Nu har jag inte bloggat på ett litet tag igen. Det beror inte på slöhet, faktiskt. Mest bara på att jag prioriterat jobb och illustrerandet mer de senaste dagarna… Ja, den senaste veckan rent av.
Ska jag vara riktigt ärlig beror det på en sak till. Jag har börjat ifrågasätta den nya tidens fenomen: bloggkulturen. Den senaste veckan har jag ställt mig vid sidan av vagnen, mer som en kritisk betraktare. Jag har läst bloggar. Både folk jag känner och totala främlingars som jag snubblat över på nätet. Följande kan man nog säga att jag kommit fram till: 1. Många bloggar. Något annat vore en lögn att påstå. Det är helt klart att bloggandet är den nya ”nät-trenden”, som kvällspressen säkert skulle uttrycka det. 2. De allra flesta bloggar utan någonting att säga. Thats’s a fact. 3. Bloggandet är i de flesta fall självcentrerat och navelskådande. Ok. Är det något fel med det då? Är inte det själva bloggandets syfte? Att publicera sig själv och sina tankar i dagboks-liknande form på nätet. Jo, självklart. Men det är också bloggandets inneboende problem. Det är liksom ett steg fram och två tillbaka, som jag ser det, ur någon sorts kulturell/kreativ synvinkel. I bloggandets natur finns också dess fara och fallgrop. Det så mycket innehållslöshet att man blir mörkrädd ibland. Snälla nån! ALLT är inte intressant och ALLT är inte stor konst. Men plötsligt ska vi intressera oss över att någon halvt okänd har ätit en ostmacka till frukost eller diskat en mastodontdisk…
Det är en annan sak med bloggkulturen. Det blåser liv i personkulthysterin. Kända artister/journalister/författare bloggar. Plötligt blir det intressant vad en person skriver bara för att det är just han/hon som tycker det. Inte för att sakfrågan är intressant.
Det kan tyckas märkligt att det är jag som skriver detta. Inte minst eftersom jag gillar serier och filmer som är självcentrerade och navelskådande. Men det är just det som är poängen. Det är faktiskt skillnad på folk och folk. Alla gör inte bra självbiografi bara för att de skriver en blogg. Och det är skillnad på att lägga ner den möda en seriesida eller en minut film kräver, jämfört med att blogga ett inlägg.
Är det någon som förstår vad jag menar? Frågan är om det ens är någon som fortfarande läser. Ganska märkligt och emotsägelsefullt att dissa bloggande i en blogg… Men det är i dessa banor mina tankar kretsat den senaste veckan.
Kommer jag att sluta blogga nu då? Inte en chans. Men jag tänker blogga enbart och endast när jag har något att säga. Som någon vis person sa ”Prata när du har något att säga. Håll annars tyst.” Over and out.