Lite sent i vanlig ordning – men här kommer en årskrönika från mig.
2013 har varit ett märkligt år. När året började var jag deltidsanställd grafiker på webbyrå och lärare i webbdesign. Vid sidan om jobbet var jag en hårt arbetande independentfilmskapare. Jag tillät mig snöa in eftersom jobbet bara sysselsatte mig ca 30%. Samtidigt sökte jag andra jobb, för min situation höll inte.
Sedan ett drygt halvår är jag istället heltidsanställd kommunal tjänsteman med allt vad det innebär. Jag har haft ganska stormiga ångestattacker och långa och djupa ”downs” men jag har under andra perioder mått bra och fått saker gjorda.
Årets musik
Herregud. Lyssnar jag ens på musik längre? Jag köper inga CD-skivor och är bara sporadiskt på Spotify. Det går i perioder. Ibland kan det t.om bli en vinylskiva. Men ny musik 2013? Mycket av det jag lyssnat på som jag trott vara 2013 visar sig vara 2012. Thåströms Beväpna dig med vingar och Maskinens Framgång och efterfrågan t.ex.
Men… Bäst 2013…? Jag får namedroppa lite friskt…
INVSN (tidigare Invasionen) har släppt nytt. Nya skivan är självbetitlad och mycket bra, men på det hela taget ganska likt det förra albumet. Jag har lite svårt att omfamna postpunkengrejen fullt och helt. Bisarra sminkbandet Ghost har överraskat! Jag trodde det var ett Kalle Anka-band. Deras Infesstisumum (hur DET nu stavas?) är en otroligt bra skiva. Ett modernt Black Sabbath typ. Håkan Hellströms Det kommer aldrig att vara över för mig har visat att man fortfarande kan göra euforisk förlösande svensk popmusik fast man är 40 och haft en lång karriär. KENs skiva AkustiKen är helt knäckande bra också. Kandidat till bästa svenska hiphop-skivan någonsin, tillsammans med Promoes Long distance runner.
Årets spel
Jag saknar tid och intresse att bevaka nya spelsläpp. Jag hinner helt enkelt inte nörda allt, även om det är skitroligt att spela spel. 2013 tvingades jag komma ut som betydligt mindre gamer än jag påstått mig vara. Att spela retrospel och göra videos om retrospel tar alldeles för mycket tid för att man ska hinna spela spel av Mass effects kaliber, om man säger så.Men The Walking Dead The Game – titeln fullkomligt rullar av tungan – får jag utse som årets spelupplevelse. Spelet var bra av en enkel anledning: Man blev berörd. Man brydde sig om karaktärerna i spelet och ville verkligen ta rätt beslut. Det är sorgligt sällan det händer i spel.
Spelet kom nedladdningsbart redan 2012, men 2013 kom det i låda ochdå köpte och spelade jag det. Gillar dessutom konceptet med nya spel för mid-price ca 350 kr! Mer sånt!
Årets retrospel
Ducktales Remastered var riktigt trevligt. Charmigt och orginalet var behandlat med silkesvantar och perfektion. Och snyggt! NU ser TV-spel ut som tecknad film. (Det sa man då det begav sig också)
Årets egna projekt
Utan tvekan Ångestspel. Jag har jobbat lite FÖR mycket med den serien – insåg jag i vintras – och för att bevara min mentala hälsa kommer jag att dra ner på tempot. Många effekttunga avsnitt under året har det blivit. Nu finns det 12 avsnitt, varav 10 kom till under 2013.
Förutom Ångestspelavsnitt har jag lagt upp många Millroad-klassiker på Youtube detta år. Klart mina gamla kortfilmer ska finnas där! En del är dock pisamma med några års distans, men det får man ta. Att jag postat upp 25 videos på Youtube under 2013 säger väl en del, antar jag. Det har varit ett riktigt Youtubeår.
Serierelaterad brasklapp: Kul att få två fanzines klara och besöka Stockholms Internationella Seriefestival med dessa! Dessutom var två av mina fanzines från föregående år nominerade till Årets fanzinepris: Beskôddarna 1 och Nogi 1. Även om jag inte vann kändes det bra att få sitt serieskapande uppskattat.
Årets kreativa gift
Greenscreen. Ju mer man använder det, ju mer fastnar man. 2013 var året då jag gjorde mindre och istället många små filmproduktioner (ofta Ångestspel-avsnitt) med grönskärm.
Richards fina greenscreenrum.
Årets otippade utbildning
Bra sjukt, men under våren tog jag jägarexamen. Det var kul. Jag har lärt mig mycket om svensk natur, djur och lärt mig hantera vapen. The Walking Dead har lärt mig att om zombieapokalypsen kommer – då kan det vara nödvändigt att skjuta en vacker uggla för att äta sig mätt.
Årets scenupplevelse
I februari var på wrestlingpalatset i Malmö och såg hela skiten rumbla när tre tvättäkta WWF-legender var i huset! En fantastisk wrestlingupplevelse, inte minst eftersom jag upptäckte wrestling när just gästande Tatanka stod på höjden av sin karriär. Han verkar fortfarande vara i bra form. Ingen synlig Randy the Ram-tragik. Han verkar leva det goda livet, resa över världen med sin familj och wrestla på småställen för att det är sköj.
Jag har aldrig sett någon vara så glad över att få spö som Conny Mejsel var den där kvällen i februari. Han fick ju wrestla sin barnsdomsidol. Det är inte alla som får det!
Årets sociala medie
Twitter. Gillar det stenhårt. Facebook har jag använt betydligt mindre, men det är nog bra.
Årets e-tjänst
Förra året var det Dropbox. 2013 var det Google Drive. Egentligen är det samma sak. Att ha sina filer och dokument överallt är en tyst revolution. Vi tar det redan för en självklarhet.
Årets mat
Sushi. Sjukt gott och sjukt japanskt. Jag och min sambo har fått dille på detta. Det har fått bieffekten att jag – nästan – lärt mig äta med pinnar.
Årets åldersångest
Gråa hår! I’m turning old! Tio år sedan 2003! WTF!? Det var ju typ igår!?
Förväntningar för 2013
Få ordning på mitt liv. Må bra. Hitta balans.
Jobba och utvecklas. Lära mig nya saker.
Rita klart och paketera serierna Nogi 2 och Besköddarna 2.
Få färdigt minst en kortfilm.
Att ingen röstar på SD och att de åker på röven ut från riksdagen för att aldrig återvända.