Jag satt på Twitter en kväll förrförra vecka när en nyhet plötsligt dök upp i flödet. En mening av smått bisarr natur och tyngd. Meningen som återkom i olika formuleringar löd: Disney har köpt Star Wars. Pris: 4,05 miljarder dollar. Jag trodde det var ett aprilskämt eller nån sorts elakt internetskämt. Nyheter i Twitter-flöden och på Facebook bör tas med en nypa salt. Men plötsligt dyker det upp länkar till seriösa artiklar på seriösa sidor.
Sedan dök den här Youtube-filmen upp. Det är den konstigaste och sorgligaste filmen om män som skriver på papper som jag någonsin sett:
http://www.youtube.com/watch?v=BUnS12upjQs
Det är svårt att fatta att George Lucas verkligen gjorde det. Han skrev på ett papper och sålde allt. Allt. Hela skiten.
Star wars var en remix av hans Flash Gordon-fantasier som han odlade långt innan den första filmen blev verklighet 1977. George Lucas har varit Star Wars. Han har alltid haft sista ordet och dikterat det som varit ”canon” i Star Wars universum. Fansen har inte alltid gillat det, men de ha accepterat Lucas lag. Vad ska man göra? Upphovsmannen kan inte ha fel.
Tänk om Astrid Lindgren hade gjort samma sak. Tänk om hon sålt Pippi, Emil, Ronja och alla rumpnissarna till Disney eller något annat? Otänkbart. (Däremot är det inte otänkbart att hennes efterlevande kommer att göra det…) Det här var ungefär lika otänkbart.
Star Wars har betytt oerhört mycket för mig genom åren. Jag blev ett ”fan” på gymnasiet, strax innan Special edition av den ursprungliga triologin filmer gick upp på biograferna. Därefter slukade jag allt. Roll- och kortspel, böcker och serietidningar. På min 30-års-fest räknade jag ut att jag köpt filmen The Empire Strikes Back fem gånger på olika media. Jag var i London 1999 när The Phantom Menace hade europapremiär. På senare år har jag läst New Jedi-order-serien som utspelar ca 25 år efter filmerna. Det är nörderi på hög nivå. Jag har säkert gett George Lucas 10 000+ kr.
Men för några år sedan tog det slut. Det går inte att titta på Star Wars längre. Tro mig. Jag har försökt. Varje spår av det jag en gång hade gillat, var borta.
Jag började titta på Star Trek istället, jag konverterade som jag skämtsamt sa. Jag gjorde det av en anledning. Inte för att jag tyckte det var kul utan för att det var nödvändigt. Jag älskade inte längre Star Wars för vad det var, utan för vad det hade varit.
Det är inte konstigt att George Lucas säljer ut Lucasfilm. Han har alltid varit affärsman först och visionär filmskapare i andra hand. Det var bara oväntat. Att George Lucas skulle ”pensionera sig” från sitt livsverk var det ingen som hade trott. Han ser det som företaget som någon måste ta över efter honom, inte som ett verk. Det är ganska talande. Star Wars har vuxit till ett monster. En Rancor, om man vill. Det krävs ett storföretag som Disney för att ta över en sådan koloss.
Disney köpte Marvel för några år sedan. Det är inte precis så att Marvel-filmatiseringar eller serier blivit gulligare och mesigare av ägarbytet. Snarare har produkterna gjort klart att Disney bara är just ägare. Disney tjänar apengarana på Spindelmannen & gänget, men Marvel har fortfarande kvar sin nisch och sin profil. Likadant blir det nu när det äger Lucasfilm, får man förmoda. Men visst är det en smula märkligt att samma storföretag äger Musse Pigg, Spindelmannen och Luke Skywalker. Vad finns kvar inom underhållning som Disney inte äger – är snart frågan man får ställa?
På den positiva sidan: George Lucas har egentligen varit intresserad av att dema dataanimationer och digital filmteknik sedan 1997. Intresserad av att göra bra filmer har han inte varit. Episode I-III och allt som kommit efteråt har varit plågsamt. Nu blir det fler Star Wars-filmer. Kanske av filmskapare som är intresserade av Star Wars-världen och ser potentialen. Kanske av någon som förstår att det behövs karaktärskådespelare och regi även i en galax långt, långt borta…?