag hade tänkt köpa det när det fanns för ca 200 kr.
Bitvis är spelet rent styltigt och fult. Det gör ont. Det känns bitvis som ett PS2-spel och det känns inte bra alls. Bitvis har det också all fantastisk estetik från den andra Cameron-filmen, den som borde vara den perfekta fonden för ett actionsspel. Och det är den också. Bitvis. Som ni förstår är det här spelet en splittrad upplevelse att spela.
Jag känner inte igen mina Alien-monster. De är ”den ultimata jägaren” men beteer sig mest som yra höns! De fastnar bakom lådor och springer rakt in i eldgivning. De står ständigt i samma poser, som skyltdockor. Och de faller som käglor. Hur svårt var det inte att ta död på EN enda varelse av den här arten i den första filmen? Fast det här är förstås baserat på Camerons actionspäckade tvåa. Jag måste titta på filmen igen. Referenstitta. Se om varelserna faller lika lätt under kanonelden i filmen. Det blir plågsamt tydligt hur bra filmen är och hurdåligt spelet är.
Jag tänker osökt på Terminator Salvation som blev spel hos svenska Grin. Det finns många likheter, spelen i mellan. De baserad båda på de bästa av 80-tals-licenser och resulterade båda i ganska mediokra spel. Terminator Salvation stressades fram och fick knappt använda någonting av Terminator-universum. Sjukt otacksamt. Aliens har inte haft såna problem. Här är det snarare för många kockar som rört i soppan. Och av alla studior så fick Gearbox uppgiften att avsluta jobbet. Gearbox. Företaget som bär Duke Nukem Forever på sitt nattsvarta samvete. Å jösses.
En sak gjorde Grin oändligt mycket bättre. Det fanns även i det dåliga en vördnad. En respekt för förlagan. När det första endoskelettet brakade genom väggen på den första banan fattade du att Terminators var något att frukta. Du behövde inte bekämpa den första Terminatorn. Jag vet fortfarande inte om man kan. Det mötet byggdes upp dramaturgiskt och gav en bra start.
Här faller det första Alien-monstret du möter på två korta salvor. Striden är över nästan innan du knappt hinner fatta att den har börjat. Sedan vräker spelet på med horder. Resterande tio miljoner faller lika enkelt.
Jag retar mig på spelets sanslöst oärliga marknadsföring. Spelet ser fantastiskt snyggt ut på många förhandsbilder. Men de bilderna är inte tagna in-game från spelet. Likaså snacket att det skulle vara den riktiga uppföljaren till Aliens och ett spel gjort av fans. Det är inte helt enkelt inte sant. Spelet har nära nog ingen av kvaliteterna filmförlagan har.
Men i Colinal Marines är du ensam. Ensam mot spelets brister. Du pressar dig mot den fuktiga metalliska väggen. Rymdens korridorer är ödsliga och ändlösa. Texturer och effekter är oändligt fula. Ångesten tränger sig på. Du vill skrika. Men i rymden kan ingen höra dig.
