Recension: Teenage Mutant Ninja Turtles (Bio)
Då har jag varit på bio och sett den nya Michael Bay-producerade TMNT-filmen. Jag var inställd på att den skulle vara totalt värdelös, då kan man nämligen bara bli positivt överraskad. Lika bra som förra biobesöket Guardians of the Galaxy kunde det liksom inte bli… Det blev det inte heller.
Det är en reboot, kan man väl säga. Än en gång rullar bakgrundsstoryn kring karaktärerna upp. De har förändrat den, till det sämre. Trovärdighet, är väl kanske fel ord här, men tidigare fanns det en story om kärleksrivaler och ond bråd hämnd i botten.
Splinter är en amerikansk råtta den här gången, som blir muterad – för det blir man lite då och då och stup i kvarten i TMNT-universum – lär sig ninjakonst efter att ha tittat på bilderna i boken Art of Ninjutsu i en kvart. Logik är kanske inte den viktigaste beståndsdelen i en film om talande 1.80 långa ninjasköldpaddor… Men ändå? Varför klär han sig i morgonrock om det inte är kulturellt betingat? Han pratar t.o.m med brytning i någon scen! WTF!
Det som de flesta av mina serienördiga kompisar varit skeptiska till är designen av sköldpaddorna. Nördigt, men ack så viktigt. Man gör inte vad man vill med ninjasköldpaddor! Vi snackar barndomshjältar här. Turtlarna har alltid sett för jävliga ut. Det ingår liksom i konceptet. Den här gången har de dock tagit dem i en ny riktning. Mer musklig, mer mänsklig. Det är inte vackert. Alls. Designen är horribel i den här filmen! Något mindre horribel i filmen är på promotionbilder dock. Gudskelov är Turtlarna i (snabb) rörelse och står sällan i ljusa miljöer.
Donatello har pipigast röst och glasögon. Det är för man ska fatta att han är nörden i gänget. Han har också ett Ghostbusters-backpack på ryggen som han aldrig använder. Det gör ont. Donatello har alltid varit hårdast med sin stav som heter Bo. Speciellt i NES-spelet. Jag har gjort två webbvideos i det ämnet, om man vill fördjupa sig.
En sak de gjort bra i nya filmen är Splinter. Han beteer sig och slåss för första gången som en verklig mästare. Han spöar upp de andra med svansen!
Shredder är en Transformer. Inget mer att tillägga.
Det tramsas en del. Speciellt i slutet. Slutscenen är så kass att det gör ont. De vet inte om de vill göra en film som är ”dark and gritty” eller om de gör en skojig film. De gör lite av båda.
Jimmy tyckte filmen var kass. Jag är något mer förlåtande. Visst är det en kass film, men ingen totalkatastrof. Den var ok. Varken mer eller mindre. Vissa scener var bra, andra katastrofala. Actionscenerna (och de var många) vet jag inte vad jag ska säga om, för jag såg nästan aldrig vad som hände.
Filmen är f.ö. i 3D, men det märks knappt.
