Många NES-spel slog till med svårighetsgraden insane innan svårighetsgrader uppfanns.
Ett av dessa spel är Teenage Mutant Hero Turtles till NES. Ett spel som många hade men som få kom längre än till bana 2 på. Många svor över den där satans dammen man skulle simma genom, redan då. Många svär fortfarande.
Det blev Årets spel i Nintendo Magasinet 1990, framför tidslösa klassiker som Mega man 2 och Ducktales. Det är, jämfört med dess fantastiskt roliga spel, nära nog ospelbart.
Jag har skrivit en krönika om detta ångestspel. Vinkeln är att det framstår som ett ohyggligt brott såhär i efterhand att göra en så sadistiskt svårt spel tillägnat barn. Vad tänkte de? De hatade väl barn. Eller också hann de inte speltesta det. Krönikan publicerades i BLT i onsdags.
I samma veva som krönikan lämnas till tryck dyker den här filmen upp. (länk nedan) En svensk kille spelar igenom hela spelet på ca en halvtimme – med bara Michalengelo. Den näst kassaste kämpen av fyra möjliga. Utan specialvapen. Med ett liv.
Det är en bragd. Jag trodde inte det var möjligt ens. Bakom denna prestation ligger månader, år, av träning. Tro inget annat. Det ser lätt ut. Men det är det inte. Jag är imponerad. Inte minst av viljan och motivationen att spendera månader och år med det här spelet.