När min sambo skulle gå och lägga sig häromkvällen brakade det till i trappan. Hon hade lyckats trampa snett, falla och vrida till foten.
Efter några timmars väntan på akuten visar det sig att foten är bruten. Gips och fem veckors sjukskrivning.
På några sekunder skrivs vardagsplanerna om och våren 2016 blir något annat än vi hade tänkt oss. Åtminstone den närmaste framtiden. Så kan det gå.
Inte så mycket att göra, förutom att gilla läget och hoppas det läker problemfritt. Det får ta den tid det tar, bara det blir bra. Det var nog ingen komplicerat benbrott. Ingen led eller så. Bara ben på den ovärda lilltåsidan av foten.
Mycket kan verkligen förändras på bara några sekunder! Att gå upp för trappan och lägga sig är liksom en antihändelse. Den finns nästan inte, som händelse betraktad, men kan ändå leda till incident.
Verkligheten är skör, men det kan man inte tänka på för då vågar man inte göra något.