Jag lägger sista handen på mitt nästa seriealbum nu. Det heter Ångestmannen och hans vänner. Det är ganska tramsigt. Det är ”roliga serier”. Hallå! Det är superhjälteserier med superhjältar och skurkar från Skövde…
Jag kommer att ha med en ganska lång biografisk text på slutet är tanken. Den handlar om vad som inspirerat mig i mitt serietecknande. Om serier, TV, film och musik. Barnkultur. Tonårskultur. Varför jag blivit den jag blivit, om man ska hårddra det.
Jag funderar på om jag trampar på några tår… Kan jag stå för allt jag skriver till 100%? Jobbiga tankar att få i slutet av en lång process.
När jag skriver om gymnasiet skräder jag inte orden. Är jag elak? Tar jag i för mycket? Nej. Jag gör ju inte det. Jag skulle kunna ta i mer. Mina känslor är starkare än så. Det finns saker man vill få sagt. Om jag dör imorgon blir det aldrig sagt. Det är på den nivån. Varför ska jag hålla igen och skriva något tillrättlagt i mitt eget forum? Ska jag ljuga?
En sak är säker; I min biografitext är allt krydddat med humor. Det var det inte i verkligheten.
Ångestmannen och hans vänner släpps loss till bokmässan om allt går vägen. 45 sidor serier – varav de flesta helt osläppta – och löjligt mycket extramaterial. Biografitext. Text om Nogi. Skisser. Fanart. Cover art gallery. Boken har allt.