Mutant var inte det första papper-o-penna rollspel jag spelade. Men det var det första jag fastnade för. Det var cirka 1993. Jag hade spelat Drakar & demoner, men inte blivit biten. Jag förstod inte grejen riktigt. Men så snart vi provade Mutant i vårt Lerdala-gäng förstod jag. Mutant attraherade mer. Det var science-fiction. Framtid. Mörker. Cyberpunk. Pickor istället för svärd. Det fascinerade. Skrämde. Lockade.
Det Mutant jag menar är det som fortfarande kallas ”Nya Mutant” – eller ”Mutant 2089” eller ”Svart Mutant” eller ”Cyberpunk-Mutant”- i insatta kretsar. Det var en svart låda med stenhård bild och stenhård text. Ett action-rolllspel i en mörk framtid. Det är 2089 – ett år satt symboliska hundra år fram från spelets utgivningsår. Bakgrundsinformationen är mycket lång och snårig men i korthet: Allt har gått åt helvete. Kärnvapen och ett tredje världskrig har förstört vår planet och marknaden har totalt tagit makten i det samhälle som återuppstått. Mänskligheten lever till 95% ihopklumpade i Megastäder styrda av mäktiga företag. Stadsbilden domineras av enorma skyskrapor i svart glas, neon, rök och regn. Mellan städerna finns bara förpestad öken eller ödemark och livlösa hav. Mänskligheten är sargad och försvagad. Maten är syntetisk och oduglig. Droger och cybernetik stärker den som har råd att betala för det. Mutantgäng äger gatorna om nätterna. Det är en hård stad, i en mörk framtid.
Mutantsamling.
Egentligen var Mutant en reboot på ett gammalt koncept. Äventyrsspel – som med Drakar och demoner hade en status som var närmast monopol-artad i 80-talets rollspels-Sverige – hade tidigare släppt två rollspel, Mutant och Mutant 2. Dessa spel utspelade sig i Pyrisamfundet, ett nytt samhälle i ett framtida Skandinavien som rest sig ur askan efter kärnvapenkrig och katastrofer. Människan var inte länge ensam utan delade den nya världen med deprimerade robotar och flummiga muterade djur i människostorlek. Alla ville spela muterade djur eftersom möjligheten att spela en närsynt muterad älg attraherade de allra flesta. Det är det gamla Skandinavien-Mutant som de flesta har tagit till sitt hjärta och det är också det som återutgivits på 00-talet i form av Mutant: Undergångens arvtagare.
Istället för det ganska flummiga konceptet med ”Det susar i säven” efter katastrofen i Skandinavien” var ”Nya Mutant” inspirerat av den rådande tidsandan i slutet av 80-talet med cyberpunk, mörka framtidsskildringar och inspiration från en hel del cool film. Filmer som var bra då och som är bra fortfarande. Nya Mutant var dessutom en klassisk sci-fi dystopi (i spelet benämnd som dark future) där gamla Mutant hade ruvat på en märklig och skruvad positivism.
En anledning till att jag omfamnade Mutant var att jag läste de ganska bedrövliga kioskböckerna om De överlevande och lyckats sitta upp och se Mad Max på TV3. Jag förstod därmed vad det handlade om.
Såhär femton dryga och många filmintresserade år senare ser man verkligen vilka referenser som bakats in. Frågan är snarare vilka referenser som inte bakats in från alla coola sci-fi filmer med dystopiska undertoner från 80- och början av 90-talet! Mutant är inte precis en koja bygd av spridd drivved… Mutant är en hel atoll bygd av stöldgods!
Här finns de regn-rökiga och neonupplysta megastäderna från Bladerunner. Lyxiga och fulla av flärd, men de rymmer också slum starkt inspirerad av Flykten från New York. Här finns stämning och fåordiga cyborgs från Terminator och dess uppföljare. Utanför städerna breder ett laglöst skymningsland tydligt inspirerat av Mad Max ut sig. Cyberspace finns och liknar TRON. Jag ger mig den på att hightech-grunkor och vapen är tagna från Alien och Aliens. När man lusläser vapenbeskrivningarna (och det gjorde man verkligen) finner man att laservärjan bokstavligt talat är inspirerad av Star wars-filmerna, eller av det sena 1900-talets scifi-filmer, som de skriver. Precis som ingenting annat i spelet har plockat inspiration från samma källor.
Det roliga är att man var blind för alla dessa uppenbara referenser då, till skillnad från nu när de fullkomligt lyser. Mutant var en lysande grundkurs i sci-fi. Det är nog trots allt mitt favoritrollspel, av skäl jag inte riktigt kan formulera. Visst har det brister. Avsaknaden av värld eller vettiga beskrivningar av städerna t.ex. Men det är där någonstans storheten med spelet finns också. Man är helt enkelt tvungen att tolka det och göra det till sitt eget. Det finns inget som är rätt eller fel i den mörka framtiden. Och filmerna det lutar sig mot är fortfarande de allra bästa.