Jag har under julen på allvar tagit tag i den 20-sidiga serien till Besköddarna #2. Det känns bra. Det är så lätt att påbörja serieprojekt. Svårare att få dem färdiga.
Eftersom jag nu för tiden jobbar heltid som kommunikatör blir tillvägagångssättet viktigare för att utnyttja den produktiva tiden maximalt. Det duger inte att flumma runt, rita lite då och lite då. I huvudet har jag format en metod. Metoden har jag utvecklat under senare års serieskapande. Det var med Party med Pluto 2007 som det lossnade och jag började fatta vad jag höll på med. Det var först då jag utvecklade en rutin.
Metoden:
1. Jag lägger 20 st vita oskrivna A4-sidor i en hög.
2. Jag numrerar sidorna 1-20. Jag delar in sidorna i en grov rutlayout. Två rutor per sida.
3. Jag märker sidorna nere i högra hörnet efter vad som händer på dem. Det kan till exempel stå. ”Presentation”. ”Resa”. ”Actionscen”. Eller något annat.
4. Klurar på storyn. Vad är det som händer egentligen? Vart är hjältarna? Vem är skurk? Utvecklar noteringarna. Stryker, skriver till, drar ifrån. Kryddar med roliga detaljer och repliker.
5. Jag börjar rita. Enkla figurer. Cirklar som huvuden. Pratbubblor med ett eller två ord. Samtidigt sätter jag sidlayouten på sidorna. Gör fler rutor om jag behöver.
Vart skapas själva storyn?
Svar: Lite hela tiden.
Manus skriver jag aldrig. Repliker skiver jag i marginalen på serieorginalen och sätter i Photoshop på de inscannade sidorna.
Eventuellt skjuter jag in någon sida på ett par ställen, där det behövs för storyns skull. (Serien i detta fall får bli allra mest 23 sidor på grund av trycktekniska skäl. Jag ahr tre sidor i marginal att ”fuska” med)
Sedan är det bara att teckna.
seriemetod
Sedan följer de egentligen ganska okreativa stegen;
6. Teckning
7. Tuschning
8. Photoshop (textning, moddning, rastrering/färgläggning)
Verkligheten är kanske inte fullt såhär enkel men principen har hjälpt mig få längre serier gjorda de senaste åren. Det är inga konstigheter, bara teckningar. Och sitta och vänta på inspiration eller att man ska vara i ett shysst flow funkar inte. Det är bara att bänna. Ibland ritar man snyggt och ibland fult. Är det för bedrövligt skitfult får man rita om tecningen/rutan i slutet av processen. (Då kan det nämligen hända att man börjat gilla de där fula teckningarna)
Och sist men inte minst en brasklapp. Besköddarna #2 påbörjade jag i ärlighetens namn i juli 2012! Jag insåg att jag var tvungen att strukturera mig för att få den på banan igen.