Ibland är det trevligt att se att man utvecklas genom ett projekt.
Kommande ”Nogi 3” innehåller en karaktär jag hade riktigt taskig koll på hur jag skulle teckna. De tidiga teckningarna var väldigt trevande. Eftersom jag gillar att forcera när jag tecknar serier blev de tidiga trevande skisserna tuschade serierutor. Stela står de där och skrattar ironiskt sin upphovsman i ansiktet när verket väl är färdigt.
De värsta styggelserna går jag nu igenom, ritar om och byter ut. Här är ett före-efter-exempel på den aktuella karaktären.
Detta bevisar tesen att det KAN vara klokt och gå tillbaka och rita om rutor i en serie. Det blir nästan alltid bättre, andra gången. Och karaktärern har ALLTID satt sig precis lagom till slutet av ett projekt.
Jag bläddrade igenom Party med Pluto för några dagar sen. Där jobbade jag likadant. Många rutor, sekvenser, ibland hela sidor, ritades om när serien först var klar. Idag tycker jag större delen är riktigt urschligt tecknad. Jag ser det som bevis på att jag utvecklats som serietecknare sedan 2007. (Jag har i ärlighetens namn tecknat ruskigt mycket serier sedan dess också)
Många tecknare skulle nog skämmas för att visa upp sånt här, men jag tycker att det är kul att se att man utvecklas genom ett projekt på bara några månader.