Liksom många jag känner som kommer från konstnärligt håll har jag haft ett ambivalent förhållande till AI-utvecklingen och då i synnerhet när AI används för att generera texter och bilder.
Som kommunikatör ska man vara expert på text och tonalitet och som illustratör/konstnär ska man vara expert på att skapa bilder. Det är naturligt att se AI-tjänster som ett ”hot” när vem som helst plötsligt kan prompta sig till fantastiska resultat med tillgängliga gratis-verktyg…
Fenomenet att allt finns och allt är gratis och tillgängligt har visserligen hänt tidigare i internethistorien. Man har blivit gammal nog att se mönstret. Det tar ett tag för samhälle och industri att anpassa sig. Och det gäller att anpassa sig om man ska överleva.
Mitt nya jobb – med lite mer IT-fokus än kommunikatör-fokus – vill att jag ska bli ”AI-expert”, för att kunna stötta verksamheterna behöver jag vara bekant med vanligaste verktygen/tjänsterna och ha koll på styrkor och fallgropar. Jag har fullgasat de senaste veckorna för att komma in i matchen, kort sagt. Det håller inte att vara gubbastel längre.
Det är svårt att värja sig när man får se sina seriefigur återskapade i ”fotorealism”… Beskôddarna nedan satt på första försöket! Jag var stennöjd. Hjälmen på Klas-Jörgen fick jag addera i efterhand.
Ångestmannen behövde Dall-e 3-4 försök får att få fram versionen nedan. En sur superhjälte med kontorsjobbarkropp var svårt för AI att förstå, verkar det som, men till slut så gick det.
